Jag har sett film på Stockholms Filmfestival i nitton år nu. Första gången jag gick på festivalen var 2001 och då såg jag filmer som Donnie Darko, Hedwig and the Angry Inch, Elling, Lost and delirious och The American astronaut. Under många år var filmfesten en av höstens få höjdpunkter. När mörkret lägrat sig över Stockholm och det regnar oftare än ej så kommer festivalen som ett ljus i horisonten, likt en fyr som leder sjömännen i hamn.Men tyvärr måste jag konstatera att festivalen tappat en hel del under de senaste åren. Det blir färre och färre genrefilmer, favoritsektionen American Independents krymper och festivalens fokus blir mer och mer politisk och "viktiga filmer". Det är inte en utveckling jag välkomnar.
Tyvärr har också festivalen blivit större och jag saknar festivalkänslan som var tydlig förr. Nu för tiden är det mer som att gå på vanlig bio. Ofta kaotiskt eftersom festivalens logistik är notoriskt usel. Detta var inget problem så länge festivalen var lite mindre och då de flesta som besökte den var riktiga filmnördar som betedde sig schysst och där det fanns en gemenskapskänsla. Det känns som en gammal klyscha att säga "det var bättre förr", men... det var bättre förr.
Festivalen har också under åren flyttat runt lite och tyvärr deltar inte längre några av favoritbiograferna som Grand, Victoria, Saga och Rival, den där stora biografen på Mariatorget, av olika anledningar. Istället har vi Park som förvisso är stor men den har stenhårda säten som är fruktansvärt obekväma och obefintlig lutning i salongen vilket gör att man ofta inte får fri sikt. Zita har sedan länge gått bort då det alltid är för varmt (mycket varmt) och det är så trångt mellan raderna att man inte kan sitta normalt. Även de små salongerna på Sture lider av att det blir svinvarmt så snart det blir fullt.
Filmfestivalen är ett tillfälle att se film som det annars är svårt att få se på bio, eller ens få nys om smala och okända filmer. Men det måste fortfarande vara mysigt och med rimlig komfort för att biobesöket ska bli trevligt. Vad som är så kul med festivalen är alla små grupper av vänner från nyligen och förr som sammanstrålar på grund av ett gemensamt intresse. Vissa av de jag träffar under festivaldagarna träffar jag bara då.
Årets festival var inte speciellt upphetsande med idel medelbra filmer tills slutfasen då några riktigt bra filmer dök upp i schemat. Tyvärr kom jag inte iväg på Noah Baumbachs Marriage story vilken kunde ha blivit en av de starkaste från årets fest. Den får jag se senare i vinter. Jag såg i alla fall tio filmer från festivalen och självklart kommer här en enkel topplista av dessa filmer! Häpp.
10. The Climb
Lättglömd mumblecore om en snubbes liv. Inte speciellt upphetsande.
9. The Report
Tekniskt fulländat men tomt manus. Torrt, oengagerande, tråkigt och allt annat än spännande. Fail.
8. Parasite
Fantasyvärld med en gäng udda karaktärer som gör moraliskt vedervärdiga saker. Oengagerande. Smärtsamt lång film.
7. Deerskin
Fantasyvärld med en mycket udda figur som gillar sin jacka. Småroligt mest hela tiden. Lyckligtvis väldigt kort.
6. The Farewell
Hjärtligt och varmt med igenkänningshumorn på topp trots tungt och känsligt ämne.
5. The Lighthouse
En helt unik och blytung stämning och en häftig ljuddesign räcker för topp 5 av filmerna jag såg på festivalen 2019.
4. Mickey and the Bear
Oväntat tungt drama om tonårstjej som lever med sin traumatiserade alkoholiserade fader. Starka skådespelarinsatser.
3. The art of self-defense
Urtypen av American Independent; roligt, dramatiskt, utmanande, tankeväckande och överraskande.
2. Knives out
Festivalens mest underhållande på ett sätt, eller näst mest i alla fall. Pastisch på deckargenren, en klassisk "vem gjorde't". Briljanta skådespelarinsatser i lättsam komedi. Övertydliga pekpinnar om privilegierade vita människor får man svälja på köpet.
1. Jojo rabbit
Mycket effektiv "anti-hat" satir som är både rolig och underhållande och sorglig och berörande. Enda filmen som sticker ut lite extra...
Tack för årets festival. Ni hänger väl på nästa år igen?
Tack detsamma! Jag hänger på nästa år. Det var, som du noterar, mysigt att stråla samman med vänner och bekanta, titta på och snacka om film under festivalen. Ett mysigt höstnöje i annars mörka november. Har vi nånsin haft en mörkare november? Konstant mulet och mörkt vid kl 15.
SvaraRaderaIntressanta tankar om festivalen och vilken riktning den har tagit. Jag håller med. Min prettogen var starkare förr och då hade jag nog inte haft nåt emot "viktiga" filmer. Nu lockar dessa filmer inte mig på samma sätt utan jag är inne på din linje. Sen kan ju "viktiga" filmer även vara väldigt bra och sevärda, men det viktiga är ju inte hur "viktiga" de är.
Håller med om biograferna. Zita väljer jag numera bort, och efter årets festival lutar det åt att helst hoppa över de små salongerna på Sture också. Då har man bara Skandia, Sture 1 och Park kvar. Saknar verkligen Saga och Grand. *Snyft*
Tack själv. Kompishängen på festivalen är det trevligaste och finaste med festivalen.
RaderaKlart det finns risk att det är jag själv som har ändrats mest under åren, men jag vet inte jag... "Viktiga filmer" som inte är bra är det värsta. Filmer som hypas för annat än att de är bra. Jag önskar att vi inte får en festival där den sortens film får ta överhanden helt enkelt.
Ja, saknar flera av de bästa salongerna jag också. Det är än mer "filmfestivalstämning" att slå sig ner i en stor och bra salong, där Saga är det perfekta exemplet. Att knö in sig i en pytteliten svinvarm salong är ingen idé, då kan man lika gärna se filmen hemma i filmrummet... :)
Bäst var när Telia sponsrade festivalen genom att bjuda på kaffe hela dagen i övre foajén på Saga. Kan det ha varit 2009 eller 2010 kanske? Det var så himla skön stämning där.
RaderaDet är något ruttet med det här att man tappat bort alla mellanstora salonger på Grand, Victoria och Saga. Det är ju ett jättefiasko om inte filmfestivalen lyckas konkurrera så pass mycket med just de tre biograferna för att hamna i ett bra förhandlingsläge. Det borde ju vara väldigt mycket samma målgrupper, där festivalen borde ha ett övertag både med utbud, pris och stämning. Nästan alla visningar på Sture 2 och 3 har ju varit slutsålda, så det borde ha funnits god grund att fylla lite större salonger. Samtidigt är det svårt att tro att det inte är noga uträknat av alla parter.
@Carl: jag kommer inte ihåg Telias spons men det låter som precis en sådan sak som jag har saknat under senare år. En känsla som är svår att beskriva men som är väldigt tydlig när man upplever den...
RaderaJag fattar inte alls varför de tagit bort i princip alla de bästa biograferna/salongerna med åren. Strategi, personliga konflikter eller krasst ekonomiska beslut, oavsett så är det vi besökare som blir lidande. Trist med tanke på hur mycket pengar, semestertid men framför allt engagemang vissa av oss lägger på festivalen.