Reacher - Season 1 (2022)

"Six men came to kill me one time. And the best of 'em carried this. It's a Callahan full-bore auto-lock. Customized trigger, double cartridge thorough gauge. It is my very favorite gun." 

Detta citat kommer från Jayne när han presenterar sitt favoritvapen "Vera" för Captain Mal Reynolds i avsnittet "Our Mrs. Reynolds" i "Firefly". Jayne blev attackerad av en liten samling herrar men gick vinnande ur striden. Det finns något härligt med filmer eller serier om de bästa av de bästa inom våld.

Serien "Reacher" ger oss just detta. Vi har ju sedan tidigare två filmer med Tom Cruise i huvudrollen där framför allt den första var riktigt najs. Tom är knappast den störste och biffige av filmstjärnor och detta tyckte fansen av Lee Childs böcker inte alls om. Här i serien spelas han av muskelberget Alan Ritchson. 

Han är ny för mig, Alan Ritchon, men jag gillar hans stil. Vi får en tystlåten figur som jag inledningsvis uppfattar som en person med social inkompetens. Men desto längre serien löper ser jag en enstöring som helt enkelt inte pratar så mycket om han inte har något vettigt att säga.

Det är alltid trevligt när en karaktär passar bilden som läsare av förlagan tänkt sig i huvudet. Reachers fysik är också något som nämns ett flertal gånger, men det är inte endast som en "fan service" då den har en väsentlig roll i storyn också.

Serien är bra! En polisutredning i en liten håla utanför Atlanta, Georgia, är i centrum. Reacher "råkar" befinna sig i staden och då det blir en personlig sak för honom slår han sig samman med två av stadens okorrumperade snutar. 

Vi bjuds på lika delar grävande polisarbete, våldsamma sekvenser där ofta Reacher bli attackerad av en liten samling herrar och ett treparts "buddy cop" dramakomedi. Willa Fitzgerald och Malcolm Goodwin spelar de två största birollerna och de är väldigt bra. Actionscenerna är korta och effektiva vilket höjer serien. Reacher är skicklig men inte en superhjälte vilket gör att man upplever högre "stakes". Skurkarna är grisiga i sitt våldsutövande men serien ryggar trevligt nog inte tillbaka för det, och detta är barnförbjudet.

Överlag en väldigt bra serie som jag tittade mig igenom under tre kvällar i rad. Det är lätt att bli sittande, "bara ett avsnitt till"...

Betyg: 3+/5

"Misstaget" av Lee Child

Efter att Tompa kickat rumpa i actionfilmen Jack Reacher blev jag lite sugen på den litterära förlagan. Jag undrade om böckerna kunde vara något att ha. När så en mycket högt ärad filmbloggarkompis tipsade om de bästa böckerna i serien tog jag med en av dem på semesterresan denna sommar. En av de rekommenderade böckerna var denna, Misstaget eller The hard way som den egentligen heter.

Jag hade inte läst något av den brittiske författaren Lee Child tidigare. Normalt sett brukar jag läsa engelskspråkiga spänningsböcker på originalspråket, men denna gång blev det en svensk översättning. Nu fick man leva med att alla män oavsett ålder kallades för "killen" boken igenom...

Misstänkt var en typisk "bladvändare". Det är thriller blandat med action och boken känns som om det vore en actionfilm, berättelsen är mycket filmisk skriven, dvs väl passande för att kunnat överföras till filmformatet.

Som sällskap under långa och varma timmar i väntan på flyget och sånt var boken helt perfekt. Som kvalitativ litteratur var den kanske inte fullt så bra. Språket är barnsligt och handlingen var tämligen simpel. Det blev lite liknande känsla som efter jag läst The Da Vinci Code, då det i inledningen kändes som att det kunde vara en spännande och komplex historia men till slut fanns där bara besvikelsen fadda eftersmak och den vaga känslan av att blivit blåst på konfekten.

Den svenska översättningen gör inte saken bättre då den är under all kritik. Jag vet inte om den naiva tonen i boken är mest på grund av författaren eller översättaren. Den svenska titeln var mycket svag. Originaltiteln The hard way borde översatts till "Det svåra sättet" eller något sådant.

En sista notering om utgåvan jag läste. Texten på bokens baksida var våldsamt spoilande eller vad man nu ska kalla det... Tyvärr verkar otyget med att förstöra upplevelsen i ambitionen att sälja varan även finnas i böckernas värld, här är det texten på bokens baksida, inom filmens värld är det trailers som är satans otyg.

Reacher-boken Misstaget var mycket spännande men ganska dålig.