söndag 29 januari 2012

Certified Copy (2010)


Ahh, bebe.

"Certified copy" är en fantastiskt bra och fantastiskt intressant film. Vad är en kopia och vad är ett original lockar filmen oss att fråga oss. Den handlar om en brittisk författare James (William Shimell) som är i Toscana för att prata om sin nya bok, Certified copy. I publiken sitter Elle (Juliette Binoche). Elle lämnar sitt telefonnummer till William och dagen efter söker han upp henne och hon tar med honom på en biltur till en vacker, otroligt mysig, liten by i bergen. Hela filmen utspelas sedan via deras samtal och framför allt deras ansikten. Det som sägs är viktigt, men det som inte uttalas är kanske än mer viktigt.


Filmen är som ett mysterium. Vad är relationen mellan Elle och William? Är de främlingar som bara låter sig förföras av stunden och låter sig sköljas med? Känner de varandra sedan tidigare, ibland verkar det ju som att de till och med är gifta, men ändock inte? Är det på "riktigt" eller är det en charad?

Filmen är regisserad av den iranska regissören Abbas Kiarostami. Det är första filmen jag sett av honom och nu har jag blivit sugen på mer. Detta, 2011, är verkligen året med otydliga, men intressanta(!), filmer med öppna slut. Det gillar jag ofta, om det är smart eller snyggt gjort som i detta fall. Detta är en närmast lekfull film om ett par som pratar om en massa olika saker. Ibland är filmen ganska tung, men det är absolut inte en "för tung" film, den har sina lättsammare partier också.

Filmens stjärna, framlockad av regissören givetvis, är Juliette Binoche. Hennes rolltolkning kan bäst beskrivas som mångfacetterad. Hon är arg, romantisk, glad, förvirrad, ja hon sänder ut ett helt spektrum av känslor. Ibland ser vi Juliette låta den äkta Elle komma fram, men ibland ser vi Juliette spela Elle som spelar teater med känslor som språk. Det är som en avancerad labyrint, vad är äkta och vad är spelat? Binoche vann priset som bästa skådespelerska i Cannes och det var hon väl värd.

Som sagt en mycket fascinerande film. Detta blir nu tredje filmen i rad jag revyat som har ett öppet slut och som får mig som åskådare att tänka en massa på filmen i efterhand. Jag har efter lite funderande en ganska klar bild över vad som egentligen försiggår i denna film. Det är kanske kan bli ett intressant samtalsämne över ett glas vin på någon filmträff någon gång i framtiden?

Jag ger "Certified copy" fyra komplicerade förhållanden av fem möjliga.

Betyg: 4/5






7 kommentarer:

  1. Njae... Jag vet att den här filmen är otroligt uppskattad av många, men jag är tyvärr inte en av dem. För mig var den ett riktigt sömnpiller och jag hade ärligt talat svårt att hålla mig vaken. Jag kunde inte för mitt liv engagera mig i den akademiska diskussionen om kopia vs original. Detta var ju uppe för behandling i Exit through the gift shop, men där på ett mycket mycket roligare sätt. Som det var nu... Är de ett äkta par som spelar främlingar eller ett par främlingar som spelar ett par? Jag brydde mig inte ett skvatt.

    Lustigt också hur man försökte sälja in det hos den svenska publiken med "Möte i Toscana". Gissar att det lockade endel damer som brukar gå loss på inredningstidningar med medelhavsporr.

    SvaraRadera
  2. Jessica: Haha, jag roas av din andra paragraf där... Faktum är att min första känsla var att filmen inte höll måttet, men när jag sedan kom på vad filmen egentligen handlar om blev den desto starkare. Och nej, det är inte något av de två förslag du beskriver i slutet av första stycket.

    Dessutom tyckte jag att Binoche var väldigt, väldigt bra.

    Men dessutom nr 2, jag förstår precis vad du menar med sömnigheten. Min kommande fjärde revy i rad på filmer med öppna slut, är om en bra film som fungerade som ett sömnpiller på mig... Text kommer.

    SvaraRadera
  3. Du tyckte mycket bättre om filmen än jag gjorde, mina förväntningar låg åt "kulturtantshållet" och solrosor i Toscana så jag fick INTE det jag såg fram emot. Men diskussionsämnet är intressant. Är en kopia lina riktig och lika viktig som ett original eller är det kopiorna som gör storheten i originalet?
    Var det vin du sa? :)

    SvaraRadera
  4. Fiffi: Vin behövs i detta fall! Det är lustigt att ni båda två pratar om diskussionsämnet. Jag tror att filmen uteslutande handlar om James och Elles relation, och diskussionen som förs mellan dem förvisso må vara intressant men egentligen bara är en av pusselbitarna i mysteriet...

    SvaraRadera
  5. Jag fattar inte riktigt vart kopia/original-diskussionen kommer in i filmen. Det låter mer som en Andrew Niccol-historia och det verkar ju det här inte alls vara. Tyvärr gör namnet Kiarostami att jag drar åt mig öronen lite trots att jag bara sett en film av honom.

    SvaraRadera
  6. Sofia: aj då. Vilken film av honom har du sett och vill varna för? Kopia/orginaldiskussionen är inte så central för filmen som det kanske verkar vid första anblicken. Men den ger en av de större ledtrådarna till vad filmen handlar om, om än dolt i mysteriet om hur dessa två känner/inte känner varandra.

    SvaraRadera
  7. Smak av körsbär är filmen som hade det tvivelaktiga nöjet att få mig på Kiarostami-detox ganska länge. Men jag borde kanske vara en större människa och tänka om? Näää, för jobbigt ;)

    http://bilderord.wordpress.com/2011/03/07/smak-av-korsbar-1997/

    SvaraRadera