Visar inlägg med etikett Gillian Anderson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Gillian Anderson. Visa alla inlägg

torsdag 29 oktober 2015

The Fall - Season 2 (2014)



Av bara farten fortsatte jag med säsong 2 av The Fall. Texten nedan kommer vara fylld av spoilers så om du vill bevara din spoileroskuld med avseende på denna säsong bör du dra upp byxorna och sluta läsa här.

Första säsongen slutade mitt i handlingen som det kändes. Jag blev snopen, besviken och lite störd över att vi inte fick ett avslut. Nu var det inte ett fall (pun intended) av min besvikelse över öppet slut kontra övertydligt slut. Det var ett bokstavligen ett slut mitt i handlingen. Det var tydligt att historien inte var slut helt enkelt och att det fanns mer att berätta. Jag önskade att säsong 1 hade haft ett slut för då hade jag nog inte tittat vidare. Såååå bra var ju inte säsongen... Men jag var ändå tillräckligt sugen på att se hur det gick för Stella Gibson i hennes jakt på Paul Spector för att se S2 också.

Jag såg fram emot en säsong 2 med ännu mer spänning och min spaning efter första säsongen var att Spector antagligen skulle ge sig på Gibson eller den mörkhåriga Dr Reed Smith. Nu visade det sig att jag hade nästan rätt. Spector kidnappar mycket riktigt en mörkhårig kvinna, men det blev läkaren Rose Stagg, hon som också var ett vittne som Gibson utnyttjade i utredningen.


Säsongen var starkare än sin föregångare. Till min stora lättnad hade de nästan helt skrivit ut de två svagaste karaktärerna ur serien, Spectors trista fru och jobbiga dotter. De två slapp man se mest hela säsongen vilket var bra. Kvar var kampen mellan Gibson och Spector och den gillar jag. De hade gärna fått driva den ännu djupare. Spelet mellan Stella och Paul runt förhören av honom inne på polisstationen var bra men det kändes som att de hade kunnat skapa ännu bättre scener ur de situationerna.

Istället drog säsongen iväg på ett sidospår som till slut nästan blev huvudspåret. Nämligen storyn om Paul och den sextonåriga Katie. Jag kan nog tycka att den utvecklingen av serien var bra. Hela säsong 2 handlar ju om jakten på Paul efter att Gibson listat ut vem som är den huvudmisstänkte. Under säsong 1 var polisen fortfarande i mörkret om hans identitet. Paul använder sig av Katie på ett sinnrikt sätt. Katie i sin tur är först bara naiv, senare både naiv och korkad. Hon låter sina hormoner och ålderstypiska uppkäftighet leda henne i fördärvet. Viljan att göra uppror är starkare än att tänka själv.

Säsong 2 är något bättre än sin föregångare. Men jag tycker inte att serien är superbra. Den ligger och skvalpar i "helt ok-ganska bra" sörjan. Typisk en tre av fem även om den är något starkare än S1.

Nu trodde jag ju att fallet med Spector skulle ta slut i och med säsong 2. Samma misstag som jag gjorde med säsong 1 alltså. Nähä, det slutade lite mitt i nu igen. Och nästa säsong kommer 2016. What the fuck?? Ska de traggla med Spector en säsong till? Jag dör. Satan vad störande. Detta är slutet för mig i alla fall. Jag kommer inte se vidare på detta dritt. Vissa serier är ok med att ha en never ending story. Denna serie är inte en av dem.

Men Gillian Anderson är i alla fall ruskigt bra i denna serie.

Två scener var lite speciella i sista avsnittet. Skriv gärna i kommentarsfältet om hur ni tolkade dem och ge mig era spekulationer om vad det betyder för framtiden.


Den första scenen berör Katies utveckling. Det är lite oklart exakt när hon förstod att Paul var mördaren. Under en stor del av förhören hos polisen uppfattade jag henne bara som allmänt rebellisk mot auktoriteten. Men i sista scenen med henne och hennes kompis i hennes flickrum fick jag känslan att hon inte bara visste att Paul var mördaren utan att hon också sympatiserade med det? Den store Frans spekulerade till och med om att Paul fått henne att ta över hans mantel. Men det är en teori jag inte köper. Lite väl långt steg från romantiska tonårsdrömmar till fullfjättrad mördare.

Den andra scenen som du kan kommentera av är sista scenen då Paul och den unga polisen Anderson (om jag kommer ihåg namnet på honom rätt) båda blir skjutna. Efter att gärningsmannen blivit oskadliggjord rusar Stella fram och... börjar rädda Paul, seriemördaren! Inte hennes kollega och älskare Anderson. What was that all about?

Betyg: 3/5


söndag 18 oktober 2015

The Fall - Season 1 (2013)



TV-serier och filmer passar olika bra under olika säsonger under året. Har ni tänkt på det? Hösten är här och nu passar det bra med Woody Allen-filmer till exempel. Inom tv-seriearenan tycker jag att serien av tv-filmer om Jesse Stone är mycket passande för hösten. De filmerna utspelar sig i ett regnigt och bistert New England. True Detective, båda säsongerna, passade perfekt för sommaren och varma dallriga dagar. Efter att ha testat men inte fallit för The walking dead styrde jag helt sonika om målet mot en polisserie jag hört bra om. Det rör sig om The Fall/The Killing. Ja, jag kan inte särskilja dem två. Har alltid hört om dem båda samtidigt och de verkar vara i samma genre. Jag insåg dock att The Fall, säsong 1, var kortare så jag startade med den.

Här får vi parallellt följa Gillian Andersons polis Stella Gibson och Jamie Dornans seriemördare Paul Spector. Det är en intressant berättarteknik. Skådeplatsen för dramat är ett mörkt och regnigt Belfast på Nordirland. Serien utspelas på de brittiska öarna och detta är en superbrittisk serie. Gillian pratar med brittisk accent trots att hon är amerikanska och hon passar väl in i miljön med sitt rödlätta hår och nästan genomskinliga hud.


I stilen är detta mycket brittiskt, modell "hög kvalité". Alla skådespelarna är som gjutna i sina roller, med några notabla undantag, och alla karaktärer är nedtonade. Intressant nog är båda huvudmotståndarna; polisen i ledning för undersökningen och seriemördaren båda supersofta. Gillian Anderson höjer inte rösten eller rör sig snabbt i en enda scen i hela seren tror jag. La ni märke till Gillians andersons sätt att uttala varenda bokstav i dialogen. Speciellt sista bokstaven i ord som ofta klipps av en människa som pratar fort (och obetänksamt?)

Dornan porträtterar den spritt språngande galna mördaren mycket bra. På ytan är han en hel normal snubbe, jobbar som terapist, make och två små barn. Han uppträder som en lugn och charmig man. Men även den hyperintelligente mördaren gör misstag och till slut börjar hans verklighet krackelera. För under ytan ruvar ett monster som stalkar sina offer och sedan stryper dem långsamt. Det är osedvanligt vidrigt, jag menar om han måste ha ihjäl folk, låt det åtminstone gå fort.


De karaktärer som jag har lite problem med är Pauls fru och barn. Frun är inte speciellt bra i rollen som "dummy" men hon duger. Däremot är den lilla flickan som spelar dottern smärtsamt dålig. Det är trist och jag kan inte förstå att de låtit henne slippa igenom. Det är väl antagligen svårare att ge konstruktiv kritik till ett barn. Än en gång får jag för mig att jänkarna är bättre på att casta och regissera små barn i filmer och serier.

Men allt som allt är detta en riktigt fin polisserie. Jag gillar scenerna med Gillian Anderson mycket mer än de med Jamie Dornan. Visst, jag förstår och gillar tekniken, och halvan med mördaren har sin plats, men jag gillar tempot, dynamiken och karaktärerna som vi får följa runt Andersons Stella mycket mer helt enkelt.

En sak som förvånade mig var att serien slutar mitt i fallet. Att säsong 1 bara är en halv säsong. Denna säsong gick på våren 2013 och uppföljningen kom först sent under 2014. Det fann jag mycket märkligt. Hade ju trott att de två säsongerna hanterade tv olika polisutredningar. Mina spekulationer under S1 gick i riktningen att mördaren skulle ge sig på Stella, eller kanske den mörkhåriga polisobducenten. Vi får väl se om det utvecklas i den riktningen under säsong 2 istället.

En sak som gör mig lite frågande är vad namnet på serien betyder. The Fall... vad eller vem är det som faller?

Jag ger i alla fall första säsongen av The Fall tre nylonstrumpor av fem möjliga.

Betyg: 3/5