Jag såg George A. Romero's debutfilm Night of the living dead i detta projekt. Den var uppfriskande om än inte jättebra. Självklart ville jag då följa upp detta med att ta mig an den så hyllade uppföljaren Dawn of the dead från 1978. Filmen verkar ta vid där den förra filmen avslutades. De långsamma men ack så hungriga zombisarna sprider sig över den amerikanska kontinenten. Vi får följa två tv-stationsanställda, vara den ena har tillgång till en helikopter samt två poliser som ingår i ett team som rensar hyreshus från zombies. De fyra flyr i helikoptern och hamnar till slut i en övergiven shopping mall.
Efter att våra hjältar Fran, Stephen, Peter och Roger landat i shoppingcentrat tar det inte lång stund förrän de låst in sig och sedan rensat utrymmet på zombisar. Vad händer nu då? Vänta ut de odöda? Oklart vad planen är men de bygger upp en liten fristad och mår ganska gott efter omständigheterna. Men säg det paradis som varar för evigt. Ondska och elakheter letar sig ju alltid in, speciellt i en ironisk film som denna. Det är de elaka motorcyklisterna som bryter sig in och därmed öppnar fördämningarna...
Jovars, detta var väl ganska kul lite då och då. Skräckfilm? Nej, knappast även om det är halvtaffliga specialeffekter där hallonsaft och ketchup sprutar åt alla håll. Nej, detta är en satir och komedi. Tydligen finns det många versioner av denna film. Romeros director's cut är mer inriktad mor humorn. Den version jag såg var nog Dario Argento's europeiska version med musik av Goblin. Det är lite synd för jag hade kanske hellre sett Romeros version som fokuserar på skräck och humor än denna action-inriktade. Men förhoppningsvis är inte skillnaderna så stora ändå.
Skräcken i filmen är skrämmande ospännande. Satriren är kul, men lite väl tunn för att kunna hyllas vitt och brett. I denna film uppstår inte konflikten inom människogruppen som i den förra filmen. Istället får massmedia sig en rejäl släng av satirsleven och mot slutet är det människans sämre sidor som är i skottgluggen. Det ska väl anses som ironiskt att den fristad som våra hjältar byggt upp inne i köpcentrat raseras av andra människor. Men insikten är faktiskt inte speciellt upprörande om vi ska vara helt ärliga. Om man vill förkovra sig i den problematiken bör man titta på den lite nyare filmen The road istället.
Humorn är det som räddar denna film. Vid sidan av inledningsscenerna från tv-stationen kommer humorn fram allt mer desto längre filmen rullar. Flera zombisar är hysteriska. Men framför allt är våra manliga hjältar alla roliga på sina egna sätt. Min favorit är Scott H. Reininger i rollen som Roger. Han är superintensiv. Hans stridsposer med geväret i högsta hugg är underbara. Tyvärr blir han lite väl slarvig där mot slutet. Nåväl, vila i frid Rog! Peter (Ken Foree) står för filmens sans och vett. Romero verkar gilla att ha afroamerikaner i den rollen. Kul med omväxlingen. Stephen (David Emge) och Francine (Gaylen Ross) gjorde inte lika starkt intryck på mig. Det enda överraskande var kanske att Stephen inte visade sig vara ett asshole och förådde de övriga. Han hade lite "Carter Burke"-aura going där ett tag tyckte jag. Karaktären Francine tilldelas rollen som svag tjej samtidigt som hon är en tjej som kräver lika delaktighet i gänget på samma gång. Komplext? Det finns säkert någon som skrivit en avhandling om denna karaktär.
Dawn of the dead var inte så bra som Halo lovade. Fy på dig. Eller är det fy på mig? Nu är bara frågan, skulle jag kanske gilla Zack Snyders nyinspelning från 2004 mer?
Jag ger originalversionen av Dawn of the dead tre långsamma zombiesar av fem möjliga.
Betyg: 3+/5
 |
| LOL |
Jag är lite smått förvånad. Trodde inte du 1) såg "skräckfilmer" (även om detta inte är det som du nämner) och 2) att du skulle gilla den så pass mycket. Ett väldigt högt betyg måste jag säga.
SvaraRaderaSjälv blev jag klart besviken. Tror jag såg samma version (har skrivit att den var 139 minuter lång och hade musik av Goblin). Och då gav jag den en andra chans. Goreeffekterna är dock bra (fast blodet är det inte).
Min personliga favorit är den tredje delen, Day of the Dead. Hoppas du tar med den när det vankas 80-tal. Tycker den får till allt bättre, inklusive musiken, stämningen och humorn.
Remaken av Dawn of the Dead är klart bättre, utan tvekan. Men den är också mörkare, med snabbare zombies och mer åt skräckhållet. Vet inte om det skulle tilltala dig.
Dawn of the Dead (1978)
Day of the Dead (1985)
Härligt att kunna förvåna! :-D
Radera1) en viss typ av skräckfilmer är det bara. De som jag inte gillar... ;-)
Med ett nyvunnet intresse för zombiesar var denna film given...
2) den var ju fantastiskt lustig i vissa partier. En sådan film får man inte lämna obelönad!
Det blir många filmer för 80-talet också hör jag. Day of the dead hade jag inte med på listan men den får nog plats!
Och såklart att jag ska se remaken någon gång. Utanför tävlan så att säga (i Decennierperspektivet).
Fast visste du att det inte var en ren skräckfilm? Förmodar att du fått höra att det mer är komedi än skräck. För det visste inte jag när jag tog och såg den. Hade sett remaken först och den är mer åt skräckhållet, helt klart. Därför blev jag nog besviken på denna. Kan vara farligt att se en remake först på en hyllad klassiker.
RaderaKan vara farligt att se remaks först, ibland för att originalet senare gör en besviken, men oftast för att remaken är dålig.
RaderaNej, jag trodde nog att denna skulle vara bra mycket läskigare än ettan. Hade inte koll på ration skräck-humor innan jag såg filmen.
Får väl ta och se remaken för att utröna om jag gillar den mer eller inte.
Säger som Noir remaken är vida överlägsen denna film men anar att du inte skulle uppskatta den filmen.
SvaraRaderaSka med stor förtjusning ta mig an remaken vad det lider... :-)
RaderaInstämmer med ovanstående talare: den svagaste delen i Romeros trilogi och remaken är bättre som skräckfilm betraktat. Jag tycker du har tagit upp de stora svagheterna: den så kallade samhällskritiken som är milt sagt grund och att den sällan blir särskilt läskig. Sedan får jag väl erkänna att jag störde mig på genusperspektivet, det kändes som att det borde ha kunnat utvecklas mer på de tio år som gick mellan Night... och denna.
SvaraRaderadet är olika bud om vilken av delarna som är bäst. Trodde nog, inte minst efter Halos starka röst, att denna skulle vara den bästa. får väl försöka ta och se trean i Decennier 80-talet då... :-)
RaderaSom sagt, håller med dig om att den är kapitalt oläskig. Däremot är jag inte lika förtjust i humorelementen som du var. Men den vann defintivt på ett antal omtittar :D
RaderaJo, de flesta filmer som har något av värde vinner på flera omtittar. Man blir ju till slut kuvad till att gilla den om inte annat... :-D
RaderaAv de skräckfilmer som ändå inte är skräck så denna en av mina personliga favoriter.
SvaraRaderaTrots din hyfsat negativa revy så är 3+ ett bra betyg från dig (trodde på mindre).
En stor del av mitt favoritskap kommer givetvis from den så omdiskuterade "jag såg filmen innan alla kopiorna kom" vilket gör att man var oförstörd och får oftast ett bättre intryck som sedan ligger kvar.
Jag gillar remakern (och Zack Snyder!), men den är uppdaterad till dagens gore & snabba zombies (buuu!!!).
Jag skulle gissa att du kommer gilla denna något mer - om du vågar se den. ;)
Efter denna tycker jag att filmerna i hans fem-delade triologi bara blir sämre och sämre.
Det är ju otroligt svårt att jämför en film som du såg när den var ny och fräsch (och dessutom tidig inom sin genre) och jag såg den för en månad sedan!
RaderaMen även om jag skrev en del negativt om den så var den mycket rolig i vissa delar. Jag skulle gärna sett den version av filmen som än mer lyfte fram humorn. Kolla bara på understa bilden i min revy, otroligt lustig min på favoritkaraktären. Tyckte att det var lite synd att han blev biten, men han var ju rolig som zombie också! :-D
Halo: High-five! Snabba zombies - buuuu! :)
SvaraRadera:-D
Radera