Klute (1971)

Man kunde först tro att Donald Sutherland spelar huvudrollen i Klute, filmen om en småstadspolis som tar på sig uppdraget att söka efter en försvunnen familjefar och i den utmaningen tar hjälp av en lyxprostituerad i New York City. Men det är Jane Fonda som spelar glädjeflickan Bree Daniels som dominerar och gör denna film. Donald är stabil i rollen som den tystlåtne och principfaste John Klute, men har gör inte så mycket väsen av sig. Hans roll är att vara som ett "bollplank" som Fonda kan spela mot. Hon är riktigt bra i denna film och hon vann oscarn för bästa kvinnliga huvudroll.

Precis som i The Anderson tapes är filmen intresserad av frågor om övervakning. Här är det ljudupptagningar som spelar en avgörande roll. Filmen klart bästa scen, en scen som hänger sig kvar i mig som åskådare länge efter filmen är slut innehåller en bandinspelning, Jane Fonda och Charles Cioffi.

Thrillermomenten är hyfsat effektiva. Som många filmer från sjuttiotalet ligger dock värdena mer i en skön stämning och miljö. Det blir sällan riktigt spännande med dagens mått mätt. Thrillergenren har utvecklats så mycket under de senaste femtio åren att det kanske inte är rättvist att jämför en film från 71 med nyare alster? Eller så måste och ska alla filmer stå på sina egna ben och obarmhärtigt bli jämförda med filmer från alla eror, både äldre som yngre...

Filmens struktur är av den enklare sorten. En ledtråd leder till nästa som leder till nästa och så vidare. Det är som ett mysterium i Midsomer. Samtidigt blir Bree övervakad och trakasserad och det är däri filmens spänning ligger. Det är lätt att känna empati med henne och känna hennes skräck och ångest i flera scener. Så egentligen är detta kanske mer en psykologisk thriller än en crime-film? Nästan en paranoia-film till och med. Just det, detta är den första filmen av de tre som kallas för regissören Alan J Pakulas paranoia trilogy. De övriga två är The parallax view och All the president's men.

Jag var ganska road och jag fann filmen bra. Den höjer sig över mängden så jag kan tänka mig att ge den tre ofrivilliga tårar av fem möjliga.

Betyg: 3/5

The Parallax View (1974)

Idag tjuvstartar jag med Decennier - the Seventies. Det blir fullt med filmer så det är bäst att komma igång. Denna gång har jag och Movies-Noir bestämt att vi inte länkar till varandras filmer förutom på fredagarna. Men ta chansen och hoppa över till honom och kolla in vilka filmer han skriver om. Just idag har jag dock fått sällskap av Sofia från Rörliga bilder och tryckta ord om dagens film, länk nedan.

Sjuttiotalet. Vad tänker du på om jag säger filmer från sjuttiotalet? Chanserna är ganska stora att du svarar konspirations- och paranoiafilmer. Därför tänkte jag starta Decennier 70-talet med två av mig osedda konspirationsfilmsklassiker. Först ut är The Parallax View med ingen mindre än Warren Beatty i huvudrollen. Den kände regissören Alan J. Pakula har dirigerat. Två år senare gjorde han den med rätta älskade klassikern All the presidents men med Dustin Hoffman och Robert Redford i rollerna som Bernstein och Woodward (killarna bakom avslöjandet av Watergate).

The Parallax view handlar också om den undersökande och näsvisa journalisten Joeseph Frady som via tips börjar ana en konspiration bakom mordet på en färgstark och omtyckt senator. Ingen tror på honom, framför allt inte myndigheterna eller hans chef på tidningen. Han kämpar på och när en efter en av vittnena till mordet på sentorn börjar dö under mystiska omständigheter får Frady mer och mer indikationer på att han är något på spåren. Till slut leder dem honom till ett stort superkonspiratorisk företag, Parallax.

Frady tillsammans med Lee Carter (Paula Prentiss)

En film som har sin huvudrollsinnehavare i nästan varenda scen är mycket beroende av att denna figur fungerar. Tyvärr tycker jag inte att Warren Beatty är en speciellt intressant skådespelare. Han är snarare på och över gränsen till tråkig. Det finns några intressanta andra karaktärer i filmen, tex Fradys journalistkollega Lee Carter spelad av Paula Prentiss, men scenerna med henne slarvas bort. Pakula har klippt filmen mycket konstigt. Hela historien är som fragmenterad och sönderhackad. Plötsliga klipp och hopp i tiden kan kanske vara artistiskt och effektivt i vissa lägen men det fick mig att gång på gång tappa det mödosamt uppbyggda intresset för historien. Ett exempel är när Lee besöker Frady i inledningen för att få hjälp. Hon känner sig hotad. Frady tror inte på henne, de pratar lite, Lee är uppriven och hon går ut på terrassen. Klipp till att hon ligger på bårhuset död. Denna typ av absurda klipp sker om och om igen. Det är som att man som åskådare inte ska få knyta an till någon karaktär förutom den tråkige Frady.

Konspirationsinnehållet då? Nä, inte speciellt intressant. Jag tror inte ens att man fick veta vad Parallax var ute efter. Lönnmord? Allmän konspiration? Vad är då det? Däremot är det inget tvivel om att detta är en konspirationsthriller. Filmens enträgna musik ger ingen chansen att missförstå. Det är nästan lustigt vilken spänningsmusik som slängs in parti och minut. Men spänning i filmen det får man tyvärr leta efter.

Vad har vi då som är bra? Själva sjuttiotalsfeelingen med miljö, kläder och bilar är det inget fel på och om man gillar det bör man känna sig hemma. Den redan omnämnda Paula Prentiss var bra men tyvärr försvann hon innan jag hann lära känna karaktären. Sen måste jag nämna att jag gillade slutscenen. Den var kanske filmens bästa, men då var det liksom lite för sent. För övrigt hade jag nog gillat filmen mer om den inte ryggat tillbaka från att handla mer om filmens karaktärer. Istället anslås en nästan helt anonym och opersonlig ton. Filmen har ett mörkt slut, och det får den pluspoäng för, men fullt genomslag uppnås inte hos mig då jag inte brydde mig så mycket om Frady...

Som taget ur en Bondfilm

Detta är en av de svagaste konspirationsfilmer jag sett från eran. All the presidents men är bästa filmen från eran medan 3 days for Condor är i samma klass som Parallax, dvs ganska svag. Pakula's 90-talskonspirationsfilm The Pelican brief är klart bättre än denna och samma sak med Enemy of the state samt Conspiracy theory. Jag ger The Parallax view två konspirationer av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Kolla nu in om Sofia klarade sig helskinnad genom filmen eller om hon också trillade av pinn...