Flicka Och Hyacinter (1950)

Flicka med hyacinter måste vara något av alla filmvetares våta dröm. Filmen har bra manus och skådespelare, den är komplex till sin struktur och det finns mycket att fundera på. Den skulle lika gärna kunna vara en kriminalthriller där en enveten polis jagar en mördare. Istället är detta en drama och tragedi förklädd som thriller. Strukturen och inledningen påminner mig flyktigt om Laura.

Under de första fem minuterna får vi se hur Dagmar (Eva Henning) går från en fest och väl hemma hänger sig från kroken i taket där lampan för vardagsrummet skulle suttit. Polisen finner ett självmordsbrev där hon skänker allt hon äger till de flyktigt bekanta grannparet, Anders och Britt Wikner spelade av Ulf Palme och Birgit Tengroth. Anders blir chockad men också nyfiken på varför Dagmar tog sitt liv. Han beslutar sig för att ta reda på varför.

Under resten av filmen får vi följa Anders då han söker upp person efter person som känt eller haft att göra med Dagmar och vi får via återblickar se ett antal scener huller om buller. Scenerna återges inte kronologiskt och det är inte förrän i allra sista scenen som vi åskådare förstår hela historien.

Redan i mitten av filmen spekulerade jag om nyckeln till hela historien. Jag var dock inte säker på min teori då jag trodde att filmen var lite för gammal för en sådan "lösning". Antagligen har vi som moderna filmtittare lättare att se lösningen än de som såg filmen när den var ny. Fortfarande fem minuter före slutet visste jag inte om Ekman skulle låta det stora avslöjandet uttalas i filmen eller om han skulle låta åskådaren dra sina egna slutsatser. Jag hoppades för renhetens skull att Britt skulle få namnet nämnt för sig och det var mycket riktigt så Ekman valde att avsluta filmen. Jag såg slutet av filmen med stora tysta tårar rinnandes nedför mina kinder då betydelsen av de tidigare återblickarna gick upp för mig. Historien om Dagmar passerade det bitterljuva till det tragiska och sorgliga.

Eva Henning är fantastisk. Det är ett minimalistiskt spel som ändå kommunicerar en massa känslor. Hon måste vara en av de stora svenska skådespelerskorna genom tiderna. Varför kände jag inte till henne förr?

Ulf Palme i rollen som Anders är bra. Filmens svagaste skådis är Anders Ek som spelar den alkoholiserade målaren Elias. Han spelar över i nästan alla scener.

Detta var en mycket intressant film. Strukturen där historien berättas lite i taget, som ett lapptäcke av återblickar, skapar en spänning ända in till slutet. Den känns modern och relevant än idag. Tidlös konst helt enkelt. Jag gillar filmen.

Jag sparade omedvetet det bästa till sist och jag ger Flicka och hyacinter fyra oförlåtliga handlingar av fem.

Betyg: 4/5