Re-Watch: Dirty Harry (1971)

Nu har Shinypodden säsong 10 dragit igång och denna säsong tittar vi på Clintan! Under denna första säsong av Clintanpodden kommer jag tillsammans med gästerna Joel och den store Frans titta närmare på 15 av hans film där han antingen regisserar eller spelar en stor eller huvudroll.

Vi inleder säsongen med en trio "Dirty Harry"-filmer. Och som sig bör blir det den första filmen i serien som inleder vårt poddäventyr. "Dirty Harry" kom ut 1971 för exakt femtio år sedan. Jag såg om den och skrev om den här på bloggen så sent som 2017. Den texten står sig väl än idag, ni kan läsa den här.

Filmens styrkor ät fortfarande miljöerna och stilen som är så "sjuttiotal". Jag gillar musiken och stajlen. Clintan sätter karaktären Harry Callahan från första rutan. Denna film är mer realistisk och grundad än vad efterföljande filmer i serien blir, såvitt jag kan erinra mig. Jag gillar också massmördaren som är helt crazy. Han är en elak jävel helt utan empati men också feg och en svag stackare så snart Harry sätter klorna i honom. Men filmen lever mycket på dessa två karaktärer som både är motpoler och likasinnade.

Tyvärr tappar filmen tempo under andra halvan och det känns som att den trampar vatten ett tag, men det är ett överkomligt problem då sista actionsekvensen ger ett tillfredsställande slut.

Lyssna på poddavsnittet på er poddapplikation eller på hemsidan.

Betyg: 3/5

Charley Varrick (1973)

Charley Varrick är den fjärde och sista filmen jag såg av regissören Don Siegel. Hittills hade hans sci-fi från femtiotalet varit den jag uppskattade mest. "Charley Varrick" är en crime från tidigt sjuttiotal. Walter Matthau spelar huvudkaraktären som också satt namnet på filmen.

Om vi inleder med det positiva. Det är en skön sjuttiotalsstämning i filmen. Det är klart plus för den, men för mig räcker oftast inte endast en skön stämning. Matthau är dock som alltid stabil. Han må inte vara min favorit, Jack Lemmon är bättre till exempel, men har är stabil. Storyn är också ganska bra, tillräckligt genomtänkt för att mitt intresse ska hållas upp hela filmen igenom i vilket fall. Men filmen har några problem också, varav ett är stort.

Det största problemet är hur filmen hanterar döden av Charleys fru i inledningen av filmen. Först ser det ut som att hon håller på att dö av en skottskada. Charley vill dölja sina spår och tänker elda upp flyktbilen och fruns kropp i den. Men just innan han tänder på ser man att frun lever. Han lutar sig över henne och säger något mysko till sin kumpan. Nu är frågan om det var meningen att hon levde. Om ja, är ju huvudkaraktären ett avgrundssvin vilket skulle skjuta hela filmen i sank för mig. Annars kan det varit så att det var meningen att hon redan var död och att skådespelerskan bara hade svårt att hålla andan under scenen. I så fall är scenen bara dåligt filmad och klippt.

Tyvärr kändes det som att det var det första, dvs att Charley brände upp sin fru levande och då faller väldigt mycket av känslan i filmen samt mina sympatier skiftas totalt. Senare under filmen verkar det som att han sörjer sin fru, inte speciellt mycket i och för sig, men han fipplar runt med sin och hennes vigselringar i flera scener som regissören noggrant visar i bild. Hela denna hantering gör att filmen får rejäl slagsida.

Charleys kumpan spelas av Andrew Robinson som spelar buset i "Dirty Harry". Jag kände igen honom. I denna film har vi också en föregångare till Anton Chigurh i lönnmördaren Molly som spelas av Joe Don baker. Han är ganska underhållande.

Filmen får en tvåa.

Betyg: 2/5

Dirty Harry (1971)

Clintan är Clintan. Och Clintan är bra. Här i den första Dirty Harry-filmen är han lugn och sansad, till och med realistisk. Jo du, han får till och med stryk i denna film. Hans Harry har ännu inte blivit en karikatyr av sig själv. I senare filmer i serien vränger de till Harry mer och mer. Han blir grinigare och hårdare samtidigt som han oavbrutet ligger i fejd med polischeferna. I denna premiär slipper vi all självrefererande repetition.

I denna film är Harry istället en i gänget av alla detektiver. Han är en del av polisen, inte en legend inom densamma. Däremot kör han redan här med sina egna brutala metoder. Han är inte mycket för förhandling. Istället skjuter han fem eller sex kulor från sin Magnum 45. Do you feel lucky, punk?



Filmens skurk är en seriemördare med låg smärttröskel. Lika kallhjärtad han är när han skjuter oskyldiga med gevär från långa avstånd, lika fjompig är han när Harry kör med hårdhandskarna. Hans skrikande och bedjande om nåd när Harry fångat honom på planen är en klassiker.

Detta är en stabil inledning på serien som skulle komma att bli hela fem filmer. Den är kanske inte lika stark som trean men klart bättre än tvåan i alla fall, och tillräckligt bra för att man ska önska att Harry inte ska hitta tvålen och tvätta sig ren i första taget.

Jag ger Dirty Harry tre kikarskikten av fem möjliga.

Betyg: 3/5