Fina gamle Charlie.
Den ena scenen som jag mest tydligt kom ihåg var när luffaren skjuter undan pojken med benet för att polisen inte ska se att de samarbetar med sin lilla scam, se här. Den andra scenen är när pojken gråtandes bönar och ber efter sin far då myndigheterna ska hämta honom, se här. Chaplins förstfödde son dog just före inspelningen av The kid.
 |
| Jag lämnar dig aldrig... |
Som med många av stumfilmerna i detta projekt finns det en massa olika versioner av filmerna. Ibland har de olika soundtrack också. Jag såg den korta versionen med musik av Chaplin från 1941. Filmen är bara 50 minuter lång men den är fylld med brahet. Musiken i filmen är suverän. Filmen är rolig, javisst, men framför allt känslig. Den innehåller både humor och allvar. Mamman som lämnar bort sin son. Myndigheterna som kommer och sliter pojken ur armarna på luffaren. "This child need proper care and attention". Det känns som en modern historia. Jag tror bestämt att den där Charlie Chaplin kan sina saker. Vi måste hålla koll på honom och se vad han kan hitta på i framtiden...
 |
| Delar upp pannkakorna noggrant |
Jag ger The kid fyra oförglömliga scener av fem möjliga.
Betyg: 4/5
Movies-Noir blev också inspirerad av Chaplin och slog till med The kid.
Du vet väl att den söte lille pojken så småningom blev Onkel Fester i Familjen Addams (orginlet)?
SvaraRaderaHej och välkommen till bloggen! Det visste jag inte. Intressant trivia. Han fick en skådespelarkarriär. Bra för honom.
RaderaUnderbart, Chaplin går alltid hem :) Och hans egen musik är verkligen mästerlig (finns en hel del godbitar på Spotify). Ibland kan jag tycka att Chaplin hänger sig lite mycket åt det ogenerat sentimentala, men i detta, liksom i kritiken mot etablissemangets "välgörenhet" påminner han inte så lite om landsmannen Charles Dickens
SvaraRaderaDet borde inte varit en så stor överraskning men jag blev riktigt imponerad av Chaplin med dessa två filmerna. Känner inte till Dickens så väl men det stämmer säkert om du säger så.
RaderaJättekul att vi avslutade med en Chaplin som vi båda också gillade. Jag hade också sett den för länge, länge sen så vissa scener stack ut. Visst, lite för sentimental på sina håll, men jag tycker det är bra att han aldrig kör fast så historien tar fel väg. Han hittar alltid ett sätt att slänga in sin patenterade humor på de mest geniala sätten.
SvaraRaderaVill även jag hylla hans musik och man ska verkligen se filmerna med hans musik. De fångar vad som händer och förstärker känslan. Det kan inte nykomponerad musik lyckas med på samma nivå.
Mot 1930-talet! :D Men först, vår sammanfattning...
Sentimental på ett bra sätt tycker jag. Han balanserar på slak lina ibland men jag gillar det! Imorgon stänger vi kapitlet 1920-talet! :-)
RaderaExakt, jag gillar det också.
RaderaUndrar om det bara är vi som tycker det är kul med vårt lilla tema ;)
Nejdå, jag tror att vi har några trogna läsare i alla fall. Men det är nog realistiskt att vänta oss lite färre kommentarer på de äldre filmerna. Det blir nog mer respons desto nyare filmer vi avhandlar!
RaderaSåg den i förrgår och det var nog den första Chaplin-film jag sett. Har bara vaga barndomsminnen av Chaplin, och fick för mig att köpa ett par filmer och se med barnen.
SvaraRaderaMin 7-åring gillade den och även jag. Lite samma typ av humor som i en del äldre teckande filmer. Kul!
Vad kul att ni tog er an denna gamla pärla. Var du inspirerad av mitt projekt?? :-)
RaderaJa faktiskt. Jag har även Moderna Tider att se vid tillfälle.
SvaraRaderaMycket nöje! :-)
RaderaOj, vilken hyllning. Jag var inte riktigt lika förtjust som du, men visst är det en bra film. Det som drog ner lite för mig var väl den där sentimentala känslan ibland.
SvaraRaderaDet är en gammal text så kanske inte värt att fixa, men länken till klippet där Chaplin skulle puffa undan killen med benet går till klippet där ungen storskriker. Och det andra klippet funkar inte.