Visar inlägg med etikett Richard Fleischer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Richard Fleischer. Visa alla inlägg

onsdag 9 september 2026

Fantastic Voyage (1966)


 

50-talet brukar kallas "The golden age of science fiction cinema". 60-talet tog oss in i the atomic era och rymdåldern. I vilket fall var jag sugen att ge Fantastic Voyage chansen i projektet. Den verkade festlig.

Den har ungefär samma handling som actionkomedin Innerspace från 1987. Där såg vi Dennis Quaid, Meg Ryan och Martin Short. Mycket rolig film.

Fantastic Voyage bjuder på Stephen Boyd, Rachel Welch och Donald Pleasence. Filmen är också noterbart inte en komedi även om den är hilarious i vissa delar. Den spelas mer som ett seriöst sci-fi drama. Det är kalla kriget, lönnmord, en vetekskapsman som bär på en hemlighet men som hamnat i koma. De goda har en maskin, förminska en ubåt till en miniatyr och bege sig in i vetenskapsmannens kropp. Allt måste givetvis ske i en kamp mot klocka.

Jomenvisst, detta var väl ganska mysigt. Lite roligt som sagt att studera deras specialeffekter av diverse organ inne i människokroppen. Blodomloppet, örats irrvägar, kroppens försvarssoldater de mordiska vita blodkropparna osv.

Roligast bland spelarna var såklart Donald Pleasence. Han är inte riktigt lika galen som Klaus Kinski men inte långt efter. Att det var Mr. Pleasence som var the villain kom inte som en överraskning direkt, name recognition gick emot filmens försök att göra det till en överraskning.

Men nej, detta är inte en oumbärlig film. Kul för stunden, men inget att skriva hem om. En klockren "helt ok".

Betyg: 2/5


måndag 21 augusti 2017

Soylent Green (1973)


You've gotta tell them!

Soylent green från 1973 ligger fortfarande i tiden. Den behandlar med hjälp av en science-fictionhistoria oron över att vi människor förbrukar Jorden. Denna fråga är aktuell än idag och filmen ska ha cred för det. Den visar på en eventuell framtid som är lika dyster som de som visas upp i Interstellar eller The road. Men där de moderna filmerna satsar på realism i olika grad är Soylent green glatt pajjig som hör 70-talet till. Den har till och med sämre production design är 60-talets Star Trek. Filmen ska utspelas år 2022 men elektronik och andra detaljer är från tidigt sjuttiotal. Som exempel har de inte ens orkat hitta på hur en framtida tv skulle kunna se ut. Sådana "fel" brukar jag normalt sett inte störa mig på men här var det en viktig del i världsbyggandet och jag kunde bara småle åt eländet.



Den framtida världen är överbefolkad och hungerkatastrofer verkar vara standard. De rikaste av de rika lever dock i lyx. Såklart. Massorna får ransoner av briketter som matersättning. Det är företaget Soylent som säljer dem och de kommer i olika färger, röd, orange och grönt. Om jag förstod det hela rätt var det plankton och sojaprotein som var basen i dessa. De såg ut som plastbitar men de orkade väl inte hitta på bättre där heller.



Den gamle vapenälskaren Charlton Heston spelar Detective Thorn som utreder mordet på en högt uppsatt chef i företaget Soylent. Filmen visar sig inte bara vara en sci-fi och en debattinlaga för miljön utan också en kriminalare. Det välkomnar jag och det är i polisutredningen denna film lever upp lite. En liten detalj kryddar historien då polisen stjäl allt han kan varhelst han befinner sig. En uppenbar förväntad "perks" som man har som polis i framtiden.

En annan detalj som kändes lite svårare att svälja var den unga kvinnan som hörde till hyreslägenheten som den mördade rike mannen bodde i. Hon kallades helt frankt "furniture" av Thorn även om det visade sig att hon hade ett namn senare, Shirl (Leigh Taylor-Young). I sin iver att framställa framtiden som vrickad och crazy har manusförfattaren hittat på en detalj som berör en djup och fundamental mänsklig rättighet som inte kommer suddas ut på 50 år. Det är inte det att det inte förekommer slaveri och liknande jag hävdar, utan att samhället skulle ändrats så mycket att det förhållandet skulle kännas naturligt för både män och kvinnor känns helt orimligt. Jag köper det inte. Dessutom står det på postern "people are still the same"!!

Som helhet var filmen lite seg och inte speciellt underhållande. Kul att ha sett en av de ikoniska sci-fi-filmerna från sjuttiotalet men den blir inte en favvis hos mig.

Betyg: 2/5

Därmed var det slut på 73:orna. Nästnästa vecka startar en serie med 72:or som ska revyas här på bloggen.




onsdag 12 juli 2017

Mr. Majestyk (1974)


Charles Bronson var arbetsam 1974 och hann med två actionthrillers. Den andra filmen var Mr Majestyk där han spelar en vattenmelonodlare i södra USA. Kan det vara New Mexico kanske? Filmen känns modern i sitt tema. Invandrad arbetskraft från Mexico ställs mot rednecks, en naziblond slyngel och en korrupt polis. Bronson vill hyra mexikanerna och i lugn och ro skörda sina meloner, men han hindras av hitlerjugend och konflikt uppstår. Ännu en film som borde vara "Bronson Approved" av Movies-Noir!



Under ett kort besök i häktet lyckas Bronson bli osams med en bona fide mafiosomördare som genast startar en vendetta mot Bronson. Nu är goda råd dyra och både meloner och arbetskraft är i farozonen. Men lugna, det som inte kan lösas med stoiskt lugn kan alltid lösas med Smith och Wesson. Bronson visar sig vara en ärrad veteran från i tiden lämpligt asiatiskt krig, tror det var Koreakriget.

Denna film är också fin, men den når inte upp i nivå med Death wish. Skurkarna spelar över något fasligt och spänningen infinner sig inte lika tydligt. Det är dock en film som man inte har tråkigt med. Tyvärr är den något av en b-film där tex dialogen låter pålagd efteråt med risigt resultat.



Inför filmens uppgörelse ute vid en jaktstuga i öknen jagas Bronson och hans flickvän av de onda männen i en frejdig biljakt. Jag brukar inte bli exalterad över biljakter, men denna var riktigt bra. Man ser hur våldsamt de kör bilarna i den karga öknen. Bronson kör en klassisk pick-up och fienden kör vanliga jänkare. Som biljakt betraktad är den bad ass och något av en höjdpunkt i filmen för mig.

En kul detalj var att jag lärde mig hur en vattenmelonodling ser ut. Och absurt är hur det ser ut! Som om aliens lagt ägg mitt i öknen... Galet.

Inte riktigt lika bra som Death wish, men jag ger Mr Majestyk ändå tre vattenmeloner av fem möjliga.

Betyg: 3/5