Än en gång ställs The Duke tillsammans med en liten grupp kompisar mot ett gäng elaka revolvermän. Men det hade gått mer än tio år sedan Rio Bravo och kanske hade Hawks taggat ner lite på sina macho-ideal. Rio Bravo var Hawks förgrymmade svar på High noon som enligt Hawks hade en hjälte som var oamerikansk i och med att han bad folket i staden om hjälp mot de elaka männen. En amerikansk hjälte och sheriff skulle klara biffen själv verkar han ha tyckt. Här i Rio Lobo ställs Wayne igen mot fiender och är numerärt underlägsen men denna gång kommer faktiskt stadens "vanliga" män till hjälp. En utveckling i modern riktning.
Rio Lobo kommer dock inte i närheten av Rio Bravo. Wayne är blekare. Detta var en av de allra sista filmerna hans spelade där han skulle vara yngre än ha egentligen var. Senare filmer under sjuttiotalet spelar han sin egen ålder och såvitt jag kan bedöma var det ett bra beslut. Men framför allt är persongalleriet både bland medhjälpare och fiender svagare och filmen är lite sämre i allt; spänning, humor och relationer. Men att bli slagen av Rio Bravo är inte hela världen egentligen. Filmen är ganska bra trots allt. Den har en skön stämning och den flyter på bra.
En lustig detalj var att i en "smyga på vakterna och slå ner dem ljudlöst"-scen efter cirka 80 minuter fann jag mig sitta och tänka på Ridley Scotts Alien. Det var något med musiken som fick mig att drömma om Alien. Jag var tvungen att kolla upp detta och mycket riktigt... Jerry Goldsmith gjorde musiken till både Rio Lobo och Alien. Det är som att han testade vissa saker i musiken här som senare fått blomstra ut till fullo i Alien.
Jag ger Rio Lobo tre Bravos av fem möjliga.
Betyg: 3/5
Ahhh..western från förr.
SvaraRaderaLigger automatiskt på plus i min bok. Gött! ;-)
Jo, westerns är alltid kandidater till en bästalista! :)
Radera