Petite maman är en otroligt vacker liten anspråkslös film. Det är en typ av film som berör tittaren rakt in i hjärtat om tittaren så tillåter. Det är också en fantasy-film, eller ett modernt drama med magisk realism vad det nu kan vara...
Filmens huvudperson Nelly är en åttaårig flicka som åker med sina föräldrar för att städa ur hennes mormors hus efter att den älskade mormodern fridfullt dött av hög ålder. Nellys mamma beter sig förväntat konstigt efter moderns död och Nelly själv funderar på att hon inte visste att det var sista gången hon sa farväl till mormor när de sågs sista gången. En mycket komplex men ack så vanlig situation.
När Nellys föräldrar rensar i den lilla stugan beger sig hon ut i skogen och träffar där på Marion, en flicka i samma ålder som hon själv. Därefter uppstår magi både i filmens värld och för oss åskådare.
Skådespelarna bär filmen på sina axlar och de två flickorna som spelar Nelly och Marion är suveräna. Det är alltid lite vanskligt med barnskådespelare med ett avgrundsstort spann på hur de klarar av att spela naturligt. Dessa barn klarar det utmärkt. Att behandla vuxna frågor via barnets ögon är ett spännande grepp men det kan vara svårt. Här går det lekande lätt.
Det är ömt, vemodigt och stillsamt. En sorglig film som jag ändå inte blir ledsen av. Det sprakar inte om denna film, den snarare bara existerar. Men ändå en lisa för själen.
Betyg: 4/5
Hoppa över och läs Sofias tankar om filmen.
Även om jag inte gav lika bra betyg håller jag helt med dig -- som en mjuk höstdag i skogen :) Och tjejerna är verkligen suveräna, de skulle man vilja se mer av.
SvaraRaderaOch så tack för ping, förstås
Det är ju ett finlir detta med betygen. Men jag gav den ett starkt betyg då jag kände att den talade till mig på många plan, inte minst det personliga.
RaderaGivet ping om du hunnit före! :-)