A Life In Music - 1994

Det finns få ögonblick från 1994 som slår os-finalen i hockey mellan Sverige och Kanada generellt, och Foppas straffar mer specifikt. Det är synd att hans karriär slogs kort av skador.

Jag började lyssna på Johnny Cash under 90-talet ungefär när hans skivserie "American recordings" började komma ut. Hans sångröst är fantastisk! Jag har börjat gilla "outlaw country" på gamla dagar och jag tycker att Johnny Cash's melankoli passar in med mina övriga melankoliska favoriter som Bowie, Neil, Cure, Pinkan osv. Första skivan i serien heter rätt och slätt: American Recordings, låten Redemption.

Neil hade några mycket produktiva och kvalitativa år i början av 90-talet. 1994 kom den senaste skivan som var riktigt, riktigt bra. Sen dess har han släppt ojämna studioplattor, men en hel del bra live-skivor samt den majestätiska The Archives volume 1. Men 94 kom Neils svar på Kurt Cobains självmord Sleeps with angels. Jag väljer en lång låt, skivans "center piece"... Change your mind.

Pink Floyd senaste (sista?) studioalbum: The division bell. Pink Floyd utan Roger Waters är ett annat djur och jag tycker att Dave, Nick och Rick inte fick till det helt med deras första egna Floyd-platta A momentary lapse of reason. Ryktet säger att det ska komma en ommixad version av den skivan. En mix som inte andas så mycket 80-tal utan mer Floyds patenterade tidlöshet. The division bell är i alla fall en mycket bättre skiva. Jag väljer skivans första låt, en instrumental och ljuvlig låt. Det går rysningar genom kroppen av Davids gitarr vid 3:48. Otrolig musiker, otrolig musik: Cluster one. Är de instrumentala låtarna värda att tas med på en lista som denna? Jag vet inte.

Grunge-eran går redan här mot en populärisering och det blir mer och mer radioskval av det hele. Soundgarden gjorde den komerisella Superunknown som kändes lite tråkigare än deras tidigare alster. Men det är fortfarande en bra skiva och Chris Cornell sjunger ju som alla vet väldigt bra. Jag väljer en av de mest lättlyssnade Fell on black days.

Bonuslåtar:

En annan bra låt för förfesten, eller efterfesten. En låt som ofta letar sig in på partyblandningar jag gör. The Offspring Self esteem.

En av årets största låtar, eller hur? Låten släpptes på någon obskyr vinylsingel 1993 för att Beck inte trodde att den kunde bli något. Men sen släpptes den på cd tidigt 1994 och blev en jättehit. Jag gillar den i alla fall, Beck Loser.

Madonna släppte ett ganska trist album Bedtime stories, men den innehåller en otroligt bra låt så den får vara med här. Human nature.

Årets video här.

Nästa år blir det 1995 och då ska vi få möta en underbar, UNDERBAR, ung tjej från Homer, Alaska. Till det får vi träffa en mogen dam och en kedjad flicka. Plus mycket mer. Ha de!