The Circus (1928)

Bedårande Chaplin.

Jag och Movies-Noir kör filmprojektet Decennier på fredagar. Nu har jag kommit till den tredje av fem filmer från 20-talet och nu blir det komedi med Charlie Chaplin. Det finns få klassiska filmregissörer som jag tycker att "man måste se", men Chaplin är faktiskt en av dem. Hans filmer är så ikoniska och de är älskade av så många att det vore rent ut sagt trist att inte känna till dem.

The Circus var hans fjärde långfilm av de elva han gjorde. Jag tycker nog att preskriptionstiden för spoilers för denna film bör ha löpt ut så jag drar handlingen lite kort här. Filmen handlar om en av hans mest kända karaktärer - The Tramp. Det är luffaren som går med knäna och fötterna utåt och har plommonstop, svart kavaj och käppen som kännetecken.

I The circus möter vi the tramp när han besöker en cirkus som kommit till stan. Efter ett missförstånd blir han jagad av polisen och under jakten upptäcker cirkusägaren hans komiska talang och the tramp blir anställd på cirkusen för att ingå i clownernas uppträdande. Väl där fattar the tramp tycke för cirkusägarens styvdotter Merna och han försöker uppvakta henne. Merna blir dock mer intresserad av en nyanställd lindansare och efter några förvecklingar där the tramp hjälper kärleksparet att finna varandra gifter hon sig med den stilige ekvilibristen. När slutet kommer och cirkusen ska resa vidare ser Merna till att the tramp får behålla sitt jobb och han får plats i en av de bakre vagnarna. Men när dammet lagt sig ser vi the tramp stå kvar i dammet, han hoppade inte på vagnen han skulle åka med. Istället vänder han sig om och går med sitt krossade hjärta ensam och pank bort mot horisonten. Slutscenen.

Vilken värme och vilken smärta i samma film. Handlingen är enkel, filmens styrka ligger i karaktären Chaplin spelar. Gillar man the tramp gillar man denna film. Och han är värd att älska. Humorn är tudelad. Den bra humorn kommer från Chaplins minspel och interaktion mellan the tramp och till exempel Merna. Den lite simplare fysiska humorn, som att ramla över en soffa och sånt är jag inte lika förtjust i och den humorns finns det massor av. Det som överraskade mig lite var det vemodiga, ja faktiskt sorgliga slutet. Jag skrattade inte högt åt filmen, satt mest och smålog. I slutscenen fick jag en klump i halsen men jag gillade den mycket.

Filmen är fylld av små briljanta enskilda scener. Som scenen när den hungrige luffaren äter av barnets mat utan att dess pappa upptäcker stölden. Eller scenen när han hittar några ägg och tillagar sin middag och det slutar med att han bjuder Merna på hälften. Hon har som bestraffning blivit utan mat. Den scenen är ljuvlig. En annan favoritscen är då han går på audition med clownerna och inte förstår deras sketch. Eller när han för att imponera på Merna ger sig upp på linan som ersättare för ekvilibristen. Eller när han försöker tjuvkika in på cirkusen genom tältväggen. Hålet sitter för högt upp och han försöker lyfta sig själv genom att dra i sina byxor. Hehehe, det går inte. Filmen är full med bra scener. The tramp måste vara filmhistoriens första antihjälte? Hans värme och generositet lyser igenom.

Detta är en stumfilm med mycket lite dialog. Vi får endast se ett fåtal textskyltar. Nästan all handling framförs med önskad tydlighet genom handling och minspel av skådespelarna. Jag gillar denna spelstil. En lustig detalj i filmen är att den inleds med en sång framförd av Chaplin själv. Han sjunger med en knarrig och besynnerlig röst. Lyssna på "Swing little girl" och titta på scener ur filmen här.

Jag kan rekommendera er alla att se Chaplins filmer. Denna är kanske inte hans bästa men den är mycket bra ändå.

Jag ger The Circus tre godhjärtade filmer av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Nu har vi kommit in till egna val av 20-talsfilmer, men vi valde båda denna film så hoppa nu genast över och kolla vad Movies-Noir tyckte om filmen.