It's bubbly.
Jag berättade tidigare för dig om bio som skön balsam för stressade projektledare. Kollegan Andy och jag har ju sett flera filmer ihop, men jag har också sett en film med kollegan Paddy. Det statistiska underlaget är knappt, endast en film, men man kan än så länge med säkerhet säga att jag med Paddy valt lite mer svårtsmält film. Vi var och såg en annan undergångsfilm, en annan typ av undergångsfilm - "The Road".
Filmen bygger på Cormac McCarthys roman med samma namn. Det är samma författare som pennade "No country for old men" som the Coen Brothers filmade med ett så lysande resultat 2007 (bästa filmen det året). Om du tyckte den filmen visade ett hemskt samhälle, där en människoliv inte var värt ett ruttet lingon, är det inget mot "The Road". Filmen utspelas efter och under undergången. Moder Jord har givit upp, inga växter finns kvar och träden är döda. Människorna, de få som överlevt, drar omkring på den karga jordytan och letar efter mat. De starkaste överlever. Lite längre. Kannibalism.
I denna värld begers sig "the man" med sin lille son "the boy" ut på en lång vandring mot kusten. Vi inser snart att de antagligen inte vandrar mot något bättre, bara att de vandrar mot något annat. Filmen är mycket dyster, hela filmen går i nyanser av askgrått. Jorden mullrar från jordbävningar och mörkt smutsigt regn sköjer över dig som åskådare med jämna mellanrum. När "the man" och "the boy" till slut når Atlantkusten är havet inte blått, det är askgrått. The end.
Jag blev väldigt berörd av filmen, den är mycket stark. Jag ville se den på Stockholms filmfestival men biljetterna tog slut. Nu såg jag den litet senare på bio. Antagligen är filmen som starkast i biosalongens mörker. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om filmen. Den var mycket deppig, men inte så mycket mer. Gav den något hopp? Nej. Filmen hade en hel del förfärliga scener. Ni som sett filmen vet vad jag menar. Den hade också ett intressant slut, vad är verkligt och vad är fantasi?
The Man: I told the boy when you dream about bad things happening, it means you're still fighting and you're still alive. It's when you start to dream about good things that you should start to worry.
Jag och Paddy diskuterade. Jag gav den först en stark fyra, men i eftertänksamhetens kranka blekhet ger jag den en gedigen trea. "The Road" får tre coca-cola-burkar av fem.
Betyg 3/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar