onsdag 20 mars 2013

Last Flight To Abuja (2012)


Who has the pants in your marriage?

När vi nyligen gick in på andra året med Filmspanarna införde vi ett system där vi roterande delar på ansvaret att välja film för träffarna. De två första personliga valen har båda gått i filmhistoriens tecken. Förra månaden var det Sofia som valde en biografisk film om mästaren Alfred, Hitchcock. Denna månad var det Lena som bjöd in oss på CinemAfrica Filmfestival som gick av stapeln här i Stockholm. Vi gick och såg filmen Last flight to Abuja från Nigeria och dess massfilmproducerande bransch Nollywood. Det är kontemporär filmhistoria i allra högsta grad och det är annorlunda och annorlunda är bra. Tillika är det den första film från Nigeria som jag sett.

Efter filmen fick vi en trevlig Face 2 Face med filmens manusförfattare och regissör Obi Emelonye. Han berättade om den explosionsartade utvecklingen av filmproduktion som skett i Nigeria sedan tidigt 90-tal. En utvecklings om startas av en entreprenör och det faktum att med dvd'n intåg innebar att man kunde köpa upp stora lager av VHS-band till billig penning. Med snabbt producerade filmer i massor kunde dessa filmer säljas på de billiga VHS-banden och där och då hade ett nytt filmland skapats.

Den stolte regissören
Nu för tiden är Nollywood världens näst största filmprodcerande region, efter Bollywood skulle jag tro. Nu står de inför utmaningen att gå från kvantitet till kvalité, och Emelonyes film är ett steg i den riktningen. Last flight to Abuja är en dramakomedi som löst bygger på verkliga händelser. Under 2000-talet hade Nigeria flera trista flygplansolyckor och flera av dessa olyckor och ödena hos offren ligger till grund för denna film. Vi får följa passagerare och besättning på det lilla planet som ska flyga de 45 minutrarna mellan Lagos och lyxstaden Abuja. Filmen berättas i okronologisk ordning och vi får se flera scener om och om igen, hela tiden med olika perspektiv och med mer och mer kunskap om händelserna runt omkring. Regissören erkände glatt efteråt att han hade tagit intryck i sättet att berätta en historia från filmen Vantage point.

Huvudpersonerna  i Last flight to Abuja är några personer i ett företags ledningsgrupp som ska åka på en weekend för relaxation och team building, en försmådd kvinna som funnit sin fästman i sängen med en annan kvinna, ett ungt blivande fotbollsproffs och hans agent samt de två piloterna. Bakom kulisserna härjar svek, brottslighet och högmod, men också kärlek till sin familj och ärlighet.


Denna historia skulle kunnat bli ett drama, en thriller, en actionfilm eller en komedi. Nu försöker regissören lite av allt. Men allra mest är detta en komedi. Scenen när den stilige piloten kommer gående i terminalen med en flygvärdinna på vardera armen var komiskt guld och gav fler skratt från den fullsatta salongen. Beskrivningen av flera av huvudpersonernas relationer, och speciellt hur männen behandlade sina kvinnor var på och över gränsen till det farsartade. Om filmen visar en sanningsenlig bild av hur män i Nigeria behandlar sina partners, både direkt i deras ansikten och bakom deras ryggar, är de långt efter Sverige då det gäller jämställdhet och respekt.

Regissören Emelonye fick en förtäckt kritisk fråga om hur han behandlade jämställdheten i filmen. Han valde i sitt lite listiga svar att ta fasta på det faktum att han hade adderat en kvinnlig pilot och en kvinnlig flygledare som var mer kompetent än en manlig sådan, dessutom blev hon muslim. Jag tror i och för sig att frågeställaren mer var intresserade av de övriga relationerna mellan man och kvinna, som visade upp ett omodernt synsätt om man uttrycker sig snällt. En upprepad replik i filmen var att männen anklagade sina kompisar för att det var kvinnan som "hade byxorna i deras relation". Detta för att påverka kompisen till mer "manligt" beteende, som i sin tur visade sig vara otrevligt, respektlöst och elakt.


Skådespeleriet i filmen var minst sagt ojämnt. I vissa delar var det som sämre teater, ibland som en normal svensk sunkfilm och endast i något enstaka fall kändes dialogen naturlig. Men efter regissörens berättelse om den unga filmbranschens öden fick man en större respekt för hur långt Nollywood kommit i sin utveckling. Jag som såg den amerikanska filmen Flight med Denzel Washington på Stockholms Filmfestival i vintras kan dock konstatera att Nollywood har en ganska lång väg kvar. Men det de inte har i kvalitét kan de kanske ta igen med charmig mysfaktor? Kanske.

Filmen visades på Zita och där var som vanligt fullt och som vanligt bedövande varmt. Denna film var barmhärtigt nog inte så lång så det gick bra, men satan vad risig den filmlokalen är. Kan det verkligen vara så svårt att dra ner värmen lite?

Efter filmen fick vi sitta kvar och låta oss underhållas av regissören i ett bra F2F som adderade till den totala upplevelsen.

Jag ger Last flight to Abuja två piloter som räddar sina passagerare av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Vad tyckte då mina ärade filmspanarkollegor? Kolla här... Sofia på Rörliga bilder och tryckta ord, Jessica på The Velvet Café, Lena på Moving Landscapes och Joel på Deny Eyerything.

4 kommentarer:

  1. Visst var det en rolig, annorlunda filmupplevelse! Jag är dock mer tveksam till om de många skratten egentligen var avsiktliga. Jag tror att filmen var betydligt mer seriöst ämnad än vad den i slutändan blev för en västerländsk publik som är van vid en annan standard.

    Om jag hade satt betyg på denna film hade jag för omväxling hamnat lägre än du. Men nu avstår jag. Det känns liksom inte rimligt att betygssätta utifrån den vanliga standardskalan med tanke på att Nigerias filmäventyr just har startat. De måste få lite slack i början medan de utvecklas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med. Tex skratten när flygkaptenen och hans flygvärdinnor kom i bild var nästan helt säkert menat som coolt, men det blev ett gapskratt av den scenen istället. Sådan malplacerad humor är också humor.

      Ja filmen var svår att bedöma som film, men filmupplevelsen var ju ganska bra. Kul med det annorlunda! Bara det inte bara blir annorlunda på träffarna. Nästa gång hoppas jag på en riktig block buster!

      Radera
  2. Haha, kontemporär filmhistoria -- jag tror du har myntat ett nytt begrepp!

    Jag tror inte heller att det primärt var tänkt att filmen skulle uppfattas som en komedi, snarare då action eller thriller. Men visst blev det farsartat många gånger, särskilt i samband med de stereotypa mansrollerna. Jag vill i alla fall gärna tro att de var mer stereotypa än sanningsenliga.

    Och jag som tyckte det var alldeles lagom varmt på Zita, jag :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jo om man är kall som en piggelin i en igloo så kanske Zita passar perfekt! :)

      Radera