Cat people får mig att se referenser från flera andra filmer och regissörer. den är som en mix av Dario Argentos stämningsfyllda bildspråk, Brian de Palmas voyeurism och Alan Parkers känsla för musik.
Detta var en riktigt najs överraskning. Jag gillade känslan i filmen. Den känns klaustrofobisk, svettig och ödesdiger. Det erotiska är tematiskt och integrerat, inte spekulativt och exploation. Det är helt enkelt inte speciellt sexigt så det kan passera som konst.
Jag kan vara extra mottaglig för filmen då jag älskar den elektroniska instrumentala filmmusiken sedan länge. Giorgio Moroder har skrivit musiken och jag köpte den på LP när jag var ung. Den klassiska Cat people (putting out fire) är samskriven med Bowie och framförd av den senare. En utan tvekan suverän låt som integreras in i sista scenen och fortsätter ut över eftertexterna.
Filmens slut är en av dess styrkor. Känslor av sorgsenhet men också uppfylld av den vackra tanken. Så javisst, jag gillar filmen ett snäpp mer på grund av den fantastiska elektroniska filmmusiken men vad tusan den ingår ju också i filmen! Speciellt i en film som bygger mer på en stark mardrömskänsla än dess narrativ är musiken en viktigare del.
Varför har jag inte sett denna film tidigare? Jag har haft den i huvudet sedan 1983 men det har aldrig blivit av. Jag hade med den som kandidat på Decennier men även där fick den ge vika. Obegripligt. Detta är ju en av de bästa från 1982! Topplistan måste uppdateras!
Jag ger Cat people fyra avslitna armar av fem möjliga.
Betyg: 4/5
Trivia: det är svarta leoparder som använts i filmen. Fina djur.
Lyssna på Shinypodden om Bowie och skivan Let's dance där Cat people nämns.
Mja, nog var väl bilden av en regissör som hade ihop det med sin 15 år yngre huvudrollsinnehaverska rätt sunkig redan innan #metoo?
SvaraRaderaVad gäller filmen i sig var det så fruktansvärt länge sedan jag såg den att jag i princip inte minns någonting.
Jo, såklart var det sunkigt redan då, men jag tror nog efter Weinstein och #MeToo att sådana relationer kommer för alltid vara i mer fokus än vad det var 1982.
RaderaHalvera ditt betyg som är vi på samma våglängd. En ganska så gubbsjuk soppa men den har en snygg inramning och makalöst bra musik samt ett fantastiskt förvandlingsnummer men mer än 4/10? Näh ;)
SvaraRaderahttps://filmitch.wordpress.com/2011/07/21/cat-people-1942-vs-cat-people-1982/
Jo, men vilka erotiska thrillers kan undvika att kallas gubbsjuka?
RaderaJag älskade musiken och gillade stämningen mycket. Det är en film olika de flesta jag sett, den har en mycket tydlig och egen signatur. Vill gärna höja sådana filmer i mina små revyer... :-)
Misstänkt likt Against All Odds, ännu en 80-talsremake på Jacques Tourneur som du verkar tycka mer om än genomsnittet. En egen nisch.
SvaraRaderaWow, nice catch, Carl. Jag hade ingen koll på att regissören för original Cat people också gjort Out of the past! Intressant...
RaderaÄr kanske min säregna nisch. :-D
finns det några fler av hans filmer som gjordes som remake på åttiotalet?? :-)
Det är nog tyvärr dåligt med det. Det finns en portugisisk remake på I Walked With a Zombie från 1995 och en Tales From the Crypt-version av densamma från 2002.
RaderaNight of the Hunter eller Berlin Express hade varit fina att se i 80-talstappning.
Jag har inte sett någon av hans filmer så jag har svårt att delta i hyllningskörerna...
Radera