Fan vad jag saknar Rust Cohle!
Nic Pizzolatto blev snabbt befordrar upp till sin inkompetensnivå. Det känns i alla fall som att säsong 2 saknade någon form av hjälpande hand, a voice of reason. Lämnad åt sig själv klarade Nic inte av utmaningen att återupprepa succén från säsong 1. Detta var riktigt uselt. Eller var det det? Inte rakt igenom, men helheten var underkänd och avslutningen var horribel. Säsongen hade ändå några små kullar mellan de djupa dalarna.
Säsongen inleddes ju riktigt lovande. De första avsnitten var inte i klass med säsong 1. Vissa tyckte att man inte kunde jämföra säsong 1 med säsong 2. Hmm? Varför inte? Samma serie, samma personer bakom säsongerna. Ok, man kan inte jämföra True Detective S2 med någon helt annan serie, säg The big bang theory S7 till exempel. Men man kan sannerligen jämföra den med första säsongen av samma serie. Galenskaper.
Mina förväntningar inför uppföljaren till förra årets största överraskning på tv var ändock mixade. Jag var osäker på om de nya skådespelarna Colin Farrell, Vince Vaughn, Rachel McAdams och Taylor Kitsch skulle kunna återupprepa vad Matthew McConaughey och Woody Harrelson gjort. Samtidigt såg jag en teaser som var mycket stämningsfull och till bredden fylld av löften inför säsongen.
True detective, säsong 2, var det sämsta jag sett i tv-serievärlden på länge. Det största felet med säsongen ligger i skrivandet, dess manus. Det var inte spännande och jag brydde mig inget om karaktärerna. Tämligen oförlåtligt då det gäller en karaktärsdriven thrillerserie om du frågar mig.
Skådespelarna i årets säsong var tyvärr klart sämre än förväntat. Visst de hade inte ett bra manus att arbeta med heller. Rachel Mcadams klarade sig bäst. Hennes karaktär Ani höll en stadig nivå och hon lyckades göra något intressant med sin trasiga polis. Jag var intresserad av vad som hände henne hela vägen in i mål och hennes "stora" avsnitt, det med sexpartyt, blev säsongens höjdpunkt för mig.
Seriens huvudperson Ray hade en motsatt utveckling. Han var intressant i inledningen och Colin Farrell överraskade då lite positivt. Scenen då han spöade upp sin sons mobbares farsa var kanske Rays höjdpunkt i serien. Men mot slutet var han en parodi på sig själv och alla poliser som setts i tv-rutan. Varför körde han med sin Batman-röst hela avslutningen?
Till sist blev Taylor Kitsch figur Paul aldrig tydlig för mig. Han karaktär var suddig hela säsongen. Otroligt dålig hantverk av den gode skaparen av showen.
Nej usch. Detta var en besvikelse. Jag är inte ens säker på om det blir någon säsong 3... Och om det blir det får de inte hasta fram ett manus igen. HBO måste hjälpa Nic med kvalitetskontrollen denna gång.
Till sist undrar jag som alla andra... Vad var det som var så speciellt med den där djäkla Stan?
Betyg: 2/5
Amen på precis allt du skriver!
SvaraRaderaOch trots att det återstår ett par månader av året.....är jag redo att utnämna detta till årets tv-krasch.
Även om jag sett alla avsnitt kan jag för mitt liv inte komma ihåg vem Stan var.
(säger väl allt om serien)
Boooring!
Tack Steffo. Nja, vet inte om jag skulle kalla serien boring. Det var aldrig aktuellt att sluta titta, även om jag tog en paus efter Ep4 och såg alla de sista fyra avsnitten på kort tid i helgen som gick.
RaderaJag är besviken på Nic Pizzolatto. Han involverade så mycket i historien som kändes bortkastat, mycket av det som konspirationen egentligen gällde lämnades ur fokus i bakgrunden under hela säsongen, därmed blev de delarna till slut meningslösa för oss åskådare...
- Den där byn i Irak som Paul var i eller inte var i nämndes ett otal gånger. Ingen uppföljning... Hade det någon betydelse ens?
- säsongens huvudskurkar var alltså Ben Caspere, Tony Chessani och Osip Agronov. Den första död, de andra två sågs i 2-4 korta scener vardera? De fanns alltid i bakgrunden...
- Hur relaterade alla smutsiga poliser till varandra? Oklart, de fanns alltid i bakgrunden...
- Vad fanns på hårddisken? Detta spekulerades det mycket i, men det rann också ut i sanden
Osv, osv.
Okejrå, boring var kanske fel ord. Det var ju aldrig aktuellt att sluta titta.
RaderaMen problemet, som så många andra tycker här nedan, är ju att det kändes så himla oengagerande. Precis som du har jag inga problem med komplexa storys...men det är ju trots allt en fördel om man bryr sig lite om huvudpersonerna.
Här kände jag ingenting. Exemplet med Rust som får kniven i första säsongen är ju klockrent! Jämför med detta. Känns......inget.
Exakt. Det är en fördel om man känner för huvudpersonerna. I sista avsnittet var det uppenbart att showen gjorde allt den kunde för att få till dramatik i de avgörande scenerna. Men den fanns inte där eftersom vi suttit i en 5-6 avsnitt och tappat intresset för personerna. Körde showen Rays last stand i slow motion till och med? Kommer inte ihåg, men musik, klippning och filmning var gjorda för starka känslosamma scener... Pladask. Blev istället som en parodi på en spännande polisserie.
RaderaFörsta två avsnitten låg på 4+ i betyg hos mig men se dalade det sakta men säkert för varje avsnitt. Slutet kändes helt parodiskt, som en polisseriespoof. Och detta väsande. Kom igen, människor pratar inte så, inte HELA TIDEN.
SvaraRaderaSen instämmer jag i kören. Vem fan var Stan?
http://www.pajiba.com/true_detective/who-the-hell-is-stan-on-true-detective.php
Hehe, jo sista avsnittet var väldigt udda.
RaderaCory Barker på TV.com var inte heller speciellt förtjust över S2:
True Detective S02E08: "Omega Station"
Jag gav helt enkelt upp i avsnitt 6. Nu har jag inte läst din text utifall jag får lust att avsluta serien ändå. Men utifrån ditt betyg kanske jag besparar mig de timmarna ;)
SvaraRaderaOk? Ep6 var ju säsongens bästa avsnitt tycker jag då! LOL, då ska du kanske inte se de sista två heller, men jag hade haft väldigt svårt att inte se slutet på säsongen om jag sett så långt! :-)
RaderaÄven jag håller med. Kände mig extra frustrerad för jag är så kass på att komma ihåg namn. Tyckte alla skådespelarna var så himla ojämna. Ibland asbra och ibland såg de ut som de läste innantill från en bok. Var det någon slags medveten stil de ville åt? Fattar inte (och efter att nu sett alla avsnitt bryr jag mig inte heller).
SvaraRaderaLOL, många namn var det. På twitter pratas det mest om hur komplicerad historien var. Det var inte problemet för mig. Jag hängde nog med lika bra som vem som helst. Det får gärna vara komplicerat om man bara gör en engagerande och spännande serie på historien i fråga...
RaderaSäsongen var per definition misslyckad för mig när jag inte kände något när någon av våra hjältar blev dödade... Om man jämför med de kval jag genomlev i slutet av Ep8 i S1 då Rust blev knivad så är det uppenbart en astronomisk skillnad i hur engagerad jag blivit av säsongerna. Eller skillnaden mellan 5/5 och 2/5 om man pratar betygspråk här på bloggen :-)
Då får väl jag vara lite voice of reason och tycka tvärtom. Jag var helt slut efter det sjukt intensiva sjunde avsnittet och led med rollfigurerna. En stark kontrast mot första säsongen där jag mest hoppades att de inte skulle överleva slutet.
SvaraRaderaMin största invändningen mot säsong två är att de knöt ihop historien alldeles för prydligt. Sista avsnittet var löjligt fullt av förklaringar och uppstädning av minsta lilla spår. Det hade varit mer tillfredställande om de låtit mer rinna ut i sanden, t.ex. vem som faktiskt tog Caspere av daga.
Såklart du får, Carl. Du är ju alltid gruppens voice of reason eller fritänkare. Det är därför vi gillar dig så mycket!
RaderaSjunde avsnittet? Intensivo? Paul nere i mörkret vid tågspåren? Kommer inte ens ihåg exakt vad Ani gjorde. Satt på motellrum? Kul att du fann showen engagerande, för mig var S1 bra mycket mer spännande.
Exakt. Korsklippning mellan Paul i mörkret, Ani och Ray i en av de konstigaste dialogscenerna på motellrummet och Frank som tog farväl av sina klubbar. Kompakt stämning.
RaderaJag tycker att första säsongen var väldigt bra, men den här säsongen känns skräddarsydd för mig. Det svider lite att det gör att den sågas av allt och alla.
Tycker nog att serien tog sig under andra halvan. Jag såg avsnitten 5-7 under samma kväll och det var säsongens behållning. Sista avsnittet var fånigt.
RaderaDe fyra första avsnitten tillförde väldigt lite. Den intressanta perioden efter the shootout klipptes helt sonika bort. Ja, jag vet att showens signum är att hoppa i tiden, men vad som hände efter shoot outen hade varit bra tv/karaktärsutveckling, och spännande att få se. Men som så mycket annat i denna säsong pratades det en massa om en massa saker... som vi inte fick se. :-(
Tyckte nog att serien var helt ok men är å andra sidan inte översvallande förtjust i S1. Håller dock med om att sista avsnittet paketerades allt lite väl prydligt och att det blev lite rörigt med alla namn hit och dit speciellt då jag har otroligt svårt med namn. Skådisarna skötte sig väl och förvånade mig positivt då jag inte är värst förtjust i vare sig Vaughn eller Farrell.
SvaraRaderaSkulle nog påstå att jag sett serien med behållning men ngn favorit är det inte men å andra sidan var inte S1 det heller.
Jag hade också behållning av S2, trots att den inte levde upp till mina rätt så högt ställda förväntningar. Jag fann ju S2 glimrande, karaktärerna, skådisarna, the southern gothic, känslan, den magiska realismen... allt var perfekt! :-)
Radera