måndag 26 februari 2024

Shinypodden Special: Best Albums of 1985, part 2


Idag släpps andra delen av Shinypodden Special om de bästa albumen från 1985. Nu kommer vi äntligen få veta vilka album som var de mest minnesvärda från året. Och nej, det är inte The Smiths.

Länk till intervjun med Fish om Kay, kvinnan han skrev Misplaced Childhood om.

Niklas nämner ett liveframträdande från 1987 där Kate Bush har med sig David Gilmour. Ni hittar länk till det klippet i inlägget Veckans låt som publicerades igår.

Poddavsnittet hittar du där poddar finns, eller via länken här.

12 kommentarer:

  1. Härligt med en fortsättning på det oförlikneliga 80-talet! Tyvärr är det som sagt en hard pass för min del när det gäller Kate Bush. We Are the World är förstås bekant, men jag upptäckte att den kanske inte hållit så bra för min del. Jag hade försökt kolla upp ett fåtal album innan lyssning, så i det perspektivet var det väldigt roligt att Nicklas tog upp TfF för de var en kandidat på min korta lista. Där återfanns även Jan Hammer samt vad som väl sannolikt får kallas för guilty pleasures: Howard Jones och Modern Talking. Dock inget jag lyssnar på nu, om jag inte är ute efter en ren nostagikick.

    Så det enda hela albumet från året som jag fortfarande lyssnar på lite nu och då är faktiskt A-ha.

    Bra upplägg på avsnitten att börja med bubblarna och avsluta med en handfull mer fristående låtar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det kul med 80-talet! We are the world är en låt som vi lätt glömt om det inte vore för dokumentären vi pratade om (The greatest night in pop). Låten fick ett nytt liv efter att ha sett filmen.

      Howard Jones och Modern Talking. Nu snackar vi. Båda är ju artister jag kommer väl ihåg, men kanske inte riktigt min kopp av te så att säga.

      Tack för återkopplingen. Vi kommer nog hålla kvar vid nymodigheterna ett tag. Tills vi kommer på något nyss hyss! :-)

      Radera
  2. +1 för Jan Hammer! Inte många soundtracks som kan mäta sig med det.

    Brothers In Arms är en av få vinyler jag hade som liten, så den ligger lite varmt om hjärtat. Angående Mark Knopflers soloäventyr var ett av hans samarbeten med Emmylou Harris, och jag såg dem på Globen (2006?). Men det var väl inte direkt för hans skull man var där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi kan också minnas Knopflers fantastiska score score till Princess Bride

      Radera
    2. Det är så härligt med alla fans av soundtracks. Vi hopas kunna få med fler i listorna!

      Just det, en snabb koll på the internets, Mark Knopfler & Emmylou Harris på Globen den 30:e maj 2006. Mycket från albumet All the Roadrunning men en hel del övrigt också, en handfull från Emmylou och Dire Straits vid sidan av Knoplfer solo-stuff. Ser ut att ha varit en lysande konsert. Var det bra?

      Radera
    3. @Sofia, aha gjorde han musiken till I bleka dödens minut? Kunde inte hålla mig från den svenska översättningen... Jag är rudis på soundtracks allt som oftast... men såklart kul när de är bra!

      Radera
    4. Jag vill minnas att det var en trevlig konsert, men inte den mest minnesvärda. Inte i nivå med Emmylou Harris solospelning på Cirkus några år senare, men det är kanske en orättvis jämförelse.

      Radera
    5. @Carl, ja Emmylou är ljuvlig. Jag är avis på dig som såg henne på Cirkus. Jag har aldrig sett henne live...

      Radera
  3. Återigen, väldigt trevlig lyssning. Jag tar mina kommentarer i punktform:

    - Det är klart man (läs: jag) tar Paul Young, en hit!
    - Annie Lennox har en grym sångröst vilket var trevligt att återupptäcka
    - Donnie Darko har väl framförallt Joy Divisions "Love Will Tear Us Apart" skulle jag säga men jag gillar även "Mad World" (covern) mycket
    - Brian Ferry är fin mingelmusik, en stil jag gillar. Vissa kallar denna typ av musik nåt annat. ;)
    - Lite kul att Weylon Jennings lämnade We Are the World-studion efter att Steivie Wonder ville att de skulle sjunga på swahili
    - Slutligen. Jag vet inte vad det här med The Smiths handlar om (internt skämt?) men jag blev nyfiken och det slutade med att jag lyssnade på hela deras album idag (mycket bra!) plus att jag älskade låten "Barbarism Begins at Home" och hade den i lurarna under två timmar non-stop efter lunch. :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tillägg: Kul också att det är Stevie Wonder som spelar munspel på Angel-låten med Eurythmics. Det känns lite som att alla samarbetade med alla. Och det är väl sant även idag.

      Radera
    2. Tack Jojje!

      Bra haft med att ta Paul Young. Det berättigar mitt val lite i alla fall! :-)

      Donnie Darko har fler bra sånger. Jag är extra svag för The Killing Moon, men jag tror att jag kanske blandade ihop den med The Churchs Under the Milky Way. Hehe, sånt händer. Sen är det ju också lite intressant att han har flyttat om låtarna i Director's Cut, så det beror vilken version man sett också...

      Bryan Ferry duger mycket bra till de flesta situationer. Som att bara lyssna på i favoritfåtöljen till exempel. Och Boys and girls är hans bästa!

      Radera
    3. @Jojje: jag visste inte att Stevie Wonder var med på There must be an angel. Där lärde jag mig något idag också. :)

      Radera