Jag hörde om filmen The lost weekend på Filmspottings Billy Wilder-marathon. Billy Wilder var den briljanta amerikanske regissören bakom filmer som The Apartment, Some like it hot, Stalag 17 och Sunset Boulevard. Drama, komedi, krigsfilm och film noir. Han var mångfacetterad den gode Mr. Wilder.
The lost weekend var en av de fem filmerna jag och Frans såg när han var på besök. Den höll ett tag på att skapa det den heter... Jag var lite osäker på om detta var en komedi eller en film noir. Jag trodde mig komma ihåg att det var en noir, men ack så var det inte. Nedsjunkna i biorumsfåtöljerna insåg vi snart att detta var en renodlad drama om en man med ett problem, han dricker alkohol med stor frenesi. Filmen är kompetent gjord, men väldigt seg. Det var lätt att likt en suput slumra till lite då och då. Vi fick stänga av och byta film, men jag såg klart den på söndagskvällen.
Ray Willand spelar Don som är tillsammans med Helen och bror till Wick. Don är on the wagon och som avkoppling ska han och Wick ska åka ut på familjebesök på landet över helgen. Före avfärd lyckas Don få en stund för sig själv och han tar då första bästa chans att fly in på närmaste bar och ramlar snabbt av vagnen. Han missar resan och super sig igenom helgen. Via fyllesamtal med bartenders och den lokala horan och via flash backs får vi veta historien bakom Dons förfall. Han når den så hårda stenbotten och därifrån finns bara två vägar att gå...
Billy Wilder har gjort en fint genomförd film; skådespeleriet, sceneriet och symboliken är på topp, men ämnet tilltalar mig inte alls. Den påminner mer om europeisk diskbänksrealism än Hollywood. Humorn är i princip obefintlig medan bitterhet och självömkande ligger i topp.
Nej, detta var ingen kul filmupplevelse för mig. Bra genomförd, men tråkigt innehåll.
Jag ger The lost weekend två whiskeyflaskor av fem möjliga.
Betyg: 2/5
