Vacker men förvirrande.
Wong Kar Wai's nya epos The Grandmaster var en av filmerna som visades på Malmö Filmdagar. Jag var ganska ljummen inför denna, men den passade bra in i schemat och eftersom flertalet andra filmspanare skulle se den hängde jag på. Jag hade bara sett 2046 och Ashes of time av den kinesiske auteuren tidigare. De filmerna hade lämnat mig förvirrad respektive sovande. Jag skulle återigen drabbas av detta under visningen. Samtidigt har jag ju hört så mycket gott om vissa av hans andra filmer, mest noterbart In the mood for love och Chungking Express.
Som så många andra filmer på filmdagarna var detta ännu en bio-pic, dvs den handlar om en historisk person, IpMan, en kung fu-mästare som senare blev Bruce Lees läromästare.
Vi får följa IpMan och ett stort antal av andra karaktärer under några år under kriget mellan Japan och Kina i samband med andra världskriget.
Filmen är frustrerande ojämn. Under vissa delar nickade jag till. Flera gånger om somnade jag till och med. Och samtidigt är vissa scener otroligt vackert filmade, nästan som om filmen vore ett videokonstverk. Därtill fanns scener som fångade mig fullständigt, där vemod och sorg sköljde över oss åskådare. Jag tänker speciellt på den scen då IpMan för sista gången möter den kvinnliga mästaren Gong Er.
Vem var den kvinnliga mästaren? Hade hon en affär med IpMan? Hörde de ihop? Här närmar jag mig är det allra största problemet med filmen, storyn var obegriplig. Filmen bestod av fragment som knöts samman med textskyltar som beskrev vad som hänt IpMan sedan förra scenen. Och i dessa lösryckta scener introduceras nya karaktärer, den ena kinesen mer lik den andra, utan en tydlig röd tråd. Visst, ibland måste man "go with the flow" och klarar av annorlunda filmiskt berättande. Men detta var bara för mycket. Filmen var så förvirrande och kaotisk att efter filmen var det några av filmspanarna som inte ens uppfattat att det fanns två viktiga kvinnliga karaktärer, IpMans fru samt den kvinnliga Kung fu-mästaren, de trodde det var samma kvinna. Så mycket fattade jag i alla fall! Hehe. en av kvinnorna hade en lite abnormitet i ena ögat. Det var lätt att se skillnad på dem när jag väl uppmärksammat mig på ögat.
Filmens tema verkar vara familjeära och ett visst mått av misär. IpMan's familjs ägor tas i beslag av japaner och han och hans familj hamnar i nöd. Via en av de många textskyltarna får vi senare veta att hans två döttrar gått under av undernäring. Obegripligt. Vi får aldrig se IpMan utsvulten eller undernärd. Vad gjorde han för att rädda sina barn? Oklart. Inte en hjälte i mina ögon i alla fall. Men filmer lämnar händelsen helt okommenterad, varken förklaring eller problematisering ges. Senare lämnar IpMan sin fru av oklara skäl och han söker sig ner till Hong Kong. Mycket av handlingen var oklart.
En hel del tid i filmens vigs åt fajtscener och flera av dem var riktigt häftig. Den bästa fajten är en vänskaplig fajt mellan IpMan och den kvinnliga kung fu-tjejen. Mycket graciöst koreograferat. Det var en av höjdpunkterna i filmen. Även scenen när hon besegrar sin fars mördare på tågperrongen var mäktig.
Det fanns skärvor av lysande scener och strimmor av ett ljuvligt vemod i filmen. Jag hade bara hoppats att den kunde varit lite mer förståelig.
Jag ger The Grandmaster två kinesiska tecken av fem.
Betyg: 2/5
Glöm nu inte att läsa och lyssna på mina filmspanarvänners alster om denna film: Sofia, Jojjenito samt Erik och Johan från Har du inte sett den?
Tja, det känns som om vi fortfarande är rörande eniga allihopa om den här...
SvaraRaderaJag var nog en av dem som blev förvirrad av kvinnsen, inte så att jag inte (till slut i alla fall) fattade att de var två olika personer men jag kunde ju inte se skillnad på dem! Däremot störde jag mig inte alls lika mycket som du på att inte få så mycket realisminfo om vad som hände under kriget. Men någon känslosamhet märkte jag då inga som helst spår av...
Och du, brukar inte du vara rätt noga med spoilers? Det du skriver om Gong Ers perrongfight är ju rätt avslöjande.
Lustigt att några av oss inte såg skillnad på kvinnsen. Jag tror att de två kvinnorna, frun samt Gong Er, har central betydelse för historien.
RaderaFilmen hade ett vemod och känslosamhet som man kan uppleva när man ser konst tyckte jag.
Bra skrivet, Henke. Gillar hur du försöker förstå filmen, leta efter underliggande teman. Själv orkade jag inte gå så djupt utan det var bara sågen som gällde.
SvaraRaderaJa, kvinnsen, ja. Själv är jag ett stort fan av Zhang Ziyi (hon med ögat) så jag visste ju hur hon såg ut så det var aldrig aktuellt att jag skulle blanda ihop dem.
Tack, Johan. Det är en film som jag skulle vilja förstå mer av. det är som att det finns något bra där, bakom en stängd dörr, men varje gång dörren öppnas gäckar WKW oss med ännu en stängd dörr. Detta är kanske mes och bäst för den inhemska publiken?
RaderaJo, även om jag ger filmen högre betyg så är även jag helt säker på att den är helt obegriplig för de flesta. Ditt "Filmens tema verkar vara" säger mycket... Schysst att få det bekräftat. :)
SvaraRaderaHehe, jag vet inte om jag kan bekräfta något, men det var så jag tolkade filmen.
RaderaVilket betyg skulle du ge den? Vad var det du gillade med filmen?
Jag har precis publicerat min egen recension. Det är nog bättre att du kollar in den själv. Den är rätt dubbel, kritisk och de flesta tycker nog att den har fått ett alldeles för bra betyg. :)
SvaraRaderaSpännande. Jag ska leta upp din text ock läsa den!
Radera