Duck Soup (1933)

Rufus T. Firefly: Don't look now, but there's one man too many in this room, and I think it's you.

Hahahahahahahaha. Vad tusan var detta? Duck soup är en crazy film med så mycket galenskap att den får mig att tro att alla i hela filmteamet ätit roliga svampar. Men nej, detta gick över mitt huvud. Jag skrattade mer åt eländet än åt dess komiska briljans. Detta var inte min kopp av anksoppa.

Groucho spelar Rufus T Firefly som av oklar anledning blir statschef över det påhittade landet Freedonia. Hans mål med sitt styre? Oklart. Harpo och Chico spelar två jönsar som fått i uppdrag att spionera på Firefly. Deras mål? Oklart. Där finns en ond man med namn Ambassador Trentino. Han vill i alla fall avsätta Firefly och ta över som härskare i Freedonia.

Nej, det är uppenbart att denna films handling inte är dess poäng. Är det kanske den kvicka dialogen och dess musikalnummer? Kanske, men eftersom scenerna inte hänger ihop med varandra blir dialogen inte mer än ett flöde av i bästa fall smått roande "one liners".

Anledningen till att jag valde denna film var att jag i en lista med de roligaste scenerna från filmens värld fann en scen från denna film. När dessutom en av mina filmspanarvänner nämnde att Duck soup är den bästa Marx brothers var valet lätt. Scenen är den med Chico och Harpo när de står mitt emot varandra i nattskjorta och tror att de tittar i en spegel. Den scenen ÄR rolig. Mycket rolig till och med. Och den står sig bra som "stand alone". I filmen kommer den in i den förvirrade handlingen helt lösryckt. Det är obegripligt hur den hänger ihop med vad som skett precis före eller precis efter. Chico och Harpo är i Mrs. Teasdale's hus för att stjäla krigsplanerna och de båda vet att den andra klätt ut sig till Firefly. Ändå sker denna charad. Allt för att de ska få göra scenen på film, inte för att scenen passar in i filmen. Sött, men det adderar mer till "roligaste listan" än till filmen Duck soup.

Spegelscenen har lika lite med filmens handling att göra som en tidigare scen med Chico och Harpo och ett lemonadstånd. De båda scenerna är med för att visa upp killarnas tajming och akrobatiska humor. Visst de är duktiga men den typen av humor, dvs slap stick, är jag innerligt trött på.

Men Groucho, detta komiska geni måste väl vara bra? Jodå, han skjuter av en drös repliker som är roliga, i varje fall på pappret. Han må vara en ikonisk figur i den amerikanska popkulturen, men jag har inte vuxit upp med hans humor och jag ser därför inte denna film genom ett nostalgiskt skimmer. Filmen har ett vansinnigt högt betyg på imdb. Måste vara av nostalgiska skäl som folk satt 10:or på denna film. Det kan jag förstå, men den har inte åldrats så värdigt. Det känns som att det inte räcker att bara sprida förolämpningar runt sig.

Däremot gillar jag den allmänna anarkistiska känslan i filmen. Var denna film totalförbjuden av Mussolini? Det borde den få ett extra högt betyg för.

Är Duck soup ett inlägg om krigets meningslöshet? Är den kritisk till amerikanska politiker och militärer? Är den en föregångare till Kubrick's Dr Stangelove? Vet inte, måhända. Jag hoppas på klargörande kommentarer till denna revy! Jag känner oro över att jag helt missat tåget med denna film...

Till slut är kanske den mest absurda scenen trots allt den som ses till förtexterna. En gryta över en öppen eld med en fyra-fem levande ankor i vattnet. Disturbing! Pre code?

Det finns komiska moment i filmen som är värda att behålla men som helhet var detta ett stort frågetecken. Lyckligtvis var den kort i alla fall.

Jag ger Duck soup två vassa repliker av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Min projektbroder Movies-Noir har tittat på något helt annat. Jag tror bestämt att han sett på något från flygaren Howard Hughes. Har han beskådat helvetet med vingar? Kolla här.