fredag 12 september 2014

McCabe & Mrs. Miller (1971)



Constance Miller: Look, Mr. McCabe, I'm a whore!

Robert Altman har varit en favoritregissör ända sedan jag såg hans fantastiska filmer Short Cuts och The player från tidiga nittiotalet. Och precis som med en annan favoritregissör från Decennierprojektet Otto Preminger känner jag mig trygg med när Altman intar regissörsstolen.

Denna veckas gemensamma film är Altmans westernfilm McCabe & Mrs. Miller med Warren Beatty och Julie Christie i titelrollerna. Altman har skapat en riktigt skitig och rått realistisk westernmiljö från förra sekelskiftets nybyggarland i nordvästra USA. Filmens handling är egentligen inte så värst märkvärdig. Det som sticker ut är stämningen i filmen och dess karaktärer. Kvinnorna är skitiga, fula och trashiga horor. Männen är skitiga, fula och trashiga nybyggare.


Warren Beatty spelar McCabe, en gambler med ett rykte om sig att han dödat en känd våldsman. Med det ryktet kan han ta sig stora friheter då ingen vågar utmana honom. När han anländer till en liten håla i Oregons vildmark ser han en möjlighet att bygga för framtiden. Han låter uppföra ett horhus i den spirande staden. Inom kort anländer den gåtfulle Mrs. Miller med ett förslag om att hon och McCabe ska ingå partnerskap. Hon vill ta dit "fina" fnask från Seattle och driva huset som den entreprenör hon är. Hon utlovar större vinster än vad McCabe skulle fixa själv. Hon är en handlingskraftig kvinna, åtminstone ibland, och samarbetet startar bra.


Resten av filmen handlar om hur de bygger upp verksamheten; hotell, bar, horhus och en massa fastigheter, tills ett stort gruvbolag vill köpa upp verksamheten och den konflikt som uppstår.

Warren Beatty var ju känd och säkert filmens dragplåster. För mig blir han ett av de svagare korten. Däremot är Julie Christie som Mrs. Miller mycket bra. Vi får också en hel del mustiga biroller med en ungdomlig Keith Carrandine som den kåte kofösaren som utropstecken.


Det som jag mest tar med mig från filmen är gyttjan, de stora varma baden, misären och Altmans suveräna förmåga att skapa en genuin miljö i filmen. Jag måste också säga att slutscenen lyfte filmen ett snäpp. Något av ett anti-Rio Bravo slut va?


Jag ger McCabe & Mrs. Miller tre skrupelfria mördare av fem möjliga.

Edit: Den fick en fyra först men jag jackade ner betyget ett snäpp i en kalibreringsövning i duschen i morse.

Betyg: 3+/5

Fredag under en Decenniermånad betyder att både Movies-Noir och Jojjenito också skriver om filmen idag. Gillade de nybyggarandan eller ville de hellre åka tillbaka till storstan?

Läs också Roger Eberts text.

14 kommentarer:

  1. Ah, då fick jag svår på min fråga till Movies-Noir. De två herrarna representerar alltså inte ett stort bordellföretag...

    Brukar du ofta göra "kalibreringsövningar" i morgonduschen? Vänta förresten, vill jag verkligen ha svar på den frågan? ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett gruvbolag var det. Jag uppdaterade texten lite ovan efter din omtänksamma fråga.

      Nej, jag tror att det är sundast för dig att inte få svar på den frågan! :-)

      Radera
  2. Tack för att du uppdaterade texten, jag trodde jag hade blivit helt förvirrad när jag såg hos Movies-Noir att du skrev att du gav filmen en trea, men jag läste fyra imorse ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vafalls? Läste men ingen kommentar? :-D

      Radera
    2. Haha, nej, hade inte så mycket att tillägga. Då. :)

      Radera
    3. Asch då, var det en så andefattig revy? :)

      Radera
  3. Blev lite förvånad över att betyget blev så högt som en fyra då jag inte fick det intrycket av texten.

    Gillade också miljöerna, Christie, slutet.

    Visst var den där blonde revolverpojken ganska läskig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vadå fyra? Blev ju en trea till slut! ;-)

      Creepy guy, indeed.

      Radera
  4. Warren Beatty verkar inte gå hem hos dig. Trist när man hakar upp sig på en skådespelare på det viset. Blir lätt att det då skär sig direkt. Själv har jag inga problem med honom. Både han och Julie Christie funkade fint.

    Filmen ja, den är inte så märkvärdig, men har ändå något. En fyra var det aldrig tal om för egen del.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det stämmer jag tycker att inte Warren Beatty är så speciellt bra, men att säga att jag hakat upp mig på honom är lite för starkt uttryck. Det kan nog mer gälla en skådis som Faye Dunaway om vi nu pratar 70-tal.

      Jag håller med om att filmen var lite intetsägande och till och med lite tråkig i inledningen, men eftersom jag tänkt på den så mycket efter titten måste man ändå säga att den har något speciellt, något mer att ge.

      Radera
    2. Sant, den växte på en i efterhand och det var mycket tack vare att den tog sig fint längre in.

      Radera
    3. Jo, filmer som avslutar starkt har ofta möjlighet att växa i huvudet efter ett tag.

      Radera
  5. En favorit fran forr, bade filmen och beatty. Jag minns inte slutet men "lyfte filmen ett snapp" tolkar jag som misar och elande!

    SvaraRadera