"The Murder at the Vicarage" by Agatha Christie

Tom Adams cover 1968

Publicerad 1930

Agatha Christies bok #10

Miss Marple #1

Bokens dedikation: -

Location: Kyrkoherdens hem och herrgården Old Hall i den lilla byn St Mary Mead, samma by som Katherine Grey kom från i The Mystery of the Blue Train!

Innehåll: Mordfall i liten by på den engelska landsbygden vars tidslinje utmanar både professionella och amatöra detektiver.

Trivia: Agatha var som hennes mer lyckade unga hjältinnor själv en äventyrerska. På hösten 1929, när dottern Rosaling var på skolan och inte skulle komma hem förrän jul, tog Agatha semester och åkte med Orientexpressen till Istanbul och vidare till Bagdad. Hennes mål var att besöka de arkeologiska utgrävningarna av historiska Ur. Väl där blev hon furstligt mottagen som firad deckarförfattarinna och hon blev snart vän med arkeologerna och sällskapet. Efterföljande vår besökte hon sina vänner i Ur igen och träffade där den 14 år yngre spirande arkeologen Max Mallowan. Agatha och Max spenderade mycket tid tillsammans och Max eskorterade henne hem till England med Orientexpressen. De blev vänner och Max friade. En förvånad Agatha sov på saken, hon funderade över om hon ville gifta om sig och över åldersskillnaden, och hon beslutade sig för att säga JA! De gifte sig i en liten ceremoni den 11 september 1930 och firade smekmånaden på Orientexpressen ner till Venedig och vidare via Balkan till Grekland. Därifrån åkte Max tillbaka till Ur och Agatha hem till England.

Notis! Varning för spoilers

Jag har nu bytt strategi för mina bokrevyer. Det är för tråkigt att helt undvika spoilers, så det kan finnas i mina texter även om jag kommer undvika dem så ofta det går. 

Revy

Detta är den första boken om Miss Marple, och första boken om Miss Marple som jag läst. Spänningen! And thus it begins, the battle of Poirot vs Miss Marple...

Miss Marple är ju i princip lika känd som Poirot även om det inte blev lika många historier om henne, totalt tolv romaner och ett tjugotal noveller. Till skillnad från Poirot är Miss Marple en amatördetektiv vilket gör henne lite mindre proaktiv i sitt värv, hon är mer av en passiv betraktare som tänker och analyserar. Hon kanske inte har Hercules speciella "little grey cells", men likt honom är hon en stor kännare av "human nature" och hon har en skarp iakttagelseförmåga och ett utmärkt minne. Ett annat av hennes framstående drag är kanske ändå hennes pessimistiska eller till och med cyniska syn på sina medmänniskor. Och ofta får hennes syn på medmänniskan rätt då det ena mordet efter det andra sker i den lilla byn St Mary Mead, som måste ha en högre koncentration mord än i Midsomer till och med!

När boken skrevs hade Agatha inga planer på att återbesöka Miss Marple och därmed behandlas hon som en av flertalet "spinsters" i St Mary Mead, dvs äldre ogifta damer. Medan de övriga nuckorna drivs av skvaller och trångsynthet utmärker sig den analytiska Miss Marple snart då hon ser allt som händer runt hennes hus (granne med kyrkoherden). Alla  Agathas kärleksfulla beskrivning av Dr Sheppards syster Caroline i The Murder of Roger Ackroyd passar verkligen in som en modell för Miss Marple.

Vi gillar att spana på när Agathas privatliv blöder in i hennes litterära verk. Här har vi alltså Colonel Lucius Protheroe som mordoffret. Han är en allmänt illa omtyckt buffel som dessutom är skild och omgift med en vacker yngre kvinna. Lite som med Agathas exmake Colonel Archie Christie, don't you think... Colonel Protheroes exmaka Mrs Lestrange är däremot omtyckt av alla, framför allt av männen i hennes omgivning som alla vill hjälpa henne. När sedan Colonel Protheroes unga nya fru har allt annat än rent mjöl i påsen känns det om att fantasi och verklighet glider in i varandra...

Boken är mycket underhållande i stora delar, Agatha är suverän på att beskriva personer och företeelser på ett humoristiskt sätt. Inspector Slack är en satiriskt beskriven lite halvkorkad men noggran polis som alla i boken avskyr. 

Bokens berättare är Vicar Leonard "Len" Clement. Han är ganska rolig att läsa och lyssna på. Men som karaktär är han fasligt tråkig. Och jag finner det synd att han inte har några egna "chips" på bordet, jag saknar "stakes" här. I perspektiv känns det annorlunda med Captain Hastings som berättare då han ingår i "team Poirot" och på sätt har en del investerat i utredningarna.  Det roligaste med Vicar Clement är hans fascinerande unga fru Griselda. Tyvärr är hon med alldeles för lite i boken. 

Agatha beskriver byborna på ett mestadels negativt sätt, något som jag inte riktigt har kommit underfund med hur jag ska tolka det än. En förklaring kan förstås vara att de beskrivs som stereotyper "från landet" så att de inte blandas ihop med skaran av misstänkta karaktärer, som det finns massor av i denna bok. 

Boken har en hel del ledtrådar (händelser) som är rena blindskott vilket gör det än svårare att lösa mysteriet på egen hand. Men om man helt enkelt tittar på "human nature" blir den enklaste lösningen också en riktiga lösningen i detta fall!

Men åter till Agathas beskrivning av folket i byn. De gamla damerna, vid sidan av Miss Marple såklart, är inte speciellt kärleksfullt beskrivna. Jag gissar att Agatha träffat på flera av deras sort under sin uppväxt. Men beskrivningarna av unga kvinnor i tjänst i de olika hushållen är mer svårt att placera var det kommer från. Hon får dem alla att vara som om de vore efterblivna. Paret Clements anställda hjälp Mary beskrivs som ett aggressivt dumhuvud och förskräcklig på matlagning. Lawrence Redding beskriver henne: "practically a half-wit, as far as I can make out." Gladys, kökshjälpen på Old Hall "is more like a shivering rabbit than anything human".

Agatha bjuder på en held del manschauvinism också där flertalet manliga karaktärer, med Inspector Slack i spetsen, inte litar på gamla damer eller yngre heller för den delen för "man vet hur de är"... Det görs dock så överdrivet att var och envar kan förstå hennes pikar så lite av en feministisk fyr är den allt. Slack återkommer i senare böcker så det ska bli kul att se om han utvecklas något.

Så vad tycker jag egentligen om boken? Jag har ingen nostalgi knuten till Miss Marple som Kemper i podden All About Agatha. Han är lyrisk över allt hon gör, medans hans kollega Catherine inte är lika positiv. Hon förklarar att hennes bild av Miss Marple är sann då hon själv är kvinna, vilket Kemper inte är, så... Kanske inte det starkaste argumentet i världen men deras konversation blev underhållande.

Framför allt humorn och vissa karaktärsbeskrivningar var utsökta, medan andra saker var lite bleka. Det får bli en trea.

Cover first edition, UK 1930