onsdag 19 januari 2022

Hawkeye - miniseries (2021)



Efter att ha skippat MCU serien "What if?" efter några avsnitt var det till slut dags för nästa live action-serie, "Hawkeye". Jag hade inte så jättehöga förväntningar på serien. Inte för att jag inte gillar Clint Barton i Jeremy Renners skepnad utan snarare för att han mest hela tiden hamnat i skuggan av Scarlett Johanssons Black Widow.

Men attans detta var ju riktigt najs! Det inleds med en back-flash till 2012 och redan då satt jag mig upp i fåtöljen. Jag blev inte besviken av resten heller. Serien har en skön humor blandat med oväntat gripande dramatiska partier. Just blandningen mellan kul och allvar var överraskande och mycket lyckat. Lustigt nog var det just kopplingen till Natasha som gjorde serien så dramatiskt givande. Marvel har misshandlat henne så länge så detta kändes som det minsta de kunde göra som minne över den första och bästa svarta änkan.

Seriens framgång vilar på tre skådespelares axlar; Jeremy Renner, Hailee Steinfeld som Kate Bishop  och Florence Pugh som "mini-Black Widow" Yelena. Det ger en bra blandning av gammal och nytt. Hailee Stanfelds Kate är frejdig och hon har ett bra samspel med Clint. Det är en typ av humor som fungerar jättebra för mig, en dialogdriven och karaktärsorienterad humor. Tony Dalton i rollen som den svärdintresserade Jack Duquesne var en annan källa till lustigheter.

Jag tror att det är en fråga om "branding", bro. Musikalavsnittet var bäst, bro.

Men serien har också dramatiska scener. Det bränner till rejält några gånger. Till exempel då Clint är fångad och blir utfrågad om Ronin, då Clint säger att han var där när Black Widow dödade Ronin. Mycket starkt med tanke på Nat och hennes öde. Senare när Yelena introduceras bjuds vi på flera bra scener mellan henne och Clint som berör deras respektive förhållande till Nat.

Överlag konkurrerar denna serie med WandaVision som den bästa MCU-serien till dags datum. Bra det.

Betyg: 4/5

2 kommentarer:

  1. Japp gillade denna skarpt - nördig som jag är satt jag och backade av alla blinkningar till serietidningarna, något som inte alltid är till en fördel då jag anade vem som skulle dyka upp i finalen så fort Maya introducerades. Är du seriesugen rekommenderar jag My life as a weapon.
    Jag var nog mer förtjust i de skojfriska momenten action och känslomässiga moment funkar ofta inte så väl hos mig då behövs det lite rejälare saker typ OHMSS.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skön känsla i säsongen. Jag läser inte speciellt mycket Marvel-tidningar. Är inte min grej, har försökt. Jag nöjer mig med Tintin, Asterix och Modesty Blaise! Som du ser är jag en simpelton när det gäller comic books...

      Haha, nä denna serie kommer inte i närheten av känslostormarna i OHMSS. Men jag blev i alla fall positivt överraskad över blandning av allvar och humor. Hade trott att det bara skulle vara det senare. Så blandningen av toner var trevligt i sig. :-)

      Radera