Andra filmen jag tog mig an var den hyllade svenska dokumentären Searching for Sugar man. Jag hade fått starka rekommendationer, flera gånger om, från fellow Filmspanare Jessica. Även Jojjenito hade chimat in och givit filmen en rekommendation. Enligt den förhärskande auktoriteten Jessica var detta något av ett mästerverk och en crowd pleaser. Jag skulle dock akta mig från att läsa om filmen. Den skulle ses helt rent, utan spoilers. Sagt och gjort. Jag var som snön, vit.
Ok, detta är en härlig dokumentär, en varm och skön historia. Däremot var väl kanske inte twisten, hemligheten i filmen, så speciellt stor. Ungefär 5 minuter in i filmen visste man ungefär vad som skulle komma. Men filmen är mycket väl värd att ses ändå. Inte minst för den underbara musiken.
Handlingen lite kort och utan allt för stora spoilers... Dokumentären följer två killar i vår ålder nere i Sydafrika som ville ta reda på hur den i Sydafrika mytomspunne amerikanske musikern Rodriguez dog. Han gjorde två skivor 1970-1971 och sedan försvann han från scenen. Hans skivor blev dock mycket stora i Sydafrika och underground-rörelsen av lokala musiker som var emot apartheid (vita snubbar alltså) hyllade Rodriguez som "deras röst". När Rodriguez försvann bildades ett rykte, som blev en vandringssägnen, som blev till en myt, att Rodriguez hade skjutit sig på scen. Eller var det att han uppe på en livescen hällt bensin på sig och tänt eld. Han var i alla fall död som döden självt.
Dokumentären är uppbyggd som en spänningshistoria, där vi får följa de två killarnas undersökningar och hur de arbetar sig fram till lösningen på mysteriet. Under andra halvan av filmen får vi följa den mytomspunne lite närmare, och vi får veta lite om hans liv, men mycket selektivt urval från livet. Detta är långt långt från en biografi-dokumentär. Precis som många andra fascinerades jag framför allt av den sköna musiken, lite rebellisk Dylan-liknande singer-songwriter med Rodriguez's säregna sångröst.
Efter jag sett filmen sökte jag mer information på den stora interwebben och jag läste lite mer om Rodriguez 's öden. Dokumentären lämnade en hel del tämligen viktiga saker utanför. Allt för att skapa en bra=spännande dramaturgi antar jag. Själv gillar jag inte dokumentärer som allt för öppet skapar en spänning ur intet genom att välja att bara visa delar av en helhet. Jag förstår att dokumentären under första delen följde de två killarna från Sydafrika, för dem var det ett verkligt mysterium, och det är bra. Men under andra halvan ges en väldigt skev bild av verkligheten. Första halvan av filmen är en fyra, den andra halvan är tyvärr lite otillfredsställande, trots att det är då de varmaste känslorna ändock bubblar upp. Konstigt.
Som helhet var dokumentären en skön film att flyga fram en mil uppe i luften till. Musiken är mycket bra, en upptäckt i sig. Jag kan rekommendera denna fina lilla dokumentär.
Jag ger Searching for Sugar man tre oförlösta artister av fem möjliga.
Betyg: 3/5
Ta nu och hoppa över och läs Jessicas och Jojjenitos hyllningar.
Tack för länkning!
SvaraRaderaHmm, jag gillade alltså filmen jättemycket och gav den 4/5. En upplyftande upplevelse. Visst, efter att ha sett filmen kollade jag också upp en del om Sixto och det visade sig att han hade turnerat i Australien kring 1981. Men grejen är att ibland är det som inte är helt sant mer äkta... eller blir åtminstone en bättre story. ;)
Den ÄR upplyftande.
RaderaOch en bättre story. Man får en känsla från filmen att Rodruguez och speciellt hans döttrar var helt överraskade över att hans musik sålt mer i utlandet. Men så läser man att han turnerat med Midnight Oil i Australien. Hmmm.
Man får en känsla att han är hantverkare av nöd tvunget, att han är på ruinens brant och hankar sig fram, och så läser man att han har en Bachelor of Arts (Philosophy ) från Wayne State University... Lite för mycket avvikelse för min smak.
Men jag gav den ändock en trea!
Nja, men att han var så stor som han var i just Sydafrika det tror jag inte han visste och det var det som var hela poängen.
Radera