Direktör Krister Dahl (Edvin Adolphson) är suddig och hans liv är på glid. En dag på golfbanan träffas han av en golfboll i huvudet och han tappar minnet. Krister blir inviterad på bjudning och där träffar han på sin exfru Barbro (Karin Eklund) utan att veta vem hon är. Han blir genast kär i henne igen. Förvecklingar i massor och kärlek i luften.
Ja men detta var en helt ok förstafilm både för Ekman som regissör och för mig som åskådare och novis inom Ekmans filmografi. Stilen är lite överdriven, inte teatral kanske men långt från naturlig. Man får ta karaktärernas agerande med en nypa salt då detta handlar om en romantisk komedi. Istället vill jag att vi fokuserar på de roliga birollerna och filmens fjäderlätta och charmiga handling.
Favoriten blir Kristers butler Vårby (Thor Modéen) som var en lustig prick. Stor och fyllig såg han ut som Alfred Hitchcock. Speciellt när hans skugga faller på en vägg i en scen då han går med en kniv i ena handen. Vårby är uppenbarligen mycket tillgiven sin herre och uttrycker sig i vi-form om vad de tycker om till exempel.
Stig Järrel spelar amanuensen Felix Tallgren. Jag antar att han ska vara filmen comic relief men fann honom mindre rolig. Järrel var den enda av skådespelarna vars namn jag kände igen före filmen. Den kommer från en era med svensk film jag vet mycket lite om.
Filmens titel återfinns i en sång som Barbro framförde i en scen och som också spelar en vital roll i upplösningen av filmen och den sången var mycket trevlig. Jag la upp låten på min spellista med "bra låtar" på Spotify efter jag sett filmen.
Som första film var detta helt ok. Det blev inte en omedelbar favorit, men jag hade heller inte tråkigt. Speciellt andra halvan av filmen efter den något trevande inledningen var lätt att se.
Jag ger Med dej i mina armar två debutfilmer av fem möjliga.
Betyg: 2/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar