En film som skulle kunnat göra anspråk att vara årets ”Toni Erdmann” under årets filmfestival var När fjärilarna kommer. Som om det skulle komma en ny ”Toni Erdmann” varje år. LOL. Den turkiska filmen När fjärilarna kommer hade i alla fall vunnit priser på festivaler och fått positiva omdömen på internet. Jag skulle inte säga att jag trodde att den skulle komma upp i samma nivå som den tyska filmen, men hoppet är det sista som lämnar en i sådana lägen.
Tyvärr var När fjärilarna kommer lika dålig som Toni Erdmann var bra. Det var i alla fall inte en film som föll mig i smaken. Filmen är en skröna om tre vuxna syskon som blir kallade hem till byn de vuxit upp i av sin gamle och döende far. Syskonen har inte träffat vare sig sin far eller sinsemellan på många år. Det blir en road trip, en svart komedi med galna upptåg som gränsar till fars. Under ytan ruvar familjedynamikens gissel. Hur kan man någonsin slita sig loss ur de roller man växte upp?
Tyvärr låter det bättre än vad det är. Filmen är skrikig och överspelad. Den erbjuder inga intressanta aspekter på någon av de teman den hanterar. Den leder ingenstans och vägen dit är miserabelt tråkig. Detta var en film som jag hade rejält svårt att hålla mig vaken under. De exploderande hönsen fick mig att hoppa till i stolen när jag slumrat in som bäst. Skådespelarna var inte speciellt bra. Deras karaktärer blev aldrig verkliga för mig. Istället kändes det hela tiden som att jag såg skådespelare agera sina karaktärer, en känsla som totalt tar en ur filmens magiska värld.
Jag hade önskat att denna film var bättre. Det enda roliga i hela filmen var väl imamen som inte trodde på gud. Filmens twist i slutet var dock patetisk.
Nu ger jag När fjärilarna kommer en dålig förälder av fem möjliga.
Betyg: 1/5
Ouch! Inte din typ av film. Eller, ja, en roadmovie/familjedrama är nog din typ av film, fast det är ju stilen/utförandet som inte funkar.
SvaraRaderaSluttwisten, patetisk? Hmm, om vi tänker på samma scen så var det var filmens behållning för mig.
Min text är nu skriven och den publiceras på fredag.
Sluttwisten var väl att fadern bara gav dem fingret eller något sånt?
RaderaNej, jag gillar inte när det blir knasigt för knasighetens skull. Denna film, denna fars, föll mig inte i smaken. Men som du är inne på handlar det inte om genre eller ämne utan utförande och tonalitet... Bra spanat där!