Philomena är en bra film med två bra skådespelarinsatser från Steve Coogan och Judi Dench (mestadels). Stephen Frears har regisserat och han har gjort ett bra hantverk. Men framför allt behandlar den ett mycket intressant ämne. Filmen innehåller ett antal mycket smärtsamma och känslosamma scener. Det är på gränsen till manipulation av åskådarens känslor men jag tycker att Frears höll sig på rätt sida mestadels.
En del filmer ska man bara ta in rent känslomässigt medan andra inbjuder till, ja till och med kräver, att åskådarna tänker lite själva. Jag sållar Philomena till den andra kategorin. Och jag har således tänkt lite.
Efter jag sett Philomena insåg jag att man kan jämföra denna film med den så hett debatterade The wolf of Wall Street. Båda är BOATS (based on a true story). Båda filmerna visar upp svinaktiga människor som begår riktigt vidriga brott, åtminstone i den ena filmen, nämligen Philomena. I The Wolf of Wall Street får vi följa Jordan och hans anhang som har en taskig människosyn och som utför marginella brott som skattefiffel, otrohet, konsumtion av droger och den tveksamma synden att mäkla dåliga aktieaffärer åt folk som vill vinna lättförtjänta pengar (och som till stor del borde få skylla sig själva). Ok, The wolf of wall Street = kass människosyn men små brott.
I Philomena får vi lära oss om en massa katolska nunnor som utfört och fortsätter att utföra extremt allvarliga brott mot en stor mängd unga tjejer och en massa helt oskyldiga barn. Som vanligt döljer sig kyrkans anhang bakom en fasad av "godhet", kyrkan gör anspråk på att ha en god människosynd (samtidigt som den fördömer och pekar med pekpinnar åt alla möjliga håll). I Philomena visas alltså mycket hemskare brott upp som begås av människor som av stora delar av samhället anses som "goda". Det brott nunnorna begår mot tjejerna är extra allvarligt eftersom de, nunnorna/kyrkan, tagit på sig ansvaret för dem. Nunnorna och den institution de representerar ska står för dessa människors trygghet och värde. Istället anser dessa nunnor sig stå över tjejerna på ett moraliskt plan och använder dem som slavar, låter dem dö genom att inte ge dem läkarvård vid födslarna och till råga på allt säljer de deras barn. Helt barbariskt. Summering, Philomena = "god" människosyn men grava och livsförstörande brott.
Det är intressant att det klankas ner på The wolf of Wall Street, men Philomena får allmänna hyllningar. Detta är intressant att analysera. Antingen klankar man ner på en film för att den visar upp vedervärdiga människor och då ska man klanka ner på Philomena mer än The Wolf of Wall Street! Men icke.
Eller så ser man filmerna som bra trots att det finns vedervärdiga personer i dem. Personligen tycker jag att The Wolf of Wall Street är överlägsen Philomena då det gäller filmiskt värde, men mer om det nedan. En stor skillnad dem emellan som antagligen är det största skälet till att dessa filmer mottas så olika är givetvis att i den ena filmen är det huvudpersonen som är ett svin och i andra filmen är det antagonisterna som är svin. Personligen hoppas jag att vi som publik ska klara av att hantera båda fallen.
Nåväl, det var det om jämförelse med The Wolf. I The Wolf såg jag scener, dialog, skådespeleri och en hejdlöshet som jag knappt har sett på bio förr. Hur står sig Philomena som film då?
Philomena är ett "helt normalt drama". Jag kan inte säga att jag såg något i filmen som jag inte sett förut. Den lever på kärnhistorien och skådespelarna. Och den viktigaste är givetvis huvudkaraktären Philomena. Men tyvärr är inte allt fridens liljor här. Hon skaver och är ojämn. Det är inget problem att hon är en enkel kvinna med enkla önskemål. Hon framställs som enkel och ibland klok. Konsistent och bra (än så länge).
Men i en del scener framställs hon som korkad. Hon har arbetat som sjuksköterska hela sitt liv och ändå framställs hon nästan som om hon vore på gränsen till förståndshandikappad i vissa scener. Jag har svårt att tro att hon skulle klarat jobbet (och utbildningen) som sjuksköterska som hon beskrivs i vissa scener. Detta var en naggande känsla jag hade under hela filmen men jag kan inte dra några exakta scener som "bevis". Jag vet inte om det är fel i manus, hos regissören eller med Judi Dench's rolltolkning.
Kan det ha varit Judi Dench's rolltolkning? I vissa scener hade jag svårt att inte se henne som M från Bondfilmerna. Jag påmindes om M vid flera tillfällen. Det var i de scener där Philomena spelades upp som en vis och stark människa. Men i andra scener var det inget problem att glömma M. Det var i de scenerna då det verkade som att Philomena var född i farstun. Medvetet otydligt? Eller bara inte så bra genomfört? Philomena blev en otydlig karaktär för mig, "all over the place" som de säger...
Steve Coogan var mycket bra då han spelade sin Martin Sixsmith med små medel, inget överspel här inte vilket var välkommet. Jag delade också Martins vrede över den oförrätt som Philomena utsatts för. Steve Coogan kände tydligen samma sak då han till stor del står bakom denna film som initiativtagare och filmens producent.
Jag hade tänkt se filmen på filmfestivalen och jag hade till och med en biljett som jag aldrig använde. Nu såg jag istället filmen i tisdags med filmspanarvännen Movies-Noir. Filmen visades på en av de små salongerna på Saga. Biografen var fullpackad av mestadels pensionärer. Filmen är ju rosamärkt hos SF! Några tanter på raden bakom oss satt och babblade under flera scener i filmen. Speciellt ett babbel kommer jag ihåg då en tant undrade vilken bilmodell som syntes på duken (!) och alla hennes väninnor var tvungna att ropa ut sina gissningar. Oklart om någon av dem gissade rätt. Kacklet dog ut efter en minut (vilket är en lång tid när man sitter i en biograf).
Tyvärr var det så trångt mellan raderna att den långa killen framför mig var tvungen att böja sig helt framåt lite då och då för att inte få krupp och vid dessa tillfällen såg jag bara hans stora skalle plus kanterna av filmduken. Heja film på bio!
Den okända killen till höger om mig gjorde en massa konstiga ljud precis för filmen. Just efter han och hans flickvän satt sig ner lät han ljuda högljudda suckar och ett högt utdraget ljud som från en fabriksvissla. Jag anade oråd men han höll sig i skinnet under filmen. Under hotellfrukostsscenen satt han dock och grät ganska ljudligt. Grät en skvätt gjorde vi nog alla vid den scenen men vi lyckades nog hålla ner ljudnivån lite olika bra.
Vad har då filmen för budskap? Att det är stort att förlåta? Är man en bra människa då? Eller är man så nedtryckt i skorna av "systemet" att man inte ställer större krav? Betyder det inte helt enkelt att "de" har lyckats med "anpassningen"? Mycket intressanta frågor.
Jag fann Philomena ganska otillfredsställande. Jag hade läst om filmen att den kritiserats som fientlig mot religion, medan dess försvarare hävdade att den skulle vara balanserad. Njae, var den det? Var den balanserad? Jag såg inget förmildrande över kyrkans beteende (som dessutom fortsatte sitt övergrepp decennium efter decennium). Mycket grumligt. Jag hoppas verkligen att målet med filmen inte vara att släta över brotten. Nej, den enda som var förmildrande över nunnornas beteende var Philomena själv, och om något skulle jag hellre sett att hon tydligare tog avstånd från sina bödlar.
The Wolf of Wall Street ställer frågor om moral, etik, människosyn och brott och straff. Men Scorsese ger inga direkta svar. Åskådaren tvingas att se filmen och tänka själv. Det är i det formatet satiren fungerar som bäst.
Frears och folket bakom Philomena gör inte alls på detta sätt. De ställer lika intressanta frågor om moral, etik och rätten att styra och förstöra människors liv. Men sedan kommer den stora skillnaden filmerna emellan. De ger en hel del svar om rätt och fel i denna film. Det onda slätas över och den enda personen som reagerar rimligt anklagas nästan för att vara trångsynt. Nej, i denna film hade jag hellre sett ett tydligare ställningstagande. Philomena är inte en svart satir. Detta är ett ärligt rakt drama där det du ser är det du får. Man behöver inte skrapa under ytan för att lösa "gåtan" Philomena. Tyvärr låter de djävlarna komma undan.
Precis som att jag hade problem med att man ignorerade faktiska händelser under andra halvan av dokumentären Searching for Sugarman, tycker jag att man tonar ner brottet i slutet av Philomena (filmen) och väljer istället att lyfta upp Philomenas (karaktärens) förlåtelse och sedan trycka på med filmmaskineriets alla trix för att sälja in att hon gör rätt. Det är manipulation av åskådarens känslor och det är ett tillrättaläggande som jag reagerar negativt på.
Men som slutsats intressant och mestadels mycket bra. Jag ger Philomena tre olyckliga barndomar av fem möjliga.
Betyg: 3+/5
Jag såg filmen med Movies-Noir. Blev han lika förbryllad av avsaknaden av ställningstagande tro? Kolla här.
PS, jag satt länge och undrade var jag kände igen Martins editor Sally Mitchell från, och till slut kom jag på att det var ju mamma Stark från Västerås!
Intressant infallsvinkel på filmen. Jag tror dock att det hade blivit samma moraldiskussioner om Philomena som om The Wolf of Wall Street om nunnorna framställts som solariebruna Spring Breakers-brudar (modell äldre) som med bländvita leenden sålde barn till tonerna av Mrs Robinson. ;)
SvaraRaderahttp://www.fiffisfilmtajm.se/philomena-2013/
Det kan jag verkligen hålla med om. Men då hade moraldiskussionen handlat om något helt annat än dito i The Wolf. Ska läsa din revy nu lite mer ingående, läser ju oftast inte revyer på filmer som jag ska se...
RaderaUtan att ha sett filmen är jag böjd att instämma i Fiffis undran, nunnorna tjänar väl inte riktigt samma funktion här som Jordan gjorde i TWoWS? Framställs inte de som "skurkarna"?
SvaraRaderaJodå, de framställs som skurkarna. Men det var inte det som var min spaning. Det är så svårt att få fram sitt budskap ibland.
RaderaOm vi bortser från skillnaden att Jordan var protagonisten och nunnan var antagonisten finns en annan skillnad mellan filmerna som är det jag försöker belysa. Publiken blir förfasad över Jordan för saker han står för mer än vad han gör, om man synar hans brott lite närmare. Hans brott enligt lagboken är i alla fall många dimensioner mindre än de brotten som nunnorna utför.
I Philomena utförs värre brott tycker jag, och jag tror att de flesta håller med. Men i den filmen väljer manusförfattare och regissör etc att tona ner brotten och istället fokusera på huvudpersonens "storhet" i att hon kunde finna i sig att förlåta. Fiffi hyllar också denna inställning till livet. Och även om jag håller med Fiffi i den frågan till 99% så är just detta brott bland de 1% jag inte ser det som speciellt bra eller sunt att hylla den förlåtande parten. Istället lämnar jag denna intressanta och genomgående bra filmen med en besk eftersmak av att blivit känslomässigt manipulerad.
Äh, det är svårt att föra riktiga samtal via kommentarfälten. Låt oss snacka mer vid nästa träff! (Svårt att komma ihåg iofs...)
Nunnan är solklar "bad guy" i filmen, eller nunnorNA (fast en specifik jobbig ja-el som man vill typ slå), däri ligger ingen tvekan alls tycker jag. Att filmen fokuserar på Philomena och hennes reaktion (eller icke-reaktion) är däremot spännande.
RaderaJag hyllar Philomena som klarar av att förlåta dessa människor och det hemska de gjort, jag tror inte jag hade kunnat förmå mig till det men i och med att hon förlåter låter hon inte skit hon inte kan kontrollera svärta ner hela hennes inre. Det finns alltför många exempel på motsatsen, människor som kan hata sig igenom ett helt liv och därigenom gå miste om allt fint och bra som faktiskt också finns.
Jo, jag tror att vi avskyr the bad guys i denna film lika mycket, du och jag.
RaderaJag skulle ha extremt svårt att förlåta dem som Philomena gjorde. Men om hon mådde bättre av det så är det såklart bra för henne. Detta dilemma är en av filmens mest intressanta saker. Jag tycker dock inte att filmen behandlade detta så bra som jag hade hoppats. Philomena är vinglig som karaktär, jag tror inte att det var meningen, och hennes motiv för förlåtelse lämnas åt oss att spekulera i. Är det för att hon är uppfostrad katolik? Är det något i den världen som skapar detta? Är det därför så få anmäler präster för pedofili? Eller är det helt enkelt hennes personlighet? Eller är det det enda hon kan se som utväg efter ett helt liv av "gudsfruktan"? Scenen när hon besöker kyrkan i USA för att bikta sig men inte kan är av central betydelse tror jag...
Det andra som är intressant med denna film är uppfattningen bland bloggare och andra filmälskare om brott och ondska, och då speciellt i jämförelse med The Wolf.
Kapar tråden... och kopierar in detta som jag skrev hos podpojkarna:
SvaraRaderaSpring Break for ever! Förresten, Henke, har du lyssnat på Filmspottings Wrap Party? Om man undrar varför Sam är saknad får man svaret i slutet av sändningen. "Before Midnight on repeat y'all!" :)
Gör du rätt i! :-)
RaderaMen nej, jag har inte kommit runt till att lyssna på Filmspottings wrap party än. men jag är sugen på det, speciellt om Sam är med. Min favorit bland de fyra som kört showen...
Körde Sam en Spring breakers referens?? Coolers.
Nja, jag håller inte med om att man som åskådare här manipuleras till att ta ställning för Philomenas synsätt på händelserna och mot journalistens synsätt. Jag tycker att filmen förhåller sig ganska neutral i detta: presenterar två möjligheter och lämnar det till dig som åskådare att själv fundera vidare. För egen del landade jag väl i att jag kan se poängen med att göra som Philomena, men att jag själv inte skulle kunna göra det. Jag har för mycket ilska och rättvisepatos inombords som skulle slå igenom. Så i praktiken är jag mer som Coogan.
SvaraRaderaDu kanske tycker att detta är ett grumligt sätt att se på filmen, men livet är ju sånt. Grumligt och med oändligt många skiftningar, nyanser och möjligheter.
Jag håller med dig delvis. I sak tar filmen kanske inte ställning. Och det behöver den inte göra, om det inte vore för nästa stycke...
RaderaMen som jag upplevde "feelingen" i filmens slutskede tyckte jag ändå att den på ett rätt så tydligt sätt tog ställning. På fel sida, tycker jag då, efter hur jag upplevde filmen.
Det blev en lång och intressant analys, Henke. Jag vet att filmen gjorde dig mer upprörd (speciellt nunnorna) än mig. Jag är inne på att eftersom Philomena var uppfostrad som strikt katolik, så hade hon det helt enkelt i sig att förlåta. Det märkte man tydligt när de var i USA. Hon var snäll och omtänksam mot alla runt henne, medan Martin kunde behandla en servitris otrevligt utan egentlig anledning.
SvaraRaderaSå även om man inte behöver hålla med henne så förstod jag det och köpte det till hundra procent pga hennes bakgrund och hur hon var under resten av filmen.
När det gäller Philomena/Judi Dench så tror jag det mer är karaktären som är något ojämn än Dench. Hon gör vad hon ska med rollen, men jag håller med om att karaktären ger blandade budskap.
Du kanske har rätt i att det var hennes katolska uppväxt som fick henne att förlåta. Med tanke på brotten som hon utsattes för, och alla andra brott som barn utsätts för i en viss miljö, är det en isande tanke...
RaderaJag gillar Judi Dench och hon är bra i denna film. Men det var något sublimt och svårgreppat som inte stämde när jag såg hela karaktären komma till liv på duken. Jag tror inte att slutresultatet blev så bra som det borde blivit helt enkelt.
Har du sett det här?
SvaraRaderahttp://www.sf.se/nyheter/2014/01/Verklighetens-Philomena-gastar-Skavlan/
Tack för tipset!
RaderaJag ska kanske frångå min vana och ta och kolla på detta Skavlan-avsnitt...
Det mesta är redan sagt. Philomenas reaktion kan förklaras med hennes religiösa bakgrund och hon gav faktiskt nunnorna och kyrkan ett tjyvnyp då hon lät journalisten publicera hennes berättelse. Först ville hon inte detta men ändrade sig.
SvaraRaderaVilket brott som är det värsta kan diskuteras - ett gäng nunnor som beter sig adopterar bor barn mot mödrarnas vilja eller en man som eventuellt driver folk i konkurs och blåser staten på miljoner. I lagboken är det sistnämnda brottet värre men känslomässigt för individen som ser en film om det är naturligtvis nunnorna värst.
Fann inte att Philomenas karaktär ändrades - hon var van vid ett enkelspårigt liv och det blev ett äventyr att komma ut i världen som hon (som jag uppfattar det) inte hade sett tidigare. Inför nya situationer kan man nog lätt framstå som lite bortkommen och inte helt med på noterna.
Jag förstår din kritik men håller nog inte riktigt med men det är som alltid en fråga om smak ;)
Vi är nog ganska ense allihopa om de stora dragen...
RaderaDäremot tror jag inte att det har att göra med filmtittandet att gör huruvida man tycker att slavarbete, stöld av barn och indirekta mord (genom att inte ge läkarvård vid födslarna) är många, många resor värre än skattefiffel. Tyvärr är det som du säger ofta enligt gängse rättspraxis att brott mot staten anses värre än brott mot individer. Det borde i många fall vara tvärtom, då staten är stor och stark och individen är liten och oskyddad. Och detta står jag alltid för, i det "riktiga" livet. Det har inget att göra med upplevelser från en film eller ej.
Sen att säga att aktiemäklare driver folk i konkurs är nonsens. Folk driver sig själva i konkurs genom dåliga beslut, som att spela bort alla sina pengar på poker eller spela bort alla sina pengar på onoterade aktier. Ta det från en som vet, jag förlorade en rejält stor slant (större än vad jag orkar medge) på en onoterad aktie år 2000 i samband med att IT-bubblan sprack. Jag la inte skulden på aktiemäklaren eller på han som givit mig det så olycksaliga aktietipset. Jag la skulden på mig själv! :-)
Usch det var tråkigt att höra - själv är jag ganska försiktig av mig när det rör sig om börsaffärer. Men visst har du rätt det personliga ansvaret måste väga tungt men jag tänker här mer på hans uppsökande verksamhet i början av filmen när man ringer upp folk och hetsar de att satsa pengar - en del av dessa gräver sin egen grav men det finns en och annan som luras till affärerna t.ex kanske Philomena ;)
RaderaTack för omtanken. Ingen idé att gråta över spilld mjölk tänkte jag. Eller som man säger därborta... "win some, loose some".
RaderaDu närmar dig kärnan i den fråga jag finner så intressant. Det Belfort gjorde mot sina kunder var på sin höjd moraliskt förkastligt. Det nunnorna/kyrkan gjorde mot Philomena var avskyvärda brott mot mänskligheten. Trots denna avgrundslika skillnad i hur allvarliga brotten var, verkar det som att fler störs över att filmen The Wolf of Wall Street inte tydligt förkastar vad Belfort gjorde (det mindre brottet), medan många INTE störs av filmen Philomena trots att den inte tydligt förkastar vad nunnorna gjorde (de allvarligare brotten). Det är något mycket konstigt här, som om en hund ligger begraven. Det handlar om åskådarnas moral, etik och preferenser, om vilka vi ser som bovar och vilka vi ser som helgon. Very interesting, indeed.
Det kan vara så att nunnornas brott är så odiskutabelt och om det kom fram i ljuset är det ingen vettig människa som försvarar dessa dvs det behöver inte påpekas att de begår ett brott.
RaderaBelfort däremot ses som en förebild av många börsnissar och nyliberaler dvs människor som i dagens samhälle innehar stor makt. Läste just en artikel av Kielos där hon beskriver hur Belfort hyllas av börsmäklare och finansmän. Dvs de som investerar våra pensionspengar..........
Summa summarum: Nunnornas brott behöver inte diskuteras då det är uppenbart - Belforts handlingar behöver stötas och blötas då många med makt att påverka många människor uppenbarligen anser att det är helt ok t.om berömvärt att bete sig som honom.