Tonårsdottern Charlotte "Charlie" Newton och hennes familj får besök av morbrodern "Uncle Charlie". Han är charmerande och världsvan, och både mor och dotter avgudar honom, men bakom masken döljer sig en man med ett allt annat än rent samvete.
Jag gillar filmen och dess teman, framför allt på ett rent intellektuellt plan. De två sidorna av "Uncle Charlie" matchas filmen igenom av en massa dubbletter; av personer, scener, aspekter, situationer och så vidare. Det är otroligt häftigt att se Hitchcocks ratta storyn bakom kulisserna.
Frans, som sett filmen flera gånger förr, ser en aspekt av filmen där naiviteten och aningslösheten hos folket i den lilla idylliska staden utmanas av en ondska som frammanad av en uttråkad och drömmande tonårstjej. Lyssna på veckans avsnitt av Shinypodden säsong 6 för mer om Frans', och mina, tankar om filmen.
Även om filmen är en guldklimp för en analyserande hjärna fann jag den lite kall och distanserad. Detta är ju både en psykologisk thriller och Hitchcocks första film-noir. Som vanligt umgås jag inte med obekymrad lätthet med film-noiren som genre.
Jag älskar Teresa Wrights insats som unga Charlie men är inte lika imponerad av Joseph Cotten. Jag förstår att han var castad emot den type han var känd för, och det kan ha varit en häftig grej för den samtida publiken, men jag inga sådana insikter med mig in i titten.
Filmen får dock självklart ett positivt betyg och jag anser att detta är en film alla som är intresserade av Hitchcocks bör se, en av mästarens mest intressanta filmer hittills.
Betyg: 3/5
