Before you know it, the Renaissance will be here and we'll all be painting.
I går morse blev jag helt plötsligt sugen på att återuppta mitt insomnade Woody Allen-
projekt. Jag plockade fram en av hans tidigare alster
Everything you always wanted to know about sex* (*but were afraid to ask). Jag hade inte sett filmen men ändå kände jag till två av segmenten, dels den där Woody spelar en nervös sperma och dels den där Gene Wilder blir kär i ett får.
Just precis, detta är en helt galen film. Crazy! Det är också en film av fristående, men tematiskt sammanhållna, segment. Andra filmer som också utnyttjar denna teknik är
Paris, je t'aime,
New York, I love you och
The Ten (producerad av Paul Rudd). Denna typ av film är ganska ointressant tycker jag. De upplevs lätt fragmenterat och det ska mycket till för att jag ska tycka att en segment-film är lika bra som en vanlig långfilm med samma kvaliteter. Jag pratar nu inte om filmer med många historier som går ihop med varandra, dem gillar jag oftast mycket mer.
Woody Allens film är av den varianten med fristående segment och den lider av just detta. Den är otroligt ojämn. Vissa segment är dåliga och vissa är roliga, ja till och med hysteriskt roliga. Först och främst var det kul att se Woody, fortfarande relativt tidigt i sin karriär, spela hans numera patenterade "nervös intellektuell man" i olika scener. Ett exempel är den inledande scenen då han spelar en hovnarr som försöker belägra drottningen men stöter på problem då kungen försett henne med ett rejält kyskhetsbälte. Eller som när Woody spelar en osäker och nervös sperma i det avslutande segmentet. Han oroar sig för att mannen kanske masturberar och då kommer de alla hamna i taket istället för vid det eftertraktade ägget. Eller tänk om detta är en homosexuell förbindelse!
Filmen är oväntat vågad må jag säga. Den är väldigt politiskt inkorrekt i vissa delar. I segmentet
Are the Findings of Doctors and Clinics Who Do Sexual Research and Experiments Accurate? snackar de om ett gang-bang med tjugo scouter och en ung kvinna utan att höja på ögonbrynen.
Segmenten om mannen som klär sig i kvinnokläder, det gigantiska bröstet som rymmer och löper amok på landsbygden och den med Gene Wilders fårälskare var verkligen inte bra, även om Wilder gör det bra i den udda rollen.
De två bästa segmenten är dels den om kvinnans orgasm där Woody spelar den nygifta och oroliga italienaren, Fabrizio, som tagen ur en Fellini-film. Han kan inte tillfredsställa sin fru, Gina. Woody och Louise Lasser som spelar Gina gör hela segmentet på italienska. Hans cigarettrökande och solglasögonprydde italienska stekare kommer jag sent glömma. Det andra segmentet jag skrattade högt åt var den korta svartvita parodin på "game shows" på TV -
What's your perversion?.
Dessa två segment är i sig värda priset för en biobiljett, men i stort är filmen för ojämn och jag gillar verkligen inte formatet.
En liten sista detalj. Denna film hade inte förtexternas vanliga svarta bakgrund med vit text. Dåligt! En bländande vit färg med en massa kaniner var inte alls lika bra. Jag antar att han själv insåg det...
Jag ger
Everything you always wanted to know about sex * but were afraid to ask tre perversioner av fem möjliga. Jag kan ju trots allt lätt rekommendera filmen på grund av dess höjdpunkter.
Betyg: 3/5
