Parnell Emmett McCarthy: Gin!... I knew there was something wrong with that guy. I never met a gin drinker yet that you could trust.
Jaha, vad har vi då på Anatomy of a murder? Först och främst var den extremt lång. Jag fick beta av filmen i två sittningar. Den löper på hela två timmar och fyrtio minuter. Jimmy Stewart spelar Paul Biegler en brottmålsadvokat i en liten håla i Amerika. Han är också en före detta åklagare, en erfarenhet han kommer få nytta av då fajten mot åklagarna i målet blir hård och nyckfull. Biegler tar ett uppdrag där han ska försvara en ung soldat som skjutit ihjäl en barägare i kallt blod då det hävdas att barägaren våldtagit soldatens fru.
Detta är ett långt men väldigt spännande och intressant rättegångsdrama. Jag gillar filmer i den miljön, man tänker direkt på kusinen Vinny, You can't handle the truth, 12 jättearga män och så vidare. Men det som står ut mest med denna film är den briljanta regin av Preminger. Jag känner mig redan efter två filmer helt trygg i hans dirigerande händer. Otto Preminger är en fantastisk filmmakare som jag tills för nyligen egentligen inte alls hade på min radar. Oroväckande tanke, eller hur? Men kul att hittat honom till slut i alla fall.
Historien är tillräckligt skum och diffus för att fungera som motor för filmen. Jag fann den underbart underhållande ända in i kaklet. Och som grädde på moset har filmen en hel drös med suveräna skådespelarinsatser. Detta är nog min favoritprestation från James Stewart. Den enda film jag kan komma på just nu som kan konkurrerar är The Philadelphia story. Stewart bär i princip hela filmen på sina axlar och han är så härlig.
Men filmens styrka är att den inte bara har Stewart. Där finns flera bra och roliga biroller också. Först måste Lee Remick i rollen som Laura Manion nämnas. Hon spelar rollen helt perfekt. Ok, i början undrade jag vad tusan hon var för någon. Trodde att hon var rent ut sagt dålig. Betänk här att jag i början av denna film ännu inte insett att jag helt kan lita på Premingers känsla och hand vid rodret! Laura Manion är ju hela nyckeln till att filmen funkar. Så fel jag hade i inledningen! Lee Remick, bra som attans i denna film.
Pauls motståndare i rättssalen är hans efterträdare på åklagarposten plus en stenhård och erfaren åklagare som flugits in från storstan. Denna tuffing spelas lysande av George C. Scott. Ja just det, generalen! Asst. State Attorney Claude Dance är sliskig, lömsk och obarmhärtig och George C. Scott passar perfekt i rollen.
En annan mycket uppfriskande karaktär är Maida Ruthledge, Pauls rättframma sekreterare som spelas av Eve Arden. Fasen vilken härlig ensamble filmen erbjuder, ty man kan dessutom lägga till Judge Weaver, den åtalade Lt. Frederick Manion och Pauls kollega Parnell Emmett McCarthy och ytterligare några bifigurer. Persongalleriet!
Vid sidan av Premingers fantastiska regi och det suveräna persongalleriet har filmen också en score, en filmmusik. Det är en sak som jag oftast bara märker när den är extra dålig. Tyvärr är detta ett sådant tillfälle. Självaste Duke of Ellington har komponerat och frenetiskt dirigerat musiken som är allt för påträngande i vissa delar, klämkäck i andra. Helt fel feeling tycker jag. Kan Preminger fått "lyxen" att jobba med Ellington men sedan inte haft vett nog att regissera hans musikskapande till fördel för filmen? Musiken drar ner aningens och det känns trist.
Anatomy of a murder är underhållande, den är rolig, spännande, klurig, mysig och en sjudjäklans bra film från decenniet 50-talet!
Jag ger Anatomy of a murder fyra starka argument av fem möjliga.
Betyg: 4/5
Det ska bli intressant att läsa vad Movies-Noir tyckte om barnskådespelarnas insatser i WWII-dramat Jeux interdits, se här.
Kul! Själv tror jag inte att jag har sett någon mer Preminger-film än den här, men den gav definitivt mersmak. James Stewart är alltid mästerlig och vad jag minns tyckte jag att storyn kändes ovanligt uppdaterad,
SvaraRaderaAtt storyn är så fräsch och bra är som en bonus vid sidan av en skön stämning, bra skådespelare, bra karaktärer och en underfundig dialog.
RaderaJag kan numera varmt rekommendera herr Preminger!
Jag gillar scenen där Stewart intervjuar Gazzara på polishuset, och Gazzara är oförskämd. "I'm sorry." säger Gazzara. "No, you're not." säger Stewart, och ler förtjust. Allt är bara som ett spel. Filmen är urtypen för Premingers filosofi att låta alla sidor av saken belysas, att poängtera att sanningen är diffus och verkligheten ogripbar. Dessutom är den ett bra exempel på hur han behandlade svåra och laddade ämnen på ett sätt som var före sin tid (andra filmer handlar till exempel om knarkmissbruk, rasism, korruption och den outgrundliga katolska kyrkan). Judge Weaver spelas för övrigt av Joseph Welch som inte var skådis utan advokat. Han är berömd för att han stod upp mot senator McCarthy under 50-talet med de berömda orden "Have you no sense of decency, sir; at long last, have you left no sense of decency?", och det passade förstås Premingers politiska linje att ge honom en roll.
SvaraRaderaintervjuscenen gjorde inte så starkt intryck på mig. Egentligen är det inte så många scener som sticker ut va? Den är jämn, en hög jämn nivå.
RaderaKul med din lilla trivia om hans om spelar domaren. Han var bra i filmen men det passar in att han inte var en skådis till yrket, han stack ut lite på ett lurigt sätt.
Jag har nog sett denna två gånger och till dess fördel är att jag inte minns hur det hela går eller vad den egentligen går ut på, haha. Men att den är bra håller jag med om. Även jag har noterat att musiken är filmens svagaste länk!
SvaraRaderaSå här har jag skrivit om filmen.
Haha, jo jag läste din text nu och lustigt att vi båda stördes så av musiken. Den var bisarr skulle jag säga.
RaderaJag minns exakt vad som hände i slutet! Eller gör jag det...? ;-)
Tackar för tips - rättegångsfilmer är oftast mycket underhållande.
SvaraRaderaAha, du har inte sett denna? Hoppas verkligen att den faller dig på läppen om du tar tag i det och kollar på den någon gång. Tror det också, Preminger är vass.
RaderaDetta projekt har nästan för många bra filmer att läsa recensioner av och du återkommer ofta till min älskade Jimmy.
SvaraRaderaJag rankar nog bara 12 Angry Men som ett bättre rättegångsdraman, men det är verkligen på håret. Stewart gör som du säger en av hans bästa roller, han förlorade Oscarn mot Charlton Heston i Ben-Hur. Det var dock OK med honom, innan galan började sa han till Heston, som han jobbat tillsammans med i DeMilles The Greatest Show on Earth, att han hoppades Heston skulle vinna. Heston fick alltid tårar i ögonen när han återberättade den historian, för han ansåg att Jimmy var den enda i hela Hollywood som kunde säga en sån sak - och verkligen mena det.
Hehe, aldrig fel med lite James Stewart...
RaderaJag såg Ben-Hur för länge sedan, och kan inte bedöma hur bra den är, men jag har svårt att tro att jag skulle gilla den mer än Anatomy of a murder i alla fall...
Du borde se den igen, mastodontfilmer blir inte mer... mastodontiga än Ben-Hur.
SvaraRaderaOch därmed har du också klargjort varför jag inte kommer se den... Du sa "mastodontfilm". Jag springer skrikande så snabbt jag kan i andra riktningen... ;-)
Radera