Visar inlägg med etikett Björn Kjellman. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Björn Kjellman. Visa alla inlägg

torsdag 29 september 2016

Jag älskar dig - En skilsmässokomedi (2016)



Har du funderat på birollerna i en film eller en bok någon gång? Jag tycker det är intressant att fundera på att bifigurerna i en historia faktiskt är huvudpersonerna i sin egen historia, ur deras eget perspektiv. Huruvida en filmmakare eller författare tänker på detta är väldigt varierande. Hos James Cameron i hans film Aliens (1986) är flera av birollskaraktärerna uppenbarligen huvudpersonen i sina "liv". Jag tänker på Private Hudson, Carter Burke, Private Vasquez och Lieutenant Gorman och de andra. Jag gissar att ni håller med. Om man däremot tittar på de två fåniga "comic relifs" i Pirates of the Carribean, den med konstiga ögon och den tjocke. Vem kan tro att de är huvudpersoner någonstans, ens i sina egna liv? Det handlar om hur manusförfattare och skådespelare hanterar dessa roller.

Personligen har jag svårt med farsartade komedier och speciellt farsartade komedier med fåniga biroller. Speciellt där filmmakarna inte respekterar sina karaktärer. Ett minimum borde vara att låta även bikaraktärerna vara huvudpersonen i sitt liv. Att en karaktär endast existerar som comic releif eller annat verktyg för filmen handling är oftast kasst.


Problemet med en film som "Jag älskar dig - en skilsmässokomedi" är att filmmakarna inte haft respekt för någon av karaktärerna i filmen känns det som. Även huvudpersonerna är klyschor och skådespelarna spelar i många fall över grovt på ett fånigt och farsartat sätt. Det gäller speciellt Christine Meltzer och Martina Haag. De spelar båda över så att jag helt tappar kontakten med filmen. Den manliga huvudrollsinnehavaren Björn Kjellman lyckas presentera sin karaktär lite bättre även om även han spelar över ibland. Nour El Refai spelar en ganska stor biroll och hon gör kanske filmens bästa karaktär. Filmens två klyschiga älskare som levereras av Rodolfo Corsato och William Spetz är tyvärr också artificiella.

Generellt sett lyckas filmen inte skapa karaktärsdrivna skämt eftersom karaktärerna inte känns sanna. Josephine Bornebusch spelar i Solsidan en liknande roll som den Meltzer slaktade här, men Josephine gör det på ett mycket bättre sätt. Hon gör ett roligare porträtt eftersom hon inte försöker forcera det roliga i halsen på oss i publiken. Hon spelar sin Mickan "straight" och hon tar sin karaktär på största allvar. Sånt gillar jag.


Mina favoriter var småroller som Thomas Hanzons flörtande läkare och den lustige sekreteraren till Philip Zandéns företagsledare.

Fripp funderar: Men var inte Björn Kjellman lik Johan Ulvesson. Blir de samma person när de åldras? Filmens latinske älskare, var det en Javier Bardem light? Jag kunde inte skaka ifrån mig likheterna i alla fall.

Filmen faller på dåligt skrivet manus och mestadels dåliga skådespelarinsatser. Tyvärr är handlingen ingen vidare heller. Den erbjuder inget nytt under solen. Jag hade hoppats på en bra svensk romantisk komedi men jag blev besviken. Jag var uppenbarligen helt fel publik för den. Om du vill se en svensk komedi och kanske gillar någon av skådespelarna kan du ge den en chans. Men kom inte i efterhand och säg att jag inte varnade dig.

Jag ger jag älskar dig - en skilsmässokomedi ett föräldrasamtal från helvetet av fem.

Betyg: 1/5

Jag såg denna film under Malmö Filmdagar tillsammans med några av filmspanarna och här under kommer det dyka upp länkar till deras recensioner när de finns tillgängliga:
Sofia
Fiffi
Jojje