Darkest hour är både en BOATS, baserad på verkliga händelser, och en högst biografisk film men jag älskar den med hull och hår! Jag älskar den! Låt detta sjunka in lite. Lilla "moi" som normalt sett inte gillar BOATS eller biografier. Låt oss nu reda ut detta en gång för alla!
För det första är alltid en bra film en bra film, även om filmen i fråga kommer från en genre eller subgenre som man statistisk sett inte tycker bra om. Och detta är en bra film! Men det är faktiskt inte det som är min poäng med denna lilla utvikning. Det finns nämligen två specifika grenar av BOATS som jag tycker är överlägsna fiktionen och det är krigsfilmer och sportfilmer. Dessa två subgenrer blir så mycket bättre när man vet att det verkligen har hänt. Ta till exempel sportfilmen Miracle on ice som beskriver den osannolika historien när USA's ishockeylag bestående av collegespelare lyckades besegra den stor röda maskinen från Sovjetunionen i olympiska spelen 1980 i Lake Placid. En film om en påhittad historia likt den hade ansetts för osannolik för att bli bra! På samma sätt är det med krigsfilmer. Om det inte har hänt och bara är påhittat blir filmen inte lika bra. Det har via empiriska studier visats vara en bra grundregel.
Darkest hour är inte lik en krigsfilm om andra världskriget som man närmast tänker på, filmer som The longest day, Saving Private Ryan eller förra årets Dunkirk. Denna utspelas i korridorerna i Whitehall och i krigsbunkern under 10 Downing Street där vi får följa den extremt spännande perioden när Winston Churchill blev premiärminister sommaren 1940. Tyskland hotade militärt och Storbritannien stod som det tycktes ensam i kampen mot ondskan. USA hjälpte ännu inte till som de senare skulle göra. Britterna började få ont om flygplan. Under slaget om England var det en fas där britterna förlorade flygplan snabbare än de kunde producera nya. Det är en ohållbar och förlorande situation. I den vevan designades och utvecklades attackplanet Mustang på mindre än ett år. Mustangen var en stor anledning till att krigslyckan vände för britterna såvitt jag förstått.
I denna prekära situation fanns det flera starka röster inom den brittiska politiken som förordade en förhandlingslösning med Hitler. Att bli neutrala trots att de stirrade den rena ondskan rakt i ansiktet! Det fega, egoistiska och långsiktigt förkastliga valet - "Neutralitet". Vet inte hur många som idag tycker att det alternativet hade varit bättre. I Storbrittanien alltså.
När dessutom stora delar av den brittiska armén höll på att förintas i Dunkirk var goda råd dyra som uttrycket säger. Att Winston Churchill orkade stå emot måste vara en av historiens starkaste bedrifter... Filmerna Darkest hour och Dunkirk skulle vara en perfekt "double ticket" för övrigt. Bör ses i den ordningen också.
Darkest hour är som en thriller och karaktärsstudie i ett. Gary Oldman är ljuvlig i rollen som Winston och hans vinst av Oscarstatyetten var välförtjänt i mina ögon. Kristin Scott Thomas, Ben Mendelsohn och Lily James gör alla tre starka insatser i biroller som Winstons fru Clemmie, den brittiske kungen George VI samt Winstons personliga sekreterare Elizabeth Layton. I en film som nästan uteslutande utspelar sig i slutna rum måste ju skådespeleriet vara tipp-topp och castingen likaså. Detta är en film där inga saker har lämnats åt slumpen. Det är en riktig film-film där allt är utfört på bästa sätt. Man känner sig trygg under titten av filmen. Joe Wright står för regin.
Jag fann filmen spännande intill nagelbitning under hela dess 120 minuter.Det finns flera scener som är så bra att jag fick tårar i ögonen. Det finns också så känslosamma scener att ögonen blev blöta av emotionella skäl. En näst intill fulländad filmupplevelse inom BOATS-drama-genren.
Jag ger Darkest hour fyra starka ställningstaganden av fem möjliga.
Betyg: 4+/5
Läs också Jojjenitos tankar om filmen.
