Den andra filmen från ute i vimlet i onsdags blev Appropriate beavior. Jag sammanstrålade inte med Vanessa före filmen då hon hade gått och sett galavisningen av festivalens öppningsfilm Gentlemen och den slutade mycket senare än min första film. Därför släntrade jag bort till Grand sol allena, tog en macka på vägen och gick in och tog plats på "den bra raden" så snart de öppnade. Eftersom det inte visades någon film direkt före vår film släppte personalen in besökarna en kvart före utsatt tid vilket uppskattades. Salongen fylldes långsamt och vid visningen var det nästan fullt. Publiken bestod mest av yngre tjejpar. Vanessa kom fram i god tid, dock lite nedspilld med kaffe då hon mycket älskvärt tagit med sig en kôpp var till oss båda. Den tunga ytterdörren till Grand hade dock spelat henne ett kaffeskvättarspratt...
Appropriate behavior är gjord av Desiree Akhavan och har beskrivits som en blandning av Woody Allen med tv-serien Girls, med en lesbisk persisk twist. Klart man måste se den!
När den dessutom kommer från favoritsektionen American Independent så var valet solkart. Detta var också ett mycket bra filmfestival-val, två av tre ingredienser fanns där i form av droger och gay (självmord medelst rakblad slapp vi dock i denna komedi).
(500) days of Summer inleds med en berättarröst som säger: "This is a story of boy meets girl, but you should know upfront, this is not a love story."
Jag säger "This is a story of girl meets girl, but you should know upfront, this is not a love story."
Appropriate behavior är precis som (500) days of Summer en film som hoppar i tiden hela tiden. Vi får se hur förhållandet tar slut, hur det startar, vad som händer efter och vad som hände under. All over the place. Den brutna tidslinjen håller oss åskådare på tå och en del sura kritiker kan säkert tycka att tricket är gammalt och naivt, men jag tycker det fungerar bra i denna film.
Annars är det stämningen, miljöerna och framför allt dialogen som är filmens styrkor. Den dialog som man uppfattade i alla fall. Som ofta på filmfesten ses ju de engelskspråkiga filmerna utan undertexter och det kan bli problematiskt när dialog framförs i högljudda miljöer (en del scener på nattklubbar tex), eller är dåligt mixade (tyvärr ofta ett problem med lågbudgetfilmer) eller när ljudet i biosalongen är satt för lågt (som det var på vår visning). Jag fångade nästan all dialog, men eftersom den var så underfundig och rent ut sagt hysteriskt rolig var det extra påfrestande varje gång man missade ett ord eller två i slutet av en bitsk kommentar från filmens huvudperson Shirin.
Filmens kärlekspar spelas av Desiree Akhavan och Rebecca Henderson vilka båda var nya bekantskaper för mig. Desiree såg förvillande lik ut en ung Gina Gershon. De var båda helt ok. Filmens roligaste karaktärer var dock två helt straighta figurer. Min favorit var Shirins bästa kompis Crystal spelad av Halley Feiffer som bland annat haft småroller i några av Noah Baumbach's filmer. Den andra karaktären som gav oss många skratt var den ständigt påtände hemmapappan Ken spelad av Scott Adsit. En skön dude som inte hade något med handlingen i filmen alls att göra.
Om du är sugen på en salig samling av strap-on dildoes, problematiken att komma ut till sina iranska föräldrar, hipsterlivet i Brooklyn, knasiga karriärval och det eviga sökandet efter någon att älska här i livet kan denna film vara något för dig.
Jag ger Appropriate behavior tre misslyckade trekanter av fem möjliga.
Betyg: 3/5
Intressant att läsa att publiken mest bestod av yngre tjejer. Brukar annars kunna vara ganska jämnt fördelat på filmerna man går på.
SvaraRaderaFilmen som sådan vet jag att jag läste om i programmet, men den kändes inte tillräckligt lockande för att jag skulle iväg och se den.
Det var nog filmens tema som gjorde att flera par såg filmen. Men det var givetvis en blandad publik där också. :-)
RaderaJag gillade den tämligen mycket som mitt betyg 3 indikerar.