Filmens styrka är dialogen och den torra brittiska humorn, ofta representerade av duon Mr Caldicott och Mr Charters. Hitchcocks känsla för struktur och bygge av filmen är det som vid denna titt framträder mest. Filmen har tre distinkta delar. Första akten utspelas i och runt det lilla alphotellet där alla huvudkaraktärer bor. Det är en mysig stämning och mest humoristiskt. Långa kameraåkningar, modellbygge och fyndiga sätt att introducera publiken till karaktärerna i filmen är alla lysande. Andra akten är mysteriet på tåget när Iris letar efter Miss Froy. Där har Hitch hjälp av tågresandets begränsade location och fart framåt. Den sista akten är mer actioninriktad och ärligt talat filmens svagaste del.
Tyvärr dras filmen ned i betyg på grund av den extremt irriterande manlige huvudrollskaraktären Gilbert. Jag blir extremt stött av honom när han med våld tar sig in i Iris hotellrum och går över ett antal gränser. Hans beteende före det är inte bättre när han stör nattsömnen för andra gäster. Det stora felet med honom som karaktär är inte att han sitter och spelar musik mitt i natten utan hur han svarar och vägrar att sluta spela. Arrogansen som tagen från en riktig britt.
Mina känslor inför en så viktig karaktär som Gilbert drar förstås ner min uppskattning av filmen rejält, så trots att mycket faller på sin plats, Hitch hantverk, dialogen, humorn, känslan i filmen blir det inte mer än en trea i min bok.
Jag vet inte om jag förstörde den positiva stämningen runt filmens förträfflighet på grund av min syn på Gilbert när Frans och jag poddade om filmen. Gå in på shinypodden.se och lyssna på avsnittet. Det nås också här.
Jag ger The lady vanishes tre McGuffins av fem möjliga.
Betyg: 3/5
Hitch on set |
Hitch on set |
Hitch on set with daughter |
Pressmaterial:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar