Inga Dahl, en misslyckad skådespelerska är på väg hem åter till sin uppväxtstad möter Kim, hennes före detta pojkvän vid ett tågbyte. Inga och Kim tar en kaffe ihop och minns tiden de haft och vad som hände när de gled isär från varandra.
Inga, spelad av norskan Sonja Wigert, är en vacker men talanglös skådespelerska. Hon hamnar i klorna på den aggressivt kvinnotjusande teatermannen Leo (Georg Rydeberg). Inga blir ett lätt offer för den kåte och världsvane storstadsbon, och när hon visslar på teatern är hennes öde beseglat. Jag konstaterar att hon gör allt för lättvindigt slut med sin käresta, den godhjärtade Kim som för övrigt spelas av Hasse Ekman själv.
Under filmen förtexter står det att det är "en allvarlig komedi". Jag förstår inte riktigt Ekmans skämt här då jag inte ser en komedi på långa vägar. Istället har historien en ödesdiger stämning mest hela tiden. Inga uppvisar sjukdomstendenser i form av hjärtesorg och hon har suicidala tendenser. Filmen påminner ett tag om Charlie Chaplins Limelight men än mer om David Leans Brief encounter, både stämning, tematik och bildspråk från tågstationen.
Precis som i Med dej i mina armar kommer ambitioner och drömmar om artistkarriären emellan ett älskande par. I Ombyte av tåg har dock Ekman utvecklat sin berättarteknik då hela historien berättas i olika tillbakablickar och vi hoppar fram och tillbaka i tiden som en annan Tarantino.
De tre primära skådespelarna Wigert, Rydeberg och Ekman är alla bra. Speciellt scenen mellan Wigert och Ekman när Inga dumpar Kim efter hon gjort debut på teatern var riktigt bra.
Dialogen är väldigt annorlunda jämfört med en naturlig dialog från idag. I vissa partier blir det lite teatrala men i en film som till stor då utspelar sig i teatervärlden ser jag inga problem med detta.
Detta är en bitterljuv och tragisk kärlekshistoria. Vissa par är dömda att misslyckas och detta är kanske ett av dem? Filmens slut var överraskande öppet och inte alls lika tillrättalagt som det i Med dej i mina armar. Jag blev faktiskt ganska förvånad hur den slutade. Slutet hade mycket gemensamt med Leans film.
Detta var en intressant utveckling på mitt lilla Ekman-projekt. Redan andra filmen var bra och den kan kanske till och med växa till sig under åren. Den var bättre än Limelight men kom inte i närhet av Brief encounter.
Jag ger Ombyte av tåg tre högljudda applåder av fem möjliga.
Betyg: 3/5
Den är förtjusande, men det märks att den inte är särskilt påkostad! Men på många sätt en viktig film, för den introducerar nya teman och samarbetspartners och en icke-linjär berättarstruktur.
SvaraRaderaFörtjusande är ordet. Den har en hel del gemensamt med Brief encounter, men den är kanske inte riktigt lika direkt i sin emotion.
Radera