Robin Hood (2010)

And so the legend begins.

Ridley Scott är en av de regissörer som jag nog alltid kommer vara intresserad av då han släpper en ny film. Det är uppenbart att han gör en hel del projekt där den artistiska belöningen icke överstiger den monetära. Men däremellan gör han filmer som Alien, Blade Runner, Gladiator och Black Hawk Down.

Ridley's favoritskådespelare är Russell Crowe och nu har den femte filmen de gjort ihop haft premiär - "Robin Hood". Jag hoppades på en ny modern version av den välkända sagan. Bourne-trilogin har ju tagit action-filmen till nya höjder där tonen är mer realistisk och därmed mer intressant. Filmserier som James Bond och de nya Batman-filmerna har tydligt påverkats av Bourne och de har gaskat upp sig med ny kraft.

Så min förväntning inför "Robin Hood" var en mer skitig, elak och brutal version av legenden. De sabla otyget "trailers" hade också antytt detta.

Nu blev filmen en besvikelse. Den är snyggt filmad och miljön är grisig nog, det är ett 1200-tal som känns realistiskt. Men filmen är ganska mesig. Dessutom visade det sig att det var en renodlad "begins"-film, jag gissar på minst två uppföljare. "Robin Hood" är ett långt intro, filmen avslutas med att Robin blir bannlyst och fördömd till att leva som en rövare i skogen.

Miljön i filmen är klanderfri, actionscenerna är milt upphetsande, men tyvärr, karaktärerna och relationerna dem emellan är stela som pinnar. Ett exempel är då Robin helt plötsligt utbrister att han älskar Marion. Var kom det ifrån? Ok, att man känner igen det från grundstoryn, men måste de inte lägga ner lite tid i filmen på att åtminstone antyda dessa känslor?

"Robin Hood" var en någorlunda ok film, och den sätter upp scenen för flera efterföljare. De goda är väl definierade och våra hjältars fiender är också utmejslade, kung John och sheriffen i Nottingham. Sheriffen var bara en töntig vindflöjel i denna film, men han kan säker svina till sig lite med mer makt och soldater.

Filmen får två pilar av fem.

Betyg 2/5