"I'm a CEO, bitch"
"The social network" var en mina mest emotsedda filmer från 2010. Filmen är nutidshistoria som fortfarande håller på att skapas. David Fincher är en bra regissör, även om jag kan tycka att han kanske är något överskattad. Men framför allt är manus skrivet av mannen bakom den briljanta tv-serien "The West Wing" - Aaron Sorkin. Frasse brukar säga att Sorkin sitter i sitt hus och röker marijuana och skriver om Vita Huset. Jag vet inte vad han röker, men han skriver om den politiska arenan i Washington, det är säkert.
"The social network" är inte en bokstavstrogen dokumentär beskrivning av hur Facebook startades, det är mer en beskrivning av en tid och en miljö varur de sociala nätverken exploderade. Den är väldigt pratig samtidigt som filmen hoppar mellan rättsliga förhandlingar rörande stämningar av idéstöld respektive företagsstöld mot Mark Zuckerberg, och tillbakablickar på hur Facebook växte fram från idé till big business. Zuckerberg har tydligen tagit avstånd från stora delar av beskrivningen av honom själv. Förståeligt. Napster-grundaren Sean Parker som är filmens andra huvudfigur är också en något tillskruvad karaktär.
Filmen är mycket bra. Jag hade extremt höga förväntningar på filmen och den levererade, nätt och jämt. Skådespelarinsatserna är mycket bra som man kan förvänta sig av en produktion som denna. Speciellt Jesse Eisenberg i huvudrollen är suverän. Sean Parker spelas överraskande övertygande av Justin Timberlake. Han spelar i och för sig karaktären som en rockstjärna så det låg väl nära honom helt enkelt.
Filmen visar på den tes som jag länge framhållit. De två största drivkrafterna inom business är sex och pengar, pengar och sex. Tekniknörden på Harvard vill skapa "the next big thing" för att imponera på och erövra någon godtycklig college-tjej. Inget fel på college-tjejer, de kan vara toppigt härliga, men som drivkraft bakom ett företag med 500 miljoner "kunder" som idag värderas till 25 miljarder dollars? Crazy... "Look at me now, I'm a..."
Filmen är mycket intellektuell. Jag kommer se om den och lyssna på kommetarspåret med Sorkin om sådant finnes. Eller bara se om den för att njuta av dialogen, Harvard-miljön och de unga framgångsrika personerna. Jag kan varmt rekommendera filmen och ger den fyra facebook-groupies av fem möjliga.
Betyg: 4/5
Sean Parker: Drop the "the". Just "Facebook". It's cleaner.
Jag håller med att miljöerna är bra gjorda och det andra du skriver och att det är en sevärd film men jag tycker du har missat att analysera en aspekt som jag tycker är tämligen intressant.
SvaraRaderaDet mest tydliga budskapet är att huvudpersonen är en arrogant skitstövel. Det är inte så att man i förbigående beskriver honom som lite otrevlig, nej varje replik i varje scen är nogsamt smidad för att förmedla maximal osympatiskhet och de intriger man lagt till (de som är helt och hållet påhittade) tycks bara existera i syfte att förstärka detta intryck. Varför har man fokuserat på detta? Vad ligger i bakgrunden här? Brukar denna sorkin (som jag inte vet vem det är eller huruvida han röker på men det skulle kunna förklara en del) göra sådana porträtt?