torsdag 19 september 2019

I Was a Male War Bride (1949)


Howard Hawks I was a male war bride med Cary Grant och Ann Sheridan i huvudrollerna var på pappret helt rätt, men detta var en film som jag inte alls kom överens med. Jag fann manuset helt outhärdligt och skådespelarprestationerna lyckades inte rädda filmen manuset trots bra insatser från de två i huvudrollerna.

Filmen bygger på en autobiografi skriven av en belgisk soldat som gifte sig med en amerikanska under andra världskriget och sedan fick problem när han skulle åka över till USA då systemet (processen) var gjord för manliga soldater som gifte sig med kvinnor under andra världskriget. Det finns en kul romantisk komedi här under ytan där förvecklingarna med switchade könsroller driver humorn. Med Cary Grant i huvudrollen skulle man också få till lite metahumor med alla kvinnors favorit i en annorlunda roll, lite som George Clooney i The descendants.

Men tyvärr så förstör manuset hela upplevelsen. Ann Sheridans Lt Gates beter sig som ett asshole mot sin käresta Cpt Rochard. Hon är nästan lika vidrig mot Rochard som Faile mot Perrin i The Wheel of Time, och det är en relation som jag verkligen inte är ett fan av.

Det orimliga ligger i det faktum att Gate är totalt illojal mot Rochard och till och med flera gånger utstuderat elak mot sin make. I en situation där de som ett par får en massa ovanliga utmaningar på grund av reglerna runt inresetillstånd till Amerika, agerar hon illojalt och i slutändan lika illa mot honom som vissa andra. Det är varken roligt eller romantiskt att titta på. Det hade varit precis lika illa om det varit mannen som betett sig så vansinnigt mot kvinnan. Det har inget med könen att göra, det har att göra med hur de två personerna i ett par beter sig emot varandra.

Filmen inleds med en lång del där Gates och Rochard blir förälskade. Även denna del känns som helt oärlig, men den passar in i hur "screw ball comedies" ofta är i alla fall. Att de snarare motverkar varandra och är elaka mot varandra verkar vara kutym i denna typ av filmer. Det känns inte speciellt naturligt, men jag köper den delen lite bättre, som del av en etablerad filmgenre. Det är efter de gift sig som manus helt spårar ut.

Jag hade hoppats på en klassiker i samma nivå som Howard Hawks bästa romantiska komedier, men detta var en fruktansvärd besvikelse.

Betyg: 2/5



"Behind the scene"-bild, mycket bättre känsla

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar