Hamburger Hill (1987)

Hamburger Hill omnämns som en av de mest realistiska Vietnam-krigsskildringarna som finns om man frågar veteraner från kriget. Detta är mycket lätt att tro på, BOATS som den är. Filmen är lika händelselös som grisig. Vi får följa en liten grupp unga soldater. Kan det vara en pluton kanske? Några av killarna är erfarna och fokuserar på att försöka att överleva tills de får åka hem. Vissa är gröngölingar, dvs de kan inget och risken att de dödas fort är mycket stor.

Under första halvan får vi följa dem under en fas i kriget då deras grupp inte deltar i speciellt många strider. De slår dank, borstar tänderna, går på bordell och annat vardagligt. Helt plötsligt anfaller Vietcong den postering de ligger och solbadar vid och vid sidan av några lokala sydvietnameser dör en av soldaterna. Under denna del av filmen snackas det då och då om att det ryktas om att de ska in i A Shau Valley igen. Hua, de erfarna får något beslöjat över ögonen inbillar jag mig.

Under andra halvan av filmen får vi följa gruppen när de anfaller fienden uppe på toppen av Hill 937. Under tio dygn anföll amerikanarna kullen drygt tio gånger. Soldaterna sprang uppför den branta och leriga backen under konstant beskjutning. I regn eller torrt. Springa, skjuta, springa.

Krigets meningslöshet visas med önskad tydlighet i filmen. Det anges aldrig något skäl till varför kullen skulle intagas. Som åskådare irriterades jag först över att allt var så oförklarat och kaotiskt. Ibland sprang de uppför, ibland stapplade de ner igen. Ibland stapplade andra amerikaner ner när de sprang uppför, ibland hördes strider nära inpå trots att de började dra sig tillbaka. Titt som tätt dånar jetflyg över höjden som släppte ner några ton napalmbomber.

De få gånger någon i gruppen nådde toppen var de övriga så långt bakom att "vinnaren" bara sköts i bitar. Någon gång tog de sig förbi ett skyttevärn nära toppen bara för att bli beskjutna eller bli nedstuckna bakifrån.

På något magiskt sätt blir filmen mer och mer klar ju längre in i kaoset man kommer. Soldaterna fick antagligen aldrig reda på varför de skulle springa upp, upp, upp. The big picture? Need to know basis. Det kaos jag upplever är menat från regissören. Filmen är kaotisk för att visa på meningslösheten i alltet. Den är brutal på ett ohäftigt vis, sorglig på ett ocharmigt sätt och tankeväckande på ett tankeväckande sätt.

Skådespeleriet är bra men ganska utsuddat. Ingen i gruppen sticker ut som en Elias eller en John Rambo. Alla dör ensamma ändå. Det är trots allt några av skådisarna som här gör tidiga roller, Don Cheadle, Michael Boatman, Dylan McDermott, Steven Weber och Courtney B. Vance.

Den jobbigaste scenen var när VC anföll floden och klippte en massa civila. Den lilla flickan som satt och försökte skaka liv i sin döda mor... Mycket känslosam och sorglig scen.

Brutal film, men bra. Jag ger Hamburger Hill tre "segrar" av fem möjliga.

Betyg: 3/5