1985 upptäckte jag Marillion. Men redan 1982 släppte de sin första skiva, en EP eller Extended Play. EP'n hade två låtar på förstasidan och en lång en på andrasidan. Marillion är de brittiska symfonrockarna som har tagit namnet från Tolkiens Silmarillion och musikaliskt jämförts med "gamla" Genesis. Sångaren i Marillion, en jättelik före detta skogshuggare från Skotland med artistnamnet Fish härmade Peter Gabriel med sminkning på liveframträdanden. '82 kom alltså deras första skiva ut, Market Square Heroes. Marillion var ett utpräglat live-band så jag visar här EP's majestätiska b-sida med bild och ljud: Grendel (live 1983).
1982 kom också världens mest sålda album. Michael Jackson är välkänd och han behöver ingen närmare presentation. Thrillerns bästa låtar är Beat it och Billie Jean men vilken låt ska man välja som bäst? Mycket svårt. Jag väljer till slut den låt som mest påminner mig om tidigt 80-tal, Billie Jean.
Jag var inte mycket för tung metall när jag var yngre, men det gick ju inte att undvika att låta sig förföras av Iron Maiden och deras The number of the beast. Jag hade en enda Maiden-skiva och det var denna klassiker. Titellåten är mycket bra, men Maidens bästa låt är skivans avslutande spår. Dickinsons sång är så grymt bra. Låten är teatraliskt spännande och ösig. En given låt på spellistan för förfesten! Hallowed be thy name.
När jag var yngre samlade jag på kassetter med live-inspelningar med mina favoritband. Det var när jag bytte tapes med en tjej i Uddevalla som jag fick en inspelning med Simple Minds från Ostia, Italien 1982/83 som utfyllnad på en tape. Låten The king is white and in the crowd var helt sagolikt bra i denna live-version. Jim Kerr's sång var utomjordisk. Jag tror att det var en radioinspelning för ljudkvalitén var högre än vad man ofta fick nöja sig med på den tiden. På grund av detta obskyra kassettband började jag lyssna på Simple Minds och jag köpte alla deras tidigare vinyler. Tyvärr blev skivan från '82 New Gold Dream den sista riktigt bra skivan från gruppen, då de blev allt mer bombastiska och pompösa med tiden. De återuppstod några år senare med en bra singel, men i övrigt lyssnade jag mindre och mindre på dem. New Gold Dream innehåller en radda av bra låtar; Someone somewhere (in summertime), Glittering prize och New gold dream (81/82/83/84), men jag tar här studioversionen av den låt jag föll för först: King is white and in the crowd
The Cure avslutade sin trilogi av riktigt svarta skivor med den kompakt deppiga Pornography. Efter denna skiva blandade de alltid depprockarlåter med glada popdängor, men på grund av Seventeen seconds-Faith-Pornography kommer de väl för alltid vara klassade som deppiga? Jag väljer den låt jag alltid favoriserat från Pornography: Siamese twins
Efter ett mycket lyckat 70-tal blev 80-talet lite konstigt för Neil. Han bytte stil som en annan byter underkläder. Det gick så långt att hans skivbolag stämde honom för "okaraktäristisk" musik. Geffen Records ville ha mer "rock". Neil svarade med att släppa en 27 minuter lång rockabillyskiva, mest för att reta David Geffen, men också för att bli av med kontraktet och kunna gå tillbaka till sitt gamla skivbolag. En del i denna konflikt startade redan 1982 då Neil släppte Trans, en skiva som var influerad av elektro-band som Kraftwerk. Neil var också sökande inom området artificiell kommunikation mellan människor och datorn. Jag ger er den fantastiska Sample and hold.
En av årets hittar som fortfarande står sig är Human League Don't you want me.
Roxy Music är ett av de klassiska rockbanden och 1982 kom den förföriska Avalon.
Jag tar med denna filmiska låt, en suverän låt att lyssna på när man joggar: Survivor Eye of the tiger från Rocky IV
Jag adderar här två underbara svenska låtar som jag helt glömde bort:
1. Ratata Jackie
2. Adolphson & Falk 5:e avenyn
Akustisk version
Årets musikvideo: Thriller.
Den allra basta laten nansin kom ju detta ar men jag antar att den inte kom med pa din sida for att du bara har med lp-skivor. A andra sidan ar den inte bland bonuslatarna heller; kanske ar den for stor? Jag ger dig fordelen av tvivlet tills du har forklarat dig. Har ar den.
SvaraRaderaHahaha. Den är bra. Skämt? Allvar? Oklart! Spectaculaire!
SvaraRaderaOj här var det mkt att kommentera:
SvaraRaderaNär marillion slog igenom hade jag lämnat syfonirocken bakom mig men de är ett bra substitut för genesis.
Jackson har jag alltid funnit göra trist musik, men å andra sidan har jag aldrig gillat soul eller popsoul.
hårdrock tror jag är bra musik men jag har aldrig lyckats satt mig in i genren det blir mest en låt här o där men visst är Iron maiden ett kompetent band.
Vill gär lyfta fram den drömska Big Sleep men hela skivan är helgjuten.
Pornography gillar jag, på Faith dominerade basen här trummorna.
Har svårt att välja mellan Gabriels 3:a eller 4:a men 4:an vinner på målfoto mkt tack vare trion Lay your hand on my, The Rythm of the heat och San Jacinto.
Ser fram mot 1983
Thriller.... Vilken skiva, VILKEN skiva! Det som slår mig fortfarande är vilket exceptionellt bra ljud det är på hela plattan, jag fattar inte hur han lyckades få till det.
SvaraRaderaMin favvo från skivan är för övrigt Wanna be startin´somethin´. Det går inte att INTE bli glad av den :)
Fiffi: Åh jo det gör det visst - Tjuritch ;)
SvaraRadera@Tjuritch: Det är ett nästintill omänskligt drag att klara av det, du vet det va? ;)
SvaraRaderaPiece of cake att vara omänsklig när tjuritch sidan visar sig ;)
Raderafilmitch: Jag tokälskar Marillion 1982-1988, men lyssnar inte alls på dem efter det. Kan ha lite att göra med att de sparkade sångaren 1988 och tog in en ny pajsare. Fish sjunger bra och skriver texter ännu bättre, den nya gillar jag inte alls.
SvaraRaderaAngående New Gold Dream håller jag med om att Big Sleep är grymt bra, när jag listade låtarna var det för att lyfta upp de kändaste...
Kul distinktion du gör mellan Faith och Pornography, det måste jag lyssna efter nästa gång jag spelar dem...
Gabriel är också en artist som snabbt dalade efter höjdpunkten med IV. Jag gillade iofs So men sen var det slut för mig.
Fiffi: LOL, du verkar gilla Thriller! Det är faktiskt inte en av mina personliga favoriter, men den är så stor att jag kände mig nödgad att ta med den eftersom man hört på de kändaste låtarna så många gånger. Jag ska speciallyssna på din favorit när tid ges.
SvaraRaderaEtt fullmatat år må jag säga.
SvaraRaderaGillade Marillion när det begav sig men kände här och nu att de inte åldrats så väl för min del.
Jackson lyssnade jag inte så mycket på då men skivan är som du säger full med godbitar och jag tror banne mig att jag delar favorit med dig där (Sorry, Fiffi).
Maiden var mest kul att höra för det blev tydligt hur otroligt klockrent Christopher Guest satte soundet i Spinal Tap :)
SM vart inget roligare är jag rädd och en synthad Neil var nog sämst hittills...
Oj, bombastisk Peter Gabriel måste jag säga. Blev mer som en bakgrundsmatta efter ett tag.
Säger helhjärtat ja! till alla bonuslåtarna (särskilt Don't u want me) och videon.
Sofia: skönt att åtminstone några låtar funkade för dig. SM kommer du, nästan, slippa härefter. Jackson och Maiden likaså. Men Marillion kommer vi inte undan...
SvaraRaderaDet var en bra idé att addera lite bonuslåtar till dessa inlägg. Det är oftast låtar som är "kul".
Sofia: angående Neilans Sample and hold. Håller med om att den är en utmaning för noviser. Själv föll jag för den än mer då jag hörde den unplugged där den gavs i smäktande country-influerad version med "visp-trummor" och kör...
SvaraRaderaAhh, lite mindre blippig mao... Det känns som om det går en klyfta mellan studiolyssnaren (jag) och unplugged/konsertlyssnaren (du). Vad är det för subliminala budskap som de lyckas få ut via livespelningar? ;)
SvaraRaderaTja, Sample and hold hörde jag på en boot, då den inte kom med på den releasade Unplugged-skivan. Men samma härliga "tranformation" gjhordes med en annan låt från blip-blop-skivan Trans, "Transformer man". Lyssna! Det är värt tiden, versionerna är diametralt olika
SvaraRadera"Transformer man" från "Trans"
"Transformer man" från "Unplugged"