Meek's Cutoff (2011)

Meek: We are not lost, we are just finding our way.

Vad är det som gör en film spännande? Jag tänker då inte på spänningen i en skräckfilm, utan spänning i en drama, action eller varför inte en western. Först och främst måste spänningen upplevas av oss åskådare. Det räcker inte att det berättas för oss att det är spännande. För detta behövs två saker, dels måste "the stakes", dvs insatserna, vara höga, dels måste vi känna med och för karaktärerna. Spänning byggs inte endast med våld, action eller blod. Spänning kan lika gärna byggas av handling med konsekvens. Utan karaktärer du håller på eller stora insatser blir spänningen endast en skimär som ett pys när du öppnar en läskburk.

"Meek's cutoff" tillhör genren "neo neo-realism". Den är långsam, mycket långsam, och det händer bokstavligen ingeting. Men den bygger upp en olidligt spänning. Michelle Williams mångfacetterade ansikte och gruppens resa mot döden räcker för att spänningen ska omfamna dig som den kalla daggen en sommarmorgon.

Året är 1845. Tre familjer på resa västerut genom Oregons outforskade vildmark. De gudfruktande männen har i sin vishet valt att anlita Stephen Meek som beskyddare och vägvisare. Hans genväg genom öknen visar sig snart vara allt annat än en sådan. När vattnet börjar ta slut och Meeks historier om indianernas blodtörst aldrig tar slut, sprider sig paniken inom gruppen, först som en tyst ångest sen som ren och skär skräck.

Emily: I just want him to owe me something.

Regissör Kelly Reinhardt har valt att vila kameran på kvinnorna i gruppen, och framför allt på Emily spelad av  Michelle Williams. Kvinnorna får inte delta i de dåraktiga männens rådslag. De går bakom vagnarna under färden, medan männen går framtill och leder oxarna och hästen. Könsrollerna är lika tydliga som okontroversiella i denna värld, och en kontrast mot hur det är i dagens samhälle. Som allt annat i denna film är inget övertydligt, det bara är. Vi kastas rakt in i handlingen, mitt i irrfärden. Ingen bakgrundsstory, ingen förklarande berättarröst, ingen karaktär som plötsligt och omotiverat berättar rakt ut i luften vad som händer. Vi som åskådare förstår ändå exakt hur det står till då vi ser deras hunger, törst och vedermödor. När en vagn går sönder förstår vi hur allvarligt det är, ingen behöver förklara detta för oss. Det är en av filmens starkaste sidor.

Normalt sett vill jag ha en portion humor i filmer, nästan oavsett genre. Denna film är kliniskt ren från humor, och det är helt rätt. Filmen förtjänar denna anomali och jag ser inget problem i det denna gång.

Normalt sätt vill man ha en upplösning av den spänning som byggts upp. Anspänningen måste lösas ut så att säga. Men likt många andra filmer från 2011 har denna film ett öppet slut. Det är en avslutning som är lika tvetydig som magnifik. Till och med en aningen plötslig. Jag har funderat på filmen i flera gånger efter jag såg den.

Jag gillade denna film väldigt mycket. Nu ska det bli spännande att se hur andra högt ärade filmbloggare mottager denna fina lilla film.

Jag ger "Meek's cutoff" fyra dåliga vägval av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Meek: Chaos and Destruction.