Wilson: You tell him, you tell him I'm coming. Tell him I'm fucking coming!
Inför årsbästalistan för 1999 var det dags att plocka tre osedda från hyllan och kolla om de kunde slå sig in på listan i sista sekund. Egentligen är det ganska osannolikt eftersom de flesta filmerna på sådana listor är favoriter som legat till sig, jäst och utvecklats i sinnet.
Den första jag testkörde var Steven Soderberghs The limey. Mr Soderbergh är frustrerande ojämn. Han blandar vilt mellan filmtyper och genrer. Hans filmer är också mycket ojämna. The limey hade jag hört en hel del bra om. Den kom ut året efter Out of sight och året före Traffic och Erin Brocovich. The limey var i bra sällskap runt 1998-2000 kan lugnt säga. Tyvärr kommer denna film inte ens i närheten av någon av de nämnda filmerna.
The limey är en lågmäld, stämningsfylld hämndfilm med en arg pappa på jakt efter sin dotters mördare. Terence Stamp spelar den brittiske gangstern som på gamla dar åker till Los Angeles för att hämnas sin 25-åriga dotters mord.
Jag antar att filmen blir ganska meningslös om man inte gillar Terence Stamp i denna film och det gjorde inte jag. Han spelar över orimligt mycket i de scenerna där han ska vara ledsen eller arg. Ridå.
Istället stjäl Peter Fonda hela filmen. Han spelar en musikproducent, en övervintrad och sönderknarkad 60-talshippie, dvs han spelar i princip sig själv. Detta görs med en stor portion glimten i ögat och man får en känsla av att Fonda och Soderbergh haft mycket kul med den karaktären.
Nej, detta funkade inte för mig. Som thriller eller action är den alldeles för tam. Som stämningsfilm är den också vek, se då hellre om Out of sight istället.
Jag ger The limey två hämnare av fem möjliga.
Betyg: 2/5
Tråkigt att du inte gillade den, men känner att det kanske inte riktigt är din typ av film. Själv gillade jag Stamp och filmen ganska mycket. Men så fångade den mitt intresse ganska tidigt också.
SvaraRaderaSå här skrev jag om The Limey, som även ligger på en tionde plats på 1999 års lista...
Jag förstår att man kan dras med i filmens stämning och då funkar den säkert mycket bättre.
RaderaMen jag gillade inte T Stamp, och dessutom kändes skurkarna han fajtades mot allt annat än speciellt farliga. De var lite töntiga om jag ska vara helt ärlig. Allt detta gjorde att jag varken kände humor eller spänning i filmen. Peter Fonda var dock den stora behållningen.