Slumdog millionaire var väldigt omtalad när den kom ut. Jag var inte speciellt sugen på filmen men kände nu när det kom till kritan med Decennier att det ändå vore kul att se den. What is all the fuss about? Filmen handlar som ni vet om en gatpojke som går långt i tv-programmet "Vem vill bli en miljonär". Under spelets gång får man i tillbakablickar se hans uppväxt. Då får vi också se hur han genom sina äventyr på olika sätt lärt sig de saker som frågorna av en slump behandlar. Filmen blir en episk berättelse om fattigdom, misär, kämpande och en episkt episk kärlekshistoria.
Filmen är vackert filmad. Danny Boyle är långt från en favorit hos mig men han kan hantverket väl. Att det var han och inte en inhemsk regissör som gjorde filmen känns lite underligt, men annars hade den givetvis inte blivit lika berömd. Skådespeleriet är det heller egentligen inget fel på. Ja, ni börjar nu inse att jag letar fel. Och det gör jag faktiskt. Inte för att det är kul att gnälla utan för att jag vill förstå varför jag känslomässigt inte gillar filmen. Det är mer en magkänsla än ett logiskt "beslut". Jag "röstar med hjärtat" som det heter nu för tiden.
En sak jag i alla fall inte gillar är samhället historien utspelas i. Jag ogillar människosynen, ojämlikheten, synen på kvinnor och samhället i stort (korruption, polisbrutalitet etc). Om filmens magiska realism får åskådare att se förbi detta samhälles vidrigheter är filmen ond. Så känner jag. Alla ni som nu kommer dragandes med kulturrelativistiska argument kan hoppa vidare till annan blogg.
Men det finns fler saker som jag känner är oharmonikst med denna film. Jag tycker filmen är rörig. Ologisk handling som rättfärdigas av "the destiny" (ett allt för enkelt "plot device" i mina ögon). Den upplevs som en feel good movie, men det jag ser i dess handling är allt annat än det. Mixade känslor är inte ett bra tecken. Är detta en ren saga, eller aspirerar den på att ha något med verkligheten att göra undrar jag. Är det någon slags efterföljare i Dickens fotspår om fattigt barn som växer upp...? Kan det vara en karaktärsstudie om en individ som övervinner svåra odds? Nja, karaktärerna i filmen är extremt tunna. Tycker att karaktärerna blir som pjäser på ett schackbräde. De blir inte levande i mina ögon. Konstigt nog då jag borde känna tvärtom om man ser på filmens idé på pappret.
Det mest underhållande i filmen är frågetävlingen! Eftersom filmen blir sönderryckt av alla tillbakablickar var det endast frågesporten som höll mig kvar under filmens första del. Det blir svårt att betygsätta denna soppa. Snygga scener eller rörig och hoppig handling? En episk kärlekshistoria om karma, ödet och äkta kärlek eller grunda karaktärer och en mycket ologisk handling? En bild av ett komplext och mångfacetterat samhälle eller som vi ser på duken, misär och vidrigheter? Vad är det folk i väst hyllar så när de ger denna film en hög med statyetter? Ser man ner på Indien och kritiserar landet? Eller ser man förbi problemen och köper sagan som ett rent påhitt? Hur ser man på filmen i Indien? Antar att de inte gillar den negativa bilden av deras land så värst mycket. Ok, man kan i alla fall ge Danny Boyle cred för att han gjort en film som jag känner mig helt förvirrad inför.
Filmens bästa scen var dansen under eftertexterna!
Jag ger Slumdog millionaire två överskattade filmregissörer av fem möjliga.
Betyg: 2/5
Jag gjorde förstås "misstaget" att läsa boken först och gillade den mycket. Tror att den fixar alla de där hacken som du upplever i filmen eftersom det helt enkelt inte finns tid för alla utläggningar. I förlagan tyckte jag att balansen mellan vardagsmagin och vardagsrealismen funkade bra, men då blev jag också mkt förtjust i språket. Filmen lämnade mig mao rätt kallsinnig och jag förstod inte heller vad the fuss var about
SvaraRaderaOk, låter ändå som intressant med jämförelsen mellan bok och film. Inte minst hur de två beskriver det indiska samhället. Och hur de mottagits i landet. Har du skrivit om detta på bloggen?
RaderaNope, det var innan bloggens tid
RaderaOj, F. B. The dark ages...
RaderaDitt tredje stycke är intressant, och det får vi diskutera nån gång. Nyfiken på om samhället du syftar på är det som man verkligen får se i filmen eller det som du vet finns men som inte syns i filmen.
SvaraRaderaHåller med, det är en något överhajpad Oscarsvinnare detta.
https://jojjenito.wordpress.com/2012/10/12/slumdog-millionaire/
Och, ja, dansscenen är nog bäst.
Tar gärna en diskussion över ett glas rött någon gång. Sådan diskussion är inte helt lätt att ta via blogginläggskommentarsfälten...
RaderaMen lite kort. Antagligen är min bild en mix av det jag vet och det filmen visar upp. Tycker dock att filmen visar upp en hel del:
- polisbrutalitet, eltortyr för att få en bekännelse - kanske lite onödigt i ett vettigt samhälle?
- poliskorruption, arresterar en kille på fel grunder - kasst
- mord av religiösa fanatikers, en ihjälslagen en annan eldad - obra minst sagt
- barnarbete, barn som slavar, tortyr av barn - ovärdigt en demokrati
- barnprostitution, slavar osv - inte jättebra
Sen ser jag i din text att vi har mycket överlappande kritik mot filmen. Gott så!
Dansscenen var härlig. Trodde inte att jag skulle hamna i att en dansscen under eftertexterna skulle bli filmens bästa scen.
Eftersom jag inte riktigt minns hur filmen visar upp det indiska samhället så var jag tvungen att fråga. Men då är det tydligt att filmen alltså ser det dåliga men ändå vill få folk att bortse från det genom att göra filmen till en vacker saga.
RaderaDet hade varit en annan sak om filmen bara varit en saga från början och bilden av det indiska samhället bara kommit från våra egna upplevelser. Eller hade det? Verkligheten finns ju där oavsett.
Kände mig manipulerad. Filmmakaren fuskar fram känslor. Då blir det taggarna utåt.
RaderaJag föll för filmen betydligt mer än du. Jag har inte mycket till övers för Indien och har noll procent längtan till att åka dit men jag såg nog filmen mer som "bara en film", allt det negativa med landet fanns visserligen där men för mig blev filmen mer som en...saga.
SvaraRaderahttp://www.fiffisfilmtajm.se/slumdog-millionaire/
Jag älskar sagor på film, men med denna film (och dagens film Big fish) funkar det inte då filmmakarna inte separerar verkligheten med sagans värld på ett tillräckligt tydligt, smart eller lustigt sätt. Det bli en röra utan dess like. Jag undrar också (i båda fallen) om inte filmmakarna försöker manipulera mig som åskådare att se något som jag inte tror finns där att se. Då blir jag förbannad och filmen faller i mina ögon. Så det är inte sagan eller den magiska realismen i sig som jag stör mig på, utan hur den används.
RaderaHelt ok film men ingen favorit bland Boyles filmer - en regissör jag håller ganska högt. Ang Indien kallas det världens största demokrati men det är väl lite si och så med den varan efter vad jag förstått ;)
SvaraRaderaJag tycker Boyle är dålig. Har jag gillt någon av hans filmer? Tror inte det. Bläh.
RaderaHar känt mer och mer avsky för Indien under de senaste åren...
Trainspotting?
Radera...är extremt överskattad.
RaderaKan det vara 28 days later? Jo, den är ok (har sett halva på tv).
Själv såg jag filmen innan den var superhyvad och vann Oscarn. Visste att den var omtalad, men inte mer än så. Tyckte den funkade fint och jag drogs in i historien/filmen. Men jag tror inte jag skulle uppskatta den lika mycket om jag såg om den idag. Håller mig undan ett tag till, tror jag :)
SvaraRaderaIndien har aldrig varit ett land jag varit nyfiken på/velat besöka. Finns annat som lockar och tilltalar mer ;)
Min text om Slumdog Millionaire.
Tur att du hann se den före den blev hypad. Annars hade du väl inte sett den alls...? ;-)
RaderaNej, detta funkade inte speciellt bra på mig. Jag gillade inte sagans skimmer med filmens backdrop. Känner mig lite misstänksam mot filmens budskap.