Filmen är också känd för dess stora actionscen med trappan i Odessa. I scenen skjuter soldater oskyldiga proletärer som samlats på trappan för att demonstrera. Soldaterna går nedåt i den breda trappan och dödar ursinningslöst. En mamma blir dödad och hennes barnvagn med det lilla barnet rullar ner för trappan i en dramatisk scen. Filmhistoriskt har denna scen stor betydelse då det är den första filmscen där klippning använts. En scen som borde tagit ett fåtal sekunder dras ut till flera minuter där klipparen växlar mellan olika perspektiv, olika delar av trappan och återupprepar särdeles otäcka scener om igen. Rent historiskt har scenen inte stor betydelse för den är ren fiction, adderad för att förstärka den politiska propagandan om att Tsaren och hans kosacker var hemska.
Vad tycker jag om detta då? Redan här med första filmen måste jag bestämma mig hur jag ska bedöma filmerna i detta projekt. Ska jag beskriva vad jag tycker här och nu anno 2013? Eller ska jag försöka hålla ett objektivt och filmhistoriskt perspektiv? Efter vissa funderingar inser jag att dessa revyer ska vara mina personliga åsikter, känslor och iakttagelser. Precis som vanligt här på bloggen alltså. Jag varken kan eller vill behandla dessa revyer som filmhistoriska uppsatser. Om inte annat för att det inte finns tid för forskningsarbetet...
Detta blir därmed en svårbedömd film. Jag förstår dess historiska betydelse, men samtidigt var den faktiskt ganska tråkig. Det var till och med svårt att hålla sig vaken under vissa partier ute på pansarkryssaren. Det finns en slags huvudperson, en martyr som dödas av de elaka, men att tala om karaktärsstudie i denna film är meningslöst. Detta är en renodlad propagandafilm. De härskande officerarna på kryssaren är vidrigt elaka och det görs väldigt tydligt. Matroserna är starka och stolta män. Det är klart att revolutionen var bra!
Scenen från trappan var inte lika överraskande idag som den måste varit på sin tid. Jag menar jag har faktiskt sett film med klippta scener förr... Istället hänger sig enskilda bilder kvar från scenen, som svartvita stillbilder i minnet. Scenen har något som inte går att skaka av sig. Men inga karaktärer finns där, den är dock full av politiska "sanningar". Scenen har efterapats i flera filmer, mest notabelt i The Untouchables med Kevin Costner.
Jag är förstås jätteglad av att ha sett denna klassiker. Check på det. Var det en bra film? Nej, mer intressant än bra. Det räcker till ett godkänt betyg.
Jag ger Battleship Potemkin två revolutioner av fem möjliga.
Betyg: 2/5
Decennier-kompanjonen Movies-Noir har också skrivit om filmen, se här.
Denna fredag har vi en gästbloggare som hänkat med på projektets första gemensamma film. Jojjenito kul att ha med dig!
Den intresserade kan läsa ännu mer här.
Betygsskalan:
5/5 Personlig favorit eller mästerverk; bland de bästa alla kategorier
4/5 Mycket bra; för moderna filmer bland de bästa från året de kom ut
3/5 Bra; kan rekommenderas, har något som fångat mitt intresse
2/5 Godkänd; oöverraskande, näringslös, ojämn eller okomplett
1/5 Dålig eller sämre
