Ted Lasso - Season 3 (2023)

Tredje och sista säsongen av Ted Lasson är över och det blev ett ganska fint slut tycker jag ändå. Ted for hemåt och alla var ledsna men allt blev bra. Som det sig bör i sagornas värld.

Personligen tycker jag att serien har tappat en hel del sedan första säsongen och denna tredje var seriens svagaste. Från komedi med lite drama har serien blivit drama med lite komedi. Jag tänker att komedi med lite adderad drama ofta blir ännu bättre än dess ingående delar, mer än summan, men detta gäller inte lika ofta när det är drama med lite extra komedi. Det är en spaning jag har i alla fall.

Serien var som bäst när den skojade med kulturkrockar, det engelska samhället och "vanlig" fotboll sedd ur perspektivet från en jänkare van med amerikansk fotboll. Detta och att serien allt som oftast överraskade mig gjorde att den firade stora triumfer.

Denna säsong hade flera lite mer allvarliga sub-plottar som inte var så kul helt enkelt. Var och en för sig hade varit ok men nu blev det för lite fokus på Ted Lasso och de närmast runt honom. Det var ändå Ted som var mest kul i serien! Vid sidan av honom gillade jag Beard, Trent och Rebecca.

Alla turer kring Keeley var rent ut sagt trista. Hon passade mycket bättre som en krydda men när hon blev en huvudperson flög det inte riktigt. Också tjatigt om vem hon skulle bli ihop med i slutet, trist och redan gjort. Är inget större fan av Roy Kent eller Jamie Tartt heller. Då var det roligare att följa Sam, Van Damme och Oscar från laget. Hughes problem med att komma ut ur garderoben kändes adderat för att fylla i en checkbox, men det var säkert en fin sak de gjorde. 

Men tristast av alla plottar var den om Nathan Shelley. Mest orimliga tråden som hade funkat om de spelat den för komedi hela vägen, men nu när det blev till en såpa om hans problem med självförtroende och hans relation med Ted blev det bara tråkigt, och inte "bara", utan extremt tråkigt. Serien överraskande mig negativt med en tråd som inte alls överraskande mig.

Det var helt enkelt lite trist att serien blev så tillrättalagd och smörig mot slutet.

Jag önskar Ted all lycka med det nya laget och att Trents bok blir en succé.

Betyg: 2/5

Ted Lasso - Season 2 (2021)

Första säsongen av Ted Lasso var något av en kontrarevolution. Ut med cynism, övervåld och sarkastiska serier i superhjältemiljöer och in med en serie om en genuint snäll person. Serien levde mycket på Jason Sudeikis charm och värme men det mesta i serien var "top notch". Det är ju så det är med de allra bästa filmerna och serierna, allt måste sitta.

Hur skulle de då kunna vidareutveckla denna serie inför säsong 2? Grundkonceptet byggde ju på några reklamfilmer med karaktären Ted Lasso när någon tv-kanal i USA skulle börjas visa Permier League. Sannerligen inte det mest djupgående grundmaterialet. Men stället för stagnation valde teamet bakom serien; Jason Sudeikis, Bill Lawrence och manusförfattarna att utveckla karaktärerna organiskt. Det är lite som att följa kaninen ner i hålet och se var man hamnar…

S2 är lite mer dramatisk än första säsongen, och därmed inte lika fjäderlätt i sitt anslag. Humorn kändes lite stel inledningsvis men snart uppdagades att serien tagit sig an riktiga frågor som prestationsångest, psykisk ohälsa inom sporten och pressen att inte duga.

Nu låter det säkert som att säsongen var tråkig men det var den inte, de fann snart rätt tonalitet på humorn och mixen blev bra. Jag fann den varm och ljuvlig, men av lite andra orsaker än den första säsongen. Nu blev det de personliga relationerna som stack ut, framför allt den mellan Ted och lagets kvinnliga psykolog. Under den första säsongen slogs jag av att dialogen var så överraskande och uppfriskande.

Denna typ av serier behöver inte ha en speciell övergripande handling, men här i säsong 2 fick vi en smygande utveckling av en ”main villain”. Det kom för mig tämligen överraskande men i slutet kändes det som ganska organiskt, ja vi lät kaninen ta oss på en tur och det var här vi hamnade, med en allt mer gråhårig storskurk.

Säsongen avslutades med en rejäl ”cliff hanger” (klipphängare?). Väntar på S3.

Betyg: 3/5

Ted Lasso - Season 1 (2020)

 

Ibland kommer en tv-serie som känns ny och fräsch och som på ett konstigt sätt passar perfekt in i samtiden. Nu när vi har en vidrigt polariserad värld där de politiska "sidorna" hatar varandra utan slut, och där sociala medier istället för att föra människor närmare varandra bidrar till starkare och starkare polarisering kommer den snällaste tv-serien jag sett på länge. Jag handhjärtar denna serie. I love it 3000. 

Ted Lasso är en coach från Texas inom deras typ av fotboll som får jobbet som huvudcoach för ett lag i Premier League, det påhittade laget AFC Richmond. På resan över "the pond" tar han med sig sin högra hand, Coach Beard, och en aldrig sinande positiv inställning till uppdraget.

Detta är en komediserie på pappret, men lyckligtvis är den inte lika ensidigt "tokrolig" som  reklamfilmerna om Ted Lasso. Amerikanska NBC började sända Premier League 2013 och deras reklamfilmer från det året ligger till grund för tv-serien. 

Istället blir, lyckligtvis, serien lite mer av en dramakomedi. Humorn hade inte fungerat lika bra om Ted Lasso varit som en texasvariant av Borat där allt är "over the rop" i form av kulturkrock blandat med elakheter som bygger på att folk ska bevisas vara så korkade som möjligt. 

Låtsaspersonen Ted är lyckligtvis bra på vad han gör men han kan väldigt lite om "vanlig" fotboll och i den krocken ligger mycket av humorn. Men jag välkomnar hjärtligt karaktärs- och situationsdriven humor om en person som är duktig på det han gör.  

Vid sidan av kulturkrocken inom sportens värld får vi en massa kul aspekter på vad som är amerikanskt respektive brittiskt. Humorn är som ett sammelsurium av det bästa från båda länderna. Att se denna "fish out of water" i det besynnerliga England innebär en stor portion igenkänningshumor för mig.

Jag gillar relationen mellan Ted Lasso (Jason Sudekis) och Coach Beard (Brendan Hunt). Jason Sudekis är mycket bra, han klarar både av fysik och högljudd humor och den mer lågstämda humorn för oss finsmakare. Sen gillar jag den rika ägarinnans assistent Higgins (Jeremy Swift), klubbens "equipment guy" Nate (Nick Mohammed) samt Keeley, spelad av den som alltid förträfflige Juno Temple.

Kan bara rekommendera serien å det varmaste! Apple TV+ för den nyfikne.

Betyg: 4/5