Detta är en allmänt hyllad, ja till och med hysteriskt hyllad film av Martin McDounagh. Jag finner mig smått tveksam till reaktionerna för detta är inte en jättebra film. Den är fint förpackad och den kan verka vara bra, men är den verkligen det...?
Efter McDonaughs senaste film Four Billboards Outside Ebbing, Missouri var förväntningarna höga inför den nya filmen. Den omskrivs som en dramakomedi och just filmens komiska inslag lyfts ofta som dess styrka. Jag fann den inte en gnutta rolig eller komisk, inte ens fyndig under ytan. Istället fann jag filmen beklämmande och lågintensivt sorglig.
Filmen handlar om två korkade män. En svagbegåvad men vänlig man som varken förstår vad som händer runt honom eller vad hans handlingar betyder. Den andra envis långt över gränsen till det absurda som håller fast vid en fix idé några rundor för långt. Filmen är en allegori över kriget mellan protestanter och katoliker i Nordirland. Som sådan är filmen stark, men som film är den tråkig och med tanke på filmens hyllningar mest frustrerande för mig.
Jag såg filmen hemma i filmrummet och häpnar när jag hör att publiken på filmfestivalen kiknade av skratt. Masspsykos? Publiken slog sig tydligen på knäna över hur roligt det var med den korkade Pádraic och den absurde Colm. Låt oss konstatera att detta är ett fall då filmens humor går mig över huvudet.
Vid sidan av Pádraic (Colin Farrell) och Colm (Brendan Gleeson) har vi en yngling som är ännu mer korkad, Dominic (Barry Keoghan). Lider ön av grav inavel kanske? Ger regissör McDounagh en känga åt de stridande parterna i Nordirland, att de är ett gäng inavlade idioter?
Siobhán (Kerry Condon) är den enda karaktären jag tyckte var rimlig. Hon tog sitt pick och pack och lämnade ön. Bra för henne.
Vad hade då den gamla häxan i svart för roll? The banshee? Något om döden får man anta. Hon översåg deras relation, hur den steg för steg dödades genom den ena oåterkalleliga handlingen efter den andra. Två gamla vänner som för alltid blir fiender. Precis som...
Nja, jag finner det inte roligt. Slå sig på knäna av skratt? Nej.
Betyg: 2/5
Bäste Fripp21,
SvaraRaderaJag kan inte vara mer enig. Sanslöst överreklamerad. Undertecknad såg filmen på salong och kan intyga att det var inte många skratt från publiken bortsett från en medelålders man som skrattade högljutt ett antal gånger i början. Även han tystnade dock så småningom och min analys är att hans tidiga skratt bara var ett resultat av en inre osäkerhet.
2:an är i överkant.
Bäste Sir Per!
RaderaDin kritik är inte nådig, men den är rent objektivt sett helt korrekt! Vi skickar våra sympatier till mannen som skrattade av inre osäkerhet. 2:an är för att blidka alla arga irländare... :-)
Jaha, då får väl det här bli min 2001 då :) Utan omtitt back-to-back tom bättre för min del än både 3 Billboards... och In Brugges.
SvaraRaderaJag klickar verkligen med McDounaghs bistra och svarta humor. Det är tragikomik på hög nivå (men kneeslapping fun? Nja...). Plus att jag först efter filmen insåg att jag nog identifierar mig ohälsosamt mycket med Pádraic
https://bilderord.wordpress.com/2023/02/08/the-banshees-of-inisherin-2022/
Ja du verkar ju inte vara ensam om att gilla den så det är väl en vattendelare där åsikterna går brett isär! :-)
RaderaJag var inte riktigt lika hård i min dom men klart överskattad. Kan tro att vi båda fallit i fällan för falsk reklamation då många menar att filmen är rolig - jag fann den inte speciellt kul på något plan
SvaraRaderaÖverskattad - check. Inte rolig - check. Vi är på samma sida om denna film.
Radera:-)
Jag är ju en av hajparna som slog sig på knäna och det är intressant att du säger att filmen inte ens är fyndig under ytan. Det kan jag nämligen hålla med om. Under ytan är det en stark tragedi, men på ytan är dialogen underbart fyndig och skickligt levererad, främst av Colin Farrell. Med så svart humor är det kanske extra känsligt vilken stämning man är i själv. Man kanske behöver må dåligt, men på ett muntert sätt.
SvaraRaderaHehe, nja jag vet inte om man måste må dåligt för att gilla filmen direkt. Jag är kanske inte så road av en film där jag uppfattar det som att filmmakaren driver med och förlöjligar sina karaktärer... I alla fall på detta sätt. Det känns som att renodlade harmlösa komedier oftare kan komma undan med att göra narr av sina karaktärer. Denna film har en högre svansföring än en simpel komedi. Tonaliteten skär sig lite.
RaderaHär är jag #TeamSofia. En film med en absurd humor som jag uppskattade. Bara skämtet med den där brödbilen.
SvaraRaderaKommer inte ihåg något skämt om brödbilen... :)
RaderaSe mitt svar till Carl, med tillägget att det är kanske ännu svårare med absurd humor än en simplare dito. Den kan uppenbarligen landa olika i åskådarna i vilket fall.
"Skämtet" med brödbilen. https://www.tiktok.com/@mazelder/video/7181848020164660485
RaderaAhh, den scenen ja! Jo, det var kanske roligt, men inte så värst.
RaderaMåste erkänna att jag hunnit glömma bort just den scenen, men det ÄR ju objektivt rolig :)
Radera@Sofia: Objektivt på ett subjektivt sätt! Helt klart! :-)
Radera