The Matrix Resurrections (2021)

Bio trots att Apokalypsen fortfarande rasar i vårt samhälle? 

Vilket samhälle, är inte allt bara en simulering i en väldigt högpresterande dator i framtiden? 

Nåväl, bio i goda vänners lag kunde jag jag inte motstå. Men mina förväntningar på fjärde filmen var tämligen låga, likaså för de övriga i sällskapet. Lika nyskapande som den första The Matrix vågade jag inte ens spekulera om utan snarare var det om var i rankningen denna del skulle hamna. Någon stans bland de slätstrukna uppföljarna var det rimliga...

Döm om min förvåning. Jag blev helt tagen av denna film. Jag satt med ett stort fånigt leende över hela ansiktet under stora delar av filmen. Den lyckades nästan ge mig en lika vild wow-känsla som första filmen. Denna film var dock framför allt intellektuellt stimulerande, som en actionfilm för hjärnan.

Filmen har ett sååå bra manus. Jag hajade till många gånger under filmen med känslan wow. Det kommer krävas många omtittar, eller att läsa många artiklar på internet, för att reda ut alla kopplingar till trilogin och samhället i stort. En scen kommer till mig nu, när Thomas Andersons chef informerar om att Warner Brothers har beslutat sig för att göra en uppföljare till The Matrix-spelet, och kanske fler uppföljare efter det. Keanu Reeve rycker till och ser extremt besvärad ut vid tanken att "tvingas" spela Neo om och om igen. Lysande!

Idén med att trilogin var ett klassiskt dataspel som "alla" (oss åskådare) spelat var briljant. Sedan kom våg efter våg av underbara blinkningar till Matrix-filmerna själva och samhället av idag... Filmen handlar om människans fria vilja och om den är en illusion eller ej. Är människan som en lealös flock får som följer vilken idiot till president som helst så länge han göder dem med enkla sanningar? Till och med det förbannade Facebook fick sig en känga. Bra där!

Borta var flera välkända ansikten men i filmens värld var det enkelt förklarat och jag gillade överlag de nya ansiktena, Bugs framför allt. Såklart att Agent Smith var ett steg ner när Hugo Weaving inte var med, men ersättaren var duglig. Den mest uppseendeväckande nykomlingen, The Analyst med sina klarblå glasögon, var en bra "big bad". Lägg märke till att hans glasögon hade samma blå färg som pillret som får en att glömma verkligheten och låta sig vallas in bland de övriga "sheeples".

Tyvärr orkade inte denna del lyfta sig när det gällde innovation inom actionscener. Den första filmen kombinerade ett filosofiskt djup med nydanande action. Här blev actionscenerna ofta tråkiga. De var grumligt koreograferade och alldeles för långa. Jag älskade dock "swarm mode" då filmen fick lite zombie-känsla. Lustigt nog introducerades det på ett tåg i Japan. Skulle de inte förlagt den scenen på ett tåg till Busan istället? Gillade när autobots (eller vad de nu hette?) kastade sig ner från skyskraporna som kamikaze-piloter mot Neo och Trinity.

Tiffany! :-D

Till sist tyckte jag att det var fint att Neo var the One när Larry och hans broder gjorde trilogin, och att Trinity var the One när Lana gjorde uppföljaren. En symmetri som jag uppskattade, och hjärtevärmande på en metanivå.

Jag trodde aldrig att filmens kulle kunna överraska så mycket som den gjorde!

Betyg: 4/5

Läs mera om filmen:

Sofia på Rörliga bilder och tryckta ord

Johan på Jojjenito - om film

The Matrix Revolutions (2003)

Trean, The Matrix Revolutions, är trilogins "battle-film". Aha, likt "Aliens" frågar någon. Nej, battle men utan humor blir svaret. Nej, humor är svår att hitta i bröderna Wachawskis filmer om Neo.

Den tredje del av trilogin är åtminstone klart tajtare än tvåan som var den ojämna filmen. Här är det anfallet mot Zion som står i fokus. Neo och de övriga beger sig in i "The Matrix" för att utföra en massa ärenden medan maskinerna gräver sig närmare och närmare staden. Filmen har en nerv som tvåan saknade helt och hållet.

Scenerna inne i "The Matrix" är fortfarande de bättre, men denna gång gillade jag en hel del av scenerna från verkligheten också. Kaptenerna som hjälper Morpheus är coola och hjältemodiga. 

Jag känner för och hejar på Link och Zee. De känns som ett riktigt kärlekspar. Kärlekssagan mellan Neo och Trin (Trinity) känns dock lika stel som vanligt, som två barkbåtar som gnids mot varandra som jag tror det aktuella uttrycket är. Har nog aldrig köpt deras relation. Den kom från ingenstans och ledde ingenstans. Filmens svaga del är trots allt slutet med en blind Neo, maskinernas stad och allt ljuset. "Vad var det?" är en berättigad fråga.

Actionscenerna domineras av två långa sådana. Dels Neos oändligt tråkiga sista fajt mot Agent Smith, trots Hugo Weavings deltagande. Dels striden om hangaren med Captain Mifune i spetsen. Trots dess längd gillade jag striden då den var bra koreograferad. Man fick en bra känsla för vad som hände, var alla väsentliga (namngivna) figurer befann sig hela tiden, samt den kändes storskalig nog för att imponera rent filmiskt.

Av de övriga sekvenserna gillade jag tågstationen, förrädaren Bane på The Hammer och hans fajt mot Neo och Trin, besöket hos The Merovingian (som alltid) och scenen mellan Zee och hennes syster Cas (Gina Torres).

Jag gillade speciellt att Bane pratade precis som Agent Smith och förundrades över hur lång tid det tog för Neo att förstå sanningen om sin baneman.

Slutet var tråkigt och lite pompöst, men nu är jag redo inför att se fyran. Heja Neo!

Betyg: 2,5/5

The Matrix Reloaded (2003)

I den första Matrix-filmen dog Neo men Trinity återupplivade honom med "kärlek". Den scenen fick mig att sänka betygen för den gamla favoritfilmen ett helt steg, från femman till en stabil fyra. Här i den första uppföljaren återgäldar Neo tjänsten och återupplivar en död Trinity därför "kärlek". Damn, manusförfattarna är förbaskat lata. Filmen sänks med ett snäpp direkt, fler steg nedåt är dock att räknas in!

Denna film har några riktigt bra sekvenser, bland de bästa i serien. Men överlag är denna filmen fasligt ojämn överlag. Tyvärr sjunker tempot rejält och det känns bara töntig när de är nere i Zion. Lilla ljusglimten var att för en kort stund få träffa Zoe igen. Hon är en bad ass.

Det är som vanligt överlägset bäst när våra hjältar beger sig in i "The Matrix". Det är ok när de är i den grisiga riktiga världen, inne i de smutsiga och vidriga skeppen de åker omkring med i kloakerna. Trots eller kanske på grund av den dystopiska känslan tycker jag de scenerna oftast är som transportsträckor (pun intended!). Filmerna är som sämst i Zion med urtrista figurer som käbblar om saker. Vissa undantag finns. 

Då Wheel of Time just nu är hyperaktuellt är det intressant att lägga märke till hur många koncept Matrix-filmerna har som överlappar Robert Jordans värld och då menar jag inte bara "the One" och profetior. När de går in i "The Matrix" är det som när de går in i drömvärlden "Tel'an'riod" i WoT. Det är en parallel värld som skiljer sig från att bli besökt av någon i sina drömmar (som vi såg exempel på i första säsongen). Reglerna verkar vara liknande, dvs om du dör i "The Matrix"/"Tel'an'rhiod" så dör du i verkliga livet. Och de som är starka där inne kan du bända omgivningen, förflytta sig fort, motstå gravitation och allt sånt skoj. Enda skillnaden är nog att "The Matrix" är lite mer S&M än Robert Jordans värld... hmm, vid närmare eftertanke är det nog förresten en hel del överlapp även där!

Den bästa sekvensen är den när gänget besöker The Merovingian och hans vackra fru Persephone. I den inryms allt det bra från dessa filmer. En "cool" dialog, häftiga miljöer, bra villains, en del bra fajt och snygga människor. Monica Bellucci stod ut på flera sätt, Sharon Stone får kliva ner från tronen.

Jag gillade också den lille nyckelmakaren, men actionscenen på motorvägen var på tok för lång. Det hjälpte inte ens att de lånade lite av scoren från T2 Judgement Day.

Ok, sen fick vi dras med en scen mellan Neo och Arkitekten. Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till de mest  högtravande filosofiska scenerna i denna filmserie. Kan det kanske vara så att det räcker med Agent Smiths lustiga monologer och att det i övrigt inte ska gås på djupet med filosofi? Likt monster i monsterfilmer som är rysliga så länge man inte får se dem, men som tappar sin dragningskraft så fort de visas upp för publiken?

Nåväl, denna film är trots vissa höjdarscener för seg och utdragen för att hålla än idag.

Betyg: 2/5

The Matrix (1999)

The Matrix kommer alltid ha en speciell plats i mitt filmiska hjärta och en fast plats i Pantheon för actionfilmer tillsammans med The Road Warrior, Aliens och T2 med flera. Men hur håller filmen idag? Står den sig än helt enkelt?

Jo, men jag gillar den mestadels. Wow-känslan har lagt sig lite men den är fortfarande underhållande. Den är berättad i ett bra tempo, och actionscenerna är fräscha än idag. Filmens styrka är dock själva sci-fi idén. Miljöerna, karaktärerna och den bistra framtidsvisionen är supercoola. Detta är en intressant film vid sidan av en bad assig actionrökare.

Laurence Fishburne och Carrie-Anne Moss är båda bra i sina roller. Sen har vi förstås, The One, Keanu Reeves. Han är lite valpig i rollen. Det är kanske meningen att han ska framställas så, men han har vuxit in i den stora kostymen bättre i mer moderna actionfilmer som John Wick-serien. Den överlägset bästa karaktären är dock A. Smith i Hugo Weavings skepnad. Jag älskar hans små monologer, hans intonering och allmänna äckel över den mänskliga rasen. Lysande!

Idén bakom filmen att människan är som ett virus som sprider sig på jorden med förödelse som resultat är allt för nära sanningen för att man ska kunna kännas sig helt trygg när Google och andra jobbar livet ur sig för att uppfinna AI. Precis som man vill att vass och aktuell sci-fi ska vara. 

Men det är också i manus och idén dess största svaghet ligger. Slutet är fortfarande mycket grumligt. Jag hänger inte riktigt med över vad som händer, då jag inte riktigt förstår hur reglerna i denna värld fungerar. Dör Neo? Hur överlever han? Var kom den plötsliga kärlekshistorien från? Allt är flummig, men inte på det där bra sättet. Trots att jag sett alla tre filmerna vet jag fortfarande inte riktigt hur magin i denna värld fungerar. Eller så har jag glömt det.

Nu när fyran snart ska ses på bio ville jag se om trilogin så jag traskar vidare till tvåan The Matrix Reloaded. 

Betyg: 4/5