The Public Enemy (1931)

Några få månader efter Little Caesar kom The Public Enemy ut. Detta är ytterligare en historia om uppgång och fall. Båda filmerna har en liknande övergripande handling. 

I denna film får via kronologiska små scener, vinjetter, följa Tom Powers och kompisen Matt Doyle stiga i graderna i gangstervärlden i Chicago under 25 år. Men som vi vet kan det aldrig sluta bra för ärelystna gangsters. Filmens mest minnesvärda scen är dess spektakulära slut. Den skakar om mig lite trots filmens ålder. 

Filmen behandlar psykologiska och filosofiska aspekter om att vara en gangster. Vår huvudperson har en hjältemodig storebror nyss hemkommen från flottan. Broderna accepterar inte vad Tom livnär sig på. Konflikt mellan en god och en ond broder. Tom härjar på i gangstervärlden och bygger upp ett rykte om att vara mycket brutal, men hemma hos mamma och bror sin blir han aldrig respekterad. 

I huvudrollen ser vi James Cagney och han är riktigt bra. Han har ett säreget utseende och till det en stor personlighet på den vita duken. Överlag känns filmen gammal rent filmtekniskt. Den ser mörk och ful ut även om det bättrar sig en del efter inledningen. Cagneys skådespeleri och slutscenen tar jag dock med mig som filmens ljuspunkter.

Betyg: 2,5/5

Lyssna på Shinypoddens Film Noir-säsonger. Denna film diskuterades under avsnittet publicerat den 17:e augusti, 2026. 

The Ox-Bow Incident (1943)

Har du sett Clintans film Hang 'em high från 1968? I inledningen av den filmen anklagas Clintan för att ha stulit den boskap han köpt och mördat säljaren. Prekärt läge när de arga männen börjar famla med repen. Den set-uppen kan mycket väl vara tagen direkt från dagens film The Ox-Bow incident. Detta är en klassisk western från 1943 med Henry Fonda, Dana Andrews och Anthony Quinn i några av de mest framträdande rollerna.

Handlingen är enkel men effektiv. Gil Carter (Henry Fonda) och Art Croft (Harry Morgan) är två drifters som stannar till i en liten stad. Medan de tar sig en drink på den lokala saloonen känner de sig utpekade som potentiella boskapstjuvar. Helt plötsligt anländer en ung man och förkunnar att Larry Kinkaid, en av boskapsuppfödarna i trakten, har blivit skjuten till döds och att ett antal av hans djur har stulits. Snart har ett medborgar-posse av arga män skapats som ur intet. Där finns den döde mannens bästa vän, vicesheriffen Butch och den före detta militären Major Tetley i spetsen. De vill jaga, fånga och lyncha. De blir emotsagda av Judge Tyler och den äldre gentlemannen Mr Davies som försöker föreslå att de ska invänta sheriffen som är på tjänsteärende. Gil och Art bestämmer sig för att delta i gruppen för att inte verka än mer misstänkta. Till slut ger sig en stor skock med arga män och en välväxt kvinna iväg för att jaga, fånga och lyncha.

Väl uppe i Ox-Bow Canyon hittar de tre sovande män samt ett femtiotal av Kinkaids boskap. De sovande väcks bryskt och de arga männen förhör dem; det är den vältalige Donald Martin (Dana Andrews som vi såg i Laura), mexikanen Juan Martinez (Anthony Quinn) och en gammal senil gubbe Alva Hardwick (Francis Ford). De tre olyckliga hävdar med emfas sin oskuld. Major Tetley beslutar att de ska lyncha männen vid soluppgången och resten av natten spenderas med att diskutera huruvida de tre utpekade är skyldiga eller ej.

Filmen är tydlig. Handlingen är klockren förutom en liten detalj när the posse möter en diligens med Gils före detta flickvän som nu gift sig. Den scenen var bra men jag förstod aldrig vad den hade med resten av filmen att göra. I övrigt handlar det om grundläggande amerikanska värderingar, etik och moral. Fram och tillbaka om roller och mandat, brott och straff, vem är skyldig och i så fall till vad...

Ingen av skådespelarna sticker ut, men de flesta gör ett bra jobb. Jag fann den skrikige suputen som jag tror spelades av Paul Hurst ganska jobbig. Annars var det bra. Dana Andrews gör ett innerligt porträtt av Donald Martin och Anthony Quinn är bad ass i en liten roll. Henry Fonda hade förvånansvärt lite att göra i denna film.

Filmen är kort men den sväller efter titten är över. Den lämnar spår i form av tankar. Ok, detta är inte den mest epokgörande filmen man sett men den har något speciellt. Jag ger The Ox-Bow incident tre människokännare av fem möjliga.

Betyg: 3/5